Dubbla dramer denna dag.

STOCKHOLM: Det saknas sannerligen inte dramatik i den anglosaxiska världen i dessa dagar,

Just denna måndag har Högsta Domstolen i Storbritannien i ett dramatiskt och historiskt utslag sagt att beslutet att hemförlova parlamentet, som drevs fram av Boris Johnson, var olagligt och ogiltigt.

Och det är hårda formuleringar som de elva domarna alldeles enigt levererar. Så gott som ingen hade väntat sig detta utslag. Det skrivs konstitutionell historia i landet med detta avgörande.

De omedelbara följderna är att Boris Johnson får lämna New York, där ju också han är i samband med FN:s generalförsamling, och skynda hem till ett London där parlamentet i morgon återupptar sitt arbete.

Vad allt detta kommer att innebära i övrigt återstår att se.

Vi har en situation där regeringen Johnson förlorat sin majoritet i parlamentet, förlorat samtliga voteringar av betydelse, sett ett strömhopp av avgångar och uteslutningar och nu fått en historisk bakläxa av nationens högsta juridiska instans.

Detta är – försiktigt sagt – inte vardagsmat i den brittiska demokratin.

Samtidigt tickar klockan mot Brexit den 31 oktober. Samtal äger rum, men det verkar återstå åtskilligt innan det finns realistiska möjligheter till ett avtal som skulle kunna undvika ett utträde med krasch.

Vilken inverkan det som nu inträffat kommer att få på denna process återstår att utreda. Möjligen skulle det kunna göra regeringen Johnson lite mjukare – det borde finnas en gräns för hur många smällar man klarar av.

Senare i kväll skall jag vara på CNN och kommentera utvecklingen. Men att göra berömda prognoser är ännu svårare i dag än vad det var i går.

Samtidigt rullar utvecklingen i Washington tydligen på i riktning mot att demokraterna vill inleda ett riksrättsåtal mot president Trump.

Den politiska visheten i detta är jag inte alldeles övertygad om, men det är en annan sak. Tydligen är det de senaste uppgifterna om vad Trump sagt och inte sagt i sina kontakter med och om Ukraina i det tydliga syftet att försöka gräva fram dynga mot demokraternas Joe Biden.

Det är – det måste sägas – politik på allra lägsta nivå.

Och att det dessutom är utrikespolitiskt skadligt är mycket tydligt. I ett inlägg i Washington Post tidigare i dag har jag försökt att ge mitt bidrag till att belysa just detta.

Mitt i allt detta inleddes i dag den sedvanliga generaldebatten vid FN:s generalförsamling i New York.

I går var det klimatfrågan som var i fokus – i dag var det de stora elefanternas dans.

Jag lyssnade noga på president Trumps anförande.

Det är möjligt att man blivit lite avtrappad, men med trumpska mått mätt var det inte särdeles upphetsande. Nationalism, unilateralism och merkantilism i parti och minut är vi vid det här laget vana vid. Och ingen nation hotades med krig eller förstörelse.

Kraven ställs ju inte så högt numera.

Vi får se vad morgondagen kommer att innebära.

I London, Washington och New York.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: