En förfärande inblick…

TABIANO: Det är en inblick i en förfärande verklighet vi fått när det politiska tumultet i USA lett till ett offentliggörande av en uppteckning av ett viktigt telefonsamtal mellan president Trump och Ukrainas nya president Zelensky.

Relationen mellan USA och Ukraina är viktig.

Utan ett fast stöd från EU och USA kommer den ryska politiken att utgå från att man steg för steg kan destabilisera Ukraina och lägga landet till sin kontrollerade sfär. Och det har avgörande implikationer för den samlade europeiska säkerheten.

Av detta finns inte ett spår i detta det första samtalet mellan USA:s president och Ukrainas nyvalde dito.

I stället är Trump tydligt uppfylld av en amerikansk inrikespolitik agenda och sina egna mer eller mindre bisarra konspirationsteorier.

Han refererar obskyrt till bisarra sådana som skulle går tillbaka på vad som hände i presidentvalrörelsen 2016 men är främst intresserad av att få Ukraina att bidra med dynga som kan användas mot den Joe Biden som leder opinionsundersökningarna som demokraternas möjliga utmanare i nästa års presidentval.

Att det är höggradigt otillständigt att mer eller mindre uppmana en främmande stat att bidra till en inrikespolitisk smutskastning borde vara uppenbart. Sådant får helt enkelt inte förekomma i demokratiska rättsstater.

Men det är just detta som är Trumps tydliga fokus i detta viktiga samtal. Rysslands aggression, Ukrainas utsatta läge, Europas säkerhet – ingenting av detta anses tydligen vara av någon vikt.

Sedan bör det nog noteras att president Zelensky inte gör saken så mycket bättre genom att spela med.

Man kan förstå den utsatta nationens nödvändighet av goda relationer med Vita Huset, men de ansträngningarna bör inte omfatta baktalande av de europeiska nationernas betydande ansträngningar att hjälpa landet.

Till detta kan självfallet läggas detaljer som säkert kommer att malas många gånger i den amerikanska debatten, inte minst om behandlingen av den förra amerikanska ambassadören i landet.

Och när det nu i kongressen inleds ett förfarande syftande till riksrätt är det ofrånkomlig att varje detalj i detta drama kommer att bli föremål för debatt och kontrovers under de kommande månaderna.

Ukraina har kommit i centrum för den förgiftad inrikespolitiska konfrontationen i USA. Illa, illa.

Vad som sedan utspelade sig i det bilaterala mötet mellan de bägge presidenterna i går vet jag självfallet inte.

Men när president Trump på den efterföljande pressträffen säger att nu får Zelensky göra upp det här med Putin, och lägger till formuleringar som ger budskapet att han sätter tilltro till Putins goda vilja i detta avseende, så signalerar detta knappast ett tydligt stöd för Ukraina. Snarare tvärt om.

I rättvisans namn skall dock sägas att Trump-administrationen stött Ukraina genom bl a leveranser av pansarvärnsvapen som Obama-administrationen inte var beredd till. Och militärt inriktat stöd kommer nu av allt at döma att fortsätta.

Men bilden som framträder ut uppteckningen av detta samtal är djupt oroande.

En amerikansk president som ser avgörande utrikespolitiska utmaningar främst ur ett förvridet inrikespolitiskt perspektiv, som förefaller att tro Putin om gott i de flesta avseenden och vars hela värld snurrar runt hans egen person.

Det är, försiktigt uttryckt, inte särskilt betryggande.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: