Samtal om Turkiets vacklande väg.

ISTANBUL: Efter två kvällar i Bodrum har jag nu anlänt till den fascinerande staden vid Bosporen för att under ett dygn försöka att ta lite av temperaturen på den politiska utvecklingen i detta stora och komplicerade land.

Sedan i synnerhet det misslyckade kuppförsöket sommaren 2016, men med början dessförinnan, har den politiska utvecklingen här, sett från europeisk utgångspunkt, gått tydligt åt fel håll. Situationen för inte minst mänskliga rättigheter har försämrats dramatiskt.

Landet har fjärmat sig från EU och det övriga Europa.

Bakgrunden till detta är komplex.

Det mångfasetterade tumultet i omgivningen och farhågor som har sina rötter i landets komplicerade historia tillhör bakgrunden, men också tydligt auktoritära tendenser i landets politiska tradition som nu kommit till ytan på ett tydligt sätt.

Och resultatet är bl a den turkiska EU-processen upphört och djupfrysts, och någon förändring i det avseendet finns det näppeligen förutsättningar för. De senaste månaderna har konflikterna med Cypern dessutom fördjupas med de effekter också detta har på EU-processen.

I diskussionerna i Bodrum var det i allt väsentligt andra frågeställningar som stod på agendan, men ofrånkomligen diskuterades även detta.

Den regionala situationen är allvarlig, och flyktingsituationen står i centrum för mycket. Turkiet har nu inom sina gränser fler flyktingar än något annat land i världen, och även om den officiella attityden fortfarande är välkomnande finns det en tydligt växande opinion mot denna situation.

Och det sätter press på politiken.

Officiellt talar man om att skapa förutsättningar för att flyktingar skall kunna återvända till Syrien, men det är avsevärt lättare sagt än gjort. Och under tiden ökar också antalet som trots spärrar av olika slag tar sig in i EU. Under augusti handlade det om ca 18.000 som sökte sig över det Egeiska Havet.

Och det ledde till besök i Ankara i dagarna av såväl EU-kommissionären för migrationsfrågor som den tyske inrikesministern. Den franska skulle också ha kommit, men attentatet på polisstationen i Paris förändrade den saken.

Mer flyktingar riskerar att komma om situationen i den återstående enklaven Idlib i Syrien förvärras.

Här finns miljoner människor sant förvisso åtskilliga anhängare av anhängare av fundamentalistiska och terroristiska organisationer. Förr eller senare måste den situationen sorteras ut.

I juli sade EU som reaktion på turkiska aktiviteter i den cypriotiska ekonomiska zonen att man stoppade alla politiska samtal med Turkiet, men de senaste dagarnas besök visar att det finns ett påtagligt behov av dialog i en lång rad olika frågor.

Till dessa hör förvisso också hanteringen av IS-personer som i dag finns i norra Syrien och som måste hanteras på ett eller annat sätt. Allt tyder på att IS håller på att omgruppera, och för det måste vi förbereda oss så gått det går. Hela situationen i och kring Syrien kräver förvisso uppmärksamhet.

Bara i ett av lägren där finns just nu 70.000 personer på ett eller annat sätt associerade med IS. Och vi vill inte att detta skall bli deras träningsläger för framtiden. Få har vi kommit ur asken och in i elden.

Men nu blir det ett dygn av samtal här med gamla och nya vänner.

Trots den hårda situationen finns tecken på att den politiska situationen håller på att förändras. Oppositionen vann det viktiga lokalvalet här i Istanbul i våras med 58%, och kontroller nu också städerna Ankara och Izmir.

Och en rad prominenta personer har hoppat av från eller uteslutits från det regerande AK-partiet och arbetar nu med att sätta upp nya partiet. Det kan mycket fundamentalt förändra den politiska bilden i landet även om det inte är val planerade förrän 2023.

Intill dess kan mycket komma att hända i detta land.

En del samtal med i sammanhanget viktiga personer har jag redan hunnit med, men om allt detta kommer jag att veta betydligt mycket mer när jag lämnar Istanbul tidigt tisdag morgon.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: