Vart är detta på väg? En Trump som spårar ur.

NEW YORK: För första gången lämnar jag detta land med en smygande oro för om dess institutioner kommer att klara av att hantera landets djupt polariserade politiska klimat och den maktutövning utan hämningar och skrupler som emanerar från mannen i det Ovala rummet.

Med all sannolikhet går den process som nu pågår i riktning mot en formell riksrättsprocess mot presidenten.

Det som nu pågår skulle kunna beskrivas som informell förundersökning, men efter detta kommer en offentlig process kanske om en månad som av allt att döma kommer att resultera i ett åtal.

Och om representanthuset med enkel majoritet fattar beslut om ett sådant, och formulerar åtalet, är det upp till senaten att fria eller fälla presidenten. För att fälla honom krävs en två tredjedels majoritet.

Anklagelsen är att han missbrukat sitt ämbete, och i centrum stor agerandet när det gäller Ukraina.

Allt går tillbaka till kontroverserna kring presidentvalet 2016 och presidentens vägran att acceptera att det fanns någon rysk inblandning i den kampanj som ledde till att han vann. Även om ingen vågat påstå att denna inblandning var avgörande, uppfattar han allt detta som ett ifrågasättande av själva legitimiteten i sitt presidentskap.

Av detta förefaller han närmast besatt, och det är ju detta som lett till den ena märkligheten efter den andra i hans agerande, där han och de närmast honom förefaller beredda till i stort sett allt för att komma bort från vad som hände 2016 och för att komma åt de som nu opponerar mot honom.

Den maktdelning som utmärker den amerikanska konstitutionen har hitintills förefallit vara ett relativt robust skydd mot allt detta, och jag vill fortfarande tro att så kommer att förbli fallet, men frågetecknen blir dessvärre allt fler.

Presidenten företer alla tecken på att vara helt besatt av det som nu pågår, och det är dessvärre alldeles uppenbart att han inte ser några begränsningar i vad han kan göra för att smutskasta sina opponenter eller påverka processen i övrigt.

Jag träffade en person som arbetade i Vita Huset under den tid president Clinton var föremål för en motsvarande process – han stod åtalade för att ha ljugit för en jury och förhindrar rättvisan i samband med sina synnerligen tveksamma privata affärer – och som berättade hur man med möda försökte få presidenten att fortsätta att rationellt regera landet medan detta pågick.

Till i alla fall viss del lyckades det, men nu förefaller det höggradigt tveksamt om detta kommer att gå. Presidenten förefaller besatt av frågan, och allting i övrig förefaller underordnat.

Nu har till yttermera visst justitiedepartementet satt igång en kriminell utredning riktad mot utredningen om inblandningen i valrörelsen 2016. Det är inte så lite av Kafka över det hela. Och att justitieministern har en tydlig politisk agenda råder det ingen tvekan om.

Men presidenten driver allt vidare.

De republikaner som 2016 undertecknad ett brev som kritiserade honom kallar han offentligt för ”mänskligt avskum” och säger att de inte skall anställas. Offentliga myndigheter uppmanas att säga upp prenumerationer på Washington Post och New York Times. Och det finns tecken att han nu vill utnyttja offentliga upphandlingar för att straffa dem som kritiserar honom.

Han befinner sig i marken tydligt bortom rättsstatens och den vanliga anständighetens.

Och allt detta kommer att eskalera under de kommande månadernas process. Det vi ser nu är dessvärre sannolikt bara början.

Det mesta talar för att senaten så småningom kommer att avvisa åtalet, men alldeles säkert är det inte, och presidentens hysteriska agerande visar att han tydligen inte är alldeles säker heller. Tror även republikanska senatorer att fortsatt stöd till presidenten underminerar deras egna möjligheter till återval kan det hela börja att förändras.

Sedan är det en annan fråga vilken inverkan allt detta kan komma att få under en kommande mandatperiod för den händelse att han blir återvald. Jag har hört många mycket bekymrade röster under mina korta dygn här.

Men mitt ärende här har ju varit styrelsesammanträde i International Crisis Group med genomgång av olika utmaningar i olika delar av världen och diskussion om vår egen verksamhet. För första gången någonsin kom USA att stå på listan över de allvarliga kriser vi hade anledning att diskutera.

För den som är intresserad av olika sakfrågor kan noteras att jag under de senaste dagarna dels haft en artikel om utvecklingen med Turkiet och Syrien som via Project Syndicate gått i ett rätt stort antal tidningar och dels en artikel för Washington Post om det strategiska haveri för EU:s Balkan-politik som president Macron har åstadkommit.

Nu bär det hemåt mot Stockholm igen.

Det känns skönt att lämna den politiska atmosfär som man i dessa dagar möter här. Men jag återvänder med en betydande oro för vart allt detta kan vara på väg.

2 Responses to Vart är detta på väg? En Trump som spårar ur.

  1. Stig Palm skriver:

    Bäste Carl, Har du blivit Vänstervriden på gamla dar?

  2. Bertil Wittgenstein skriver:

    Det inger närmast en overklighetskänsla att se hur illa informerad Carl Bildt är. Vilken värld lever han egentligen i? Fakta i målet är att Trump så här långt är den mest framgångsrika presidenten i USA:s historia. Tillväxten, börsen, sysselsättningen,investeringarna, alla mått som finns på en ekonomi är många gånger historiskt.höga. Kvinnor, svarta , latinos och asiater har aldrig haft det så bra. På utrikespolitikens område har Trump i förhållande till Nordkorea, den för världen farligaste av alla konflikter, åstadkommit mer på två år än tidigare administrationer på över 70. Och listan kan göras mycket,mycket längre.
    Vad har då den, normalt sett, naturligtvis mycket kunnige och intelligente Bildt i sak att anföra mot Trump? Jo, att han uttrycker sig bryskt på twitter. Men herregud??!!.
    Det kallas Trump derangement syndrom och har ibland, och med all rätt naturligtvis, beskrivits som något av en mental åkomma. Typexemplen är Fake News CNN och Fake News Washington Post, två medier Bildt regelbundet medverkar i.

%d bloggare gillar detta: