London-tumult, Taliban-tumult och en del annat.

STOCKHOLM: Det saknas sannerligen inte dramatik på den internationella scenen i dessa dagar.

Från vårt svenska perspektiv är det värt att notera att riksdagen öppnas på tisdag, med besked om en ny utrikesminister efter Margot Wallström, och samtidigt ges besked i Bryssel om hur sammansättningen av den nya Europakommissionen är tänkt.

Sverige har ju med Cecilia Malmström haft en mycket tung post i Bryssel hitintills, men var Ylva Johansson hamnar återstår att se.

Förhandstips talar om kommissionsposten för sysselsättning. Jag är inte säker på att det är så många som kan namnet på den nuvarande innehavaren av den posten.

Men veckans stora drama blir fortsatt det i London.

Regeringen Boris Johnson har haft den mest mödosamma start av någon brittisk regering i den moderna historien. Det ena plågsamma nederlaget i parlamentet har följt det andra, och avgångar och uteslutningar har stått som spön i backen.

Det har varit en alldeles unik period.

Sakläget är nu att regeringen förlorat sin majoritet i parlamentet, drabbats av en lag som stoppar ett utträde ur EU utan avtal och inte kunnat driva igenom det nyval man ville ha till 15 oktober. Och premiärministern har förklarat att han hellre är ”dead in a ditch” än ber EU om ytterligare ett uppskov med utträdet.

Läget är, sammanfattningsvis, kaotiskt och osäkert.

Förr eller senare blir det självfallet nyval, men som det nu ser ut i parlamentet verkar det inte som om Boris Johnson kan driva igenom ett sådant i oktober. Och vad händer då?

Det vet ingen, men nu ökar risken för scenarier där premiärministern än mer tydligt börjar att bryta mot lagar och liknande för att driva igenom den Brexit utan avtal som allt tyder på att han är inriktad på.

Regeringsledamoten Amber Rudd, som avgick i dag, sade att 90% av regeringens tid med dessa frågor handlar om att förbereda att krascha utan ett avtal. Och det kunde hon inte acceptera.

Inte nog med att hon avgick – hon anslöt sig till de 21 konservativa parlamentsledamöter som uteslutits ur partiet under förra veckans tumult.

Hennes avgång följer avgången av premiärministerns egen bror. Honom känner jag som en kunnig och sansad person som sannolikt gick in i regeringen av lojalitet med sin bror men som sedan inte fann detta förenligt med sitt samvete.

Så det blir till att avvakta de närmaste dygnen.

Regeringen kommer säkert de närmaste dygnen att försöka driva igenom ett nyval i oktober, men parlamentet kommer sannolikt att stoppa detta. Den samlade oppositionen vill ha det helt klart innan ett nyval att det blir ett utträde med avtal.

Och vad som händer sedan är höggradigt skrivet i stjärnorna.

Så det blir fortsatt dramatik och osäkerhet.

Förr eller senare lämnar dock Storbritannien med störta sannolikhet EU. Och förr eller senare blir det nyval under de kommande månaderna blir det också nyval.

Dagens mer sensationella nyhet är ju annars att president Trump hade planerat att träffa talibanernas ledning på Camp David i samband med att man skulle komma överens om ett avtal om gradvis amerikanskt tillbakadragande.

Afghanistans premiärminister Ghani skulle också finnas på Camp David, men skulle inte möta talibanerna.

Nu har Trump dock inställt det hela.

Hänvisningen till ett attentat av talibanerna verkar dock något tunn. De har hela tiden avvisat krav på ett eld upphör. Det är inte osannolikt att Trump fick kalla fötter av andra skäl. Känt är att det rått delade meningar om det så gott som färdiga avtal som hade förhandlats fram.

Att förhandla med talibanerna är en sak, men att inbjuda dem till ett direkt möte med USA:s president är onekligen att ta ett ganska betydande steg. Kan man tala direkt med talibanerna kan man tala direkt med alla.

Hur fortsättningen av detta blir återstår att se. Ett avtal mellan USA och talibanerna skulle ha utannonserats under de närmaste dygnen, men är nu uppskjutet. Den afghanska regeringen är fortfarande inställd på presidentval i slutet av månaden.

Visst tumult råder om politiken i Washington i övrigt också.

Trumps sändebud för fred i Mellersta Östern avgick plötsligt, och har ersatts av en tidigare administrativ assistent till svärsonen Jared Kushner utan tillstymmelse till diplomatisk erfarenhet.

Och det ryktas om att presidenten avser att göra något för att ge draghjälp åt vännen Netanyahu i dennes viktiga val den 17 september. Den berömda stora fredsplanen för Mellersta Östern skall dock kommer efter det israeliska valet – om den nu någonsin kommer.

Fortfarande pågår samtal mellan Paris och Teheran om någon typ av deluppgörelse, och det går fortfarande rykten om ett möte mellan Irans och USA:s presidenter i samband med FN-veckan i slutet av månaden.

Den som lever får se. Jag bedömer det fortfarande som mindre sannolikt att detta kommer att ske – men jag hade inte tippat att man skulle bjuda in talibanledare till Camp David.

Min egen vecka kommer att domineras av Ukraina, den årliga stora YES-konferensen inleds där på torsdag kväll, även om jag kommer att vara där redan onsdag, och på fredag talar såväl Ukrainas som Finlands och Estlands presidenter på konferensen.

Det blir spännande att känna av atmosfären.

Den nya regeringen har kommit på plats, parlamentet har börjat arbeta, nya politiska initiativ har annonserats och till slut kunde ju i går också en viktig fångutväxling med Ryssland komma till stånd.

Och det sker förberedelser för ett nytt möte i det s k Normandie-formatet för att se om Kreml är berett till en fred av något slag i Donbas. Fångutväxlingen var en signal om att atmosfären förbättrats något.

Men till detta ber jag att få återkomma från den ukrainska huvudstaden.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: