Nu kommer Brexit-dramatiken tillbaka.

STOCKHOLM: I dag är det 80 år sedan Hitlers styrkor plötsligt anföll Polen, och dagen brukar allmänt komnas ihåg som det andra världskrigets inledning. I Warszawa samlas representanter för olika länder för minnesfirandet.

Till de som inte bjudits in hör Ryssland. Det var ju genom pakten med Stalin någon vecka innan som Hitler fick grönt ljus för anfallet mot Polen, och några dagar efter det tyska anfallet kom ju ett sovjetiskt anfall. De bägge arméerna möttes vid den linje man hade kommit överens om i paktens hemliga protokoll.

Inbjuden var självfallet president Trump, men med hänvisning till den annalkande orkanen valde han att stanna hemma. Annars hade han möjligen fått en rad frågor inte minst från sina polska värdar om sin inställning till Ryssland efter en del egenartade signaler i det avseendet under de senaste veckorna.

Men på plats i Polen i dag fanns såväl Tysklands president Steinmeier som förbundskansler Merkel. Det var viktigt.

I veckan som kommer blir det åter dramatik kring Brexit.

Det brittiska parlamentet återsamlas på tisdag, och då utbryter olika försök att lägga spärrar för premiärminister Johnsons olika planer dels på att hemförlova parlamentet under en betydande tid och dels för att hålla dörren öppen för att krascha ut ur EU utan avtal den 31 oktober.

Utgången av dessa dramer är på intet sätt given. Boris Johnson spelar högt, men gynnas av att oppositionen not honom har olika agendor, och inte minst gynnas han av att ingen från den konservativa sidan, hur mycket de än ogillar sin nya partiledare, vill ta i Labour-ledaren Corbyn ens med tång.

Det blir alldeles säkert tre mycket laddade dagar för underhuset innan det sänds hem för att inte återkomma förrän den 14 oktober.

Samtidigt samlas i Bryssel olika möten på tjänstemannanivå för att värdera situationen.

Förhandlaren Michael Barnier har nu sagt att han inte ser några nya öppningar från brittisk sida, och att sannolikheten för en krasch därmed har ökat. På onsdag kommer medlemsstaternas representanter i Bryssel med all sannolikhet att bekräfta att deras linje kvarstår, samtidigt som de naturligt nog håller dörren öppen för en mer konstruktiv attityd i London.

Avgörandet ligger ytterst i Dublin eftersom den utestående frågan rör gränsen på Irland och eftersom EU näppeligen kommer att vika från solidariteten med ett medlemsland. Så fungerar unionen.

Fredsprocessen på Irland – mellan Republiken Irland och de sex grevskap i norr som kommit att utföra Nordirland inom ramen för det Förenade Kungariket – vilar ju ytterst på det närmande mellan dem i alla olika avseenden som främjas och garanteras av det gemensamma medlemskapet i EU.

Däremot är ju själva kärnan i Brexit-processen att man vill kunna främja sig vad som på olika områden kan komma att beslutas av EU, och när detta sker så kommer det ju i olika avseenden med nödvändighet att uppstå en gräns.

Motsättningen är därmed högst principiell. Och för EU:s del gäller dels att man inte vill ge avkall på den enhetliga inre marknaden och dels solidariteten med medlemslandet Irland.

Det blir säkert avsevärd dramatik kring detta från tisdag och framöver, och mot slutet av denna vecka kommer vi möjligen att veta mer. Annars är de kommande hållpunkterna i dramat dels vad som kommer att sägas vid de brittiska partikongressens och dels EU-toppmötet den 17 oktober. Men då ligger 31 oktober utomordentligt nära.

Situationen i Mellersta Östern fortsätter att oro, nu inte minst med effekterna av den israeliska konfrontationen med iranska intressen i regionen i dess helhet. Under dagen har det kommit till stridigheter mellan Hezbollah och Israel kring södra Libanon, och situationen i och kring Libanon håller på att bli allt mer besvärlig också genom det amerikanska trycket.

Samtidigt är i morgon en iransk delegation i Paris för att fortsätta samtalen om också någon typ av kreditarrangemang. Förvånansvärt nog visade sig ju president Trump öppen för ett sådant i diskussionerna i Biarritz föregående helg. Dock markerar Israels Netanyahu sitt högeligen ogillande av diskussionerna, och jag skulle tro det finns opposition också i Washington.

Rapporterna därifrån talar också om ett visst missmod när det gäller det s k fredsavtal som man håller på att förhandla fram mellan USA och talibanerna, och som lär vara så gott som färdigt. Säkerhetsrådgivaren Bolton tillhör dem som tydligen markerat opposition.

Något fredsavtal i detta ords egentliga bemärkelse handlar det ju heller knappast om. Av vad som är bekant framgår att praktiskt taget inga av de verkligt svåra frågor som måste lösas om en fred skall bli möjlig har lösts ut i avtalet.

Det handlar i grunden om ett avtal som skall göra det möjligt för Trump att avveckla den absoluta huvuddelen av det amerikanska engagemanget i landet inför nästa års presidentval.

En viktig fråga just nu rör det presidentval i Afghanistan som skall hållas mot slutet av september.

Att talibanerna inte vill ha det är uppenbart, och tydligt är att det finns åtskilliga på amerikansk sida som gärna också skulle vilja vara utan det. Men på afghansk sida finns det åtskilliga som faktiskt tror på landets konstitutionella process och som definitivt inte är beredda att backa ner i denna fråga.

På närmare håll kan väl bara noteras att de två tyska delstatsvalen i dag inte utföll så illa som många hade befarat, och att det därmed kanske finns en något bättre prognos för regeringen i Berlin de närmaste månaderna, men att regeringsfrågan i Italien faktiskt ännu inte är utlöst.

För min del blir det åter en vecka som huvudsakligen kommer att tillbringas i Stockholm, om än med en utflykt till Helsingfors där EU:s ordförandeskap samlar representanter för alla parlamenten för en diskussion om aktuell utrikes- och säkerhetspolitik.

Men jag skulle tro att det brittiska underhusets representanter stannar hemma, det kommer att vara åtskilligt att göra i London denna vecka.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: