Australien – framgång, Kina och klimat.

SYDNEY: Alldeles strax denna kväll börjar jag det tämligen utdragna återvändandet från denna del av världen. Australien ligger påtagligt långt bort, så det blir åtskilliga timmar i luften innan jag åter landar hemma i Stockholm.

Men försommaren här och i Canberra under de senaste dagarna har varit både angenäm och intressant.

Med sina ca 25 miljoner invånare är Australien ingen jättenation i dagens värld, men dock em framgångsrik och intressant sådan.

Ofta får man höra att landet nu är inne på sitt 28:e år av obruten ekonomisk expansion, vilket förvisso är imponerande.

Men det är en historia om Kina lika mycket som om Australien, för landets ekonomi har blivit successivt allt mer och mer beroende av just den imponerande kinesiska tillväxten.

Australien är knappast en industrination som Sverige, utan ekonomin domineras av råvaruexporten, turism och utbildning. Och samtliga dessa tre avgörande ben i landets ekonomi handlar numera till en mycket stor del om just Kina.

Exporten av järnmalm, kol och naturgas svarar för närmare 60% av exporten, och den alldeles dominerande delen av detta går till just Kina. Priserna på dessa råvaror betyder mycket för den samlade ekonomin.

Turismen expanderar, med mer än en miljon kinesiska turister varje år, även om det självfallet är många andra som också söker sig hit.

Att erbjuda utbildning på sina olika universitet för studenter från andra länder har Australien gjort länge, och detta har blivit en successivt allt viktigare del av landets ekonomi. Med mer än 200.000 studenter från Kina har dock frågor uppkommit om inte enskilda universitet blivit alltför beroende av inkomsterna från Kina och om inte detta kommit att påverka såväl akademiska standards som den vidare politiska inriktningen.

Oavsett vad man diskuterar här i dessa dagar hamnar diskussionen förr eller senare om just Kina. Australiens beroende börjar bli stort samtidigt som den kinesiska politikens ansikte blir allt mindre vänligt och frågetecknen om vart detta kommer att leda blir förmedla allt tydligare.

Inget annat utvecklat land är så ekonomiskt och allsidigt beroende av Kina, och det är ofrånkomligt att detta skapar vissa risker. Kina har i andra sammanhang visat sin förmåga att utnyttja beroenden som dessa i klart politiska syften.

Det finns inga enkla svar på alla de frågor som denna utveckling reser.

Försvarspolitiken ställs inför nya utmaningar. Vad som händer i Sydkinesiska Sjön, eller i de olika östaterna i Stilla Havet, påverkar förutsättningarna för landets säkerhet. Det byggs nya ubåtar och fregatter och anskaffas avancerade stridsflygplan. Försvarsbudgeten ökar påtagligt.

Men det är den enkla delen av allt detta.

Allt talar för att Kinas ekonomiska expansion kommer att fortsätta, om än kanske inte i samma rasande tempo. Och det kommer ofrånkomligen – exportmöjligheter, turism, studenter – att leda till att det kinesiska närområdets och Australiens beroende av Kina kommer att öka.

Och en alldeles avgörande uppgift för landets politik blir att hantera och på olika sätt balansera detta. Det har blivit åtskilliga samtal här och i huvudstaden Canberra om detta de senaste dygnen.

Om detta är en viktig utmaning framöver utgör klimatfrågan en annan och inte mindre komplicerad. Just den frågan har åstadkommit mycket tumult i landets politik under de senaste åren.

Australien är världens största kolexportör, och trots sina klimatambitioner bygger Kina nya kolkraftverk i stort antal. Här har nya stora kolgruvfält nyligen öppnats upp.

Samtidig ser man problemen. Hettan leder till bränder. Torkar slår också mot jordbruket. Vattenbristen är ett stort problem över hela kontinenten. Havet värms långsamt upp. De små öststaterna i Stilla Havet kräver en ny politik.

Och engagemang finns. Här i Sydney är t ex ambitionerna imponerande. Borgmästaren har detta som sin främsta prioritet. Det investeras väldiga i förnybar energi av olika slag.

Men balansgången i den australiska politiken är inte lätt.

Sydney är en angenäm stad. Det sades mig att det kan bo kring 10.000 svenskar här, vilket inte är osannolikt, och skulle väl göra detta till den stad i Asien som med marginal har flest svenskar – och det trots det betydande avståndet.

Och ensamma är man inte. I landet är det nu ca 30% som antingen själva är födda utomlands eller har föräldrar som är det, och här i centrala Sydney talar man om siffror kring 60%.

Därmed är det en mångsidig, dynamisk och ung stad. Med den framgång som detta innebär.

Politiken i övrigt i världen har inte stått still dessa dygn.

Brexit-uppgörelse och dramatik. Amerikanskt sammanbrott i Syrien och tumultet kring Turkiet. Och säkert åtskilligt annat.

Men det får anstå tills jag landat i den svenska hösten.