Frågetecken kring Kina.

STOCKHOLM: I dagarna två har vi nu suttit här med Stockholm China Forum – det var det 22:a mötet i denna krets – för att diskutera samarbete och konkurrens med ett allt viktigare Kina.

Och dessa frågor har ju seglat upp rejält på den internationella dagordningen under det senaste året.

Förra hösten höll USA:s vicepresident Pence det tal som inledde den nya och betydligt hårdare amerikanska politiken gentemot Kina. Och den utveckling som där skisserades har ju intensifierats sedan dess.

För presidenten verkar det mest handla om siffrorna i handelsbalansen med Kina, och hans fokus förefaller därför ligga på att få ett avtal som på ett eller annat sätt får lite bättre siffror.

Sannolikt är han angelägen om ett begränsat sådant avtal i närtid. Det skulle glädja den amerikanska aktiemarknaden, och det gläder presidenten eftersom det anses gynna hans möjligheter i nästa års viktiga val.

Mer på andra håll är ambitionerna betydligt mer långtgående – från att bara försöka att bromsa Kinas hotande högteknologiska utveckling till att helt sonika frikoppla de amerikanska och kinesiska ekonomierna från varandra. Det finns knappast några ”mjukisar” i den amerikanska debatten i dessa frågor.

Även inom EU har medvetenheten om den strategiska utmaning som Kina utför växt under det senaste året, och politiken har delvis svängt in på en mer kritisk kurs. Men det finns samtidigt en skepsis mot att dras med av USA på en alltför hårdför konfrontatoriska kurs.

Nästa år blir viktigt.

Dels är det på våren ordinarie toppmöte mellan EU och Kina där man skall följa upp de åtaganden om olika öppningar som Kina gjorde vid motsvarande toppmöte i våras.

Men dels är det stort möte mellan alla EU:s stats- och regeringschefer och Kinas Xi Jinping i Leipzig i september, och förhoppningen är att man intill dess gjort framsteg i en rad frågor.

Ett investeringsskyddsavtal har förhandlats under inte mindre än sju år i 22 olika förhandlingsomgångar, men om det kommer att bli möjligt att få ett tillfredsställande resultat till Leipzig återstår att se. Åtskilliga varnade för att EU skulle bli slav under tidtabellen – det är resultatet som är det viktiga.

Till de känsliga frågor som seglat upp med stor kraft hör ju de möjliga konsekvenserna av att låta kinesiska leverantörer bygga infrastrukturen för de 5G-nätverk som kommer att bli nervsystemet i nästa steg av digitaliseringen av våra samhällen.

Här finns det farhågor som inte riktar sig främst mot enstaka leverantörer, utan mot de skyldigheter som dessa faktiskt har gentemot den kinesiska staten och dess säkerhetsintressen.

Samtidigt med allt detta fortsätter den kinesiska utvecklingen att inge bekymmer. Det inre klimatet blir allt hårdare, och känsligheten för kritik utifrån blir samtidigt allt tydligare. Inte minst Sverige känner av de kyligare vindarna.

Och kring hur dessa olika utmaningar skall hanteras har diskussionen cirklat under det senaste dygnet.

I morgon bitti bär det så av till Berlin för att vara med om lite av firandet av att det är 30 år sedan Berlinmuren föll.

Och det är faktiskt värt att fira.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: