Relativt sett en framgång i Biarritz.

KASTRUP: Det går inte alltid som msn tänkt dig, och i går kväll hamnade jag här i Köpenhamn i stället gör hemma. Men strax är jag tillbaka i Stockholm efter ett antal veckor som ju inneburit en mer blandad tillvaro.

Och mycket står på agendan.

Närmast för mig ligger att försöka att få lite ordning på min egen planering för hösten.

På agendan just står nu ett antal besök till olika delar av USA, ett par besök i Mellersta Östern och i Asien i övrigt besök såväl i Kina som i Australien.

Och till detta kommer alldeles självklart en hel del i Europa, och ovanpå detta min ambition att vara mer hemma i Stockholm för att sköta olika saker. Ekvationen går inte riktigt ihop, och jag får nog ta i med ett försök att se till att den faktiskt kommer att göra det.

De senaste dygnens begivenhet var utan tvekan president Macrons skicklighet att manövrera G7- mötet i Biarritz utan att det blev något sammanbrott och faktiskt med ett antal antydningar till framsteg. I dagens värld får detta betraktas som en imponerande prestation.

Mest spektakulärt blev det när Irans utrikesminister Zarif plötsligt kallades till samtal i anslutning till mötet, och Macron uppenbarligen försökte att manövrera fram en uppmjukning av positionerna mellan USA och Iran.

Hela vägen gick det föga förvånande inte, men alldeles uppenbart är att det blev en försiktig öppning, och i alla fall tillräckligt för att leda till betydande nervositet i Jerusalem. Fortsättning kommer nu att följa i anslutning till FN:s generalförsamling mot slutet av september, och det kommer att spekuleras mycket om det där t o m skulle kunna bli ett möte mellan USA:s och Irans presidenter.

Klokt är dock att hålla förväntningarna låga.

Det finns ett betydande motstånd i Iran mot varje form av närmande till USA. Msn har försökt ett avtal med det landet, och erfarenheten av det manar inte till efterföljd, heter det i dessa kretsar. Den s k Högste Ledaren tillhör av allt att döma dem som endast nödtorftigt tolerant utrikesminister Zarifs olika diplomatiska försök.

Och samtidigt med detta sker en betydande upptrappning mellan Israel och Iran i regionen.

Det som förefaller att ha skett – med alla de reservationer som ligger i detta – är att Israel anfallit baser som tillhör de shiamilisförband i Irak som anses ha nära kopplingar till Iran.

Det är första gången på decennier som Israel attackerat mål i Irak, vilket lett såväl till varningar och missnöje från USA som mer högljudda protester från Irak.

Möjligen är det också detta som lett till ett iranskt försök att med en drönare attackera Israel, vilket i sin tur lett till starka israeliska anfall i Syrien liksom olika insatser i Libanon som påtagligt ökat spänningen i det sköra landet.

Läget är, minst sagt, spänt. Och det är lätt att se att premiärminister Netanyahu, som ju också är bekymrad över sitt förestående parlamentsval den 17 september, kommer att slå hårt på trumman vid varje möjlighet.

Så trots president Macrons ansträngningar är det nog klokt att vara sparsam med optimismen.

Att tolka president Trumps signaler i Biarritz om hur han ser på handelskriget med Kina är knappast möjligt. Han har en tendens att säga olika saker efter vad som passar just för stunden, och just denna helg hade han efter sina utbrott i slutet av förta veckan ett intresse av att gjuta lite olja på vågorna.

Men jag skulle dessvärre tro att vi trots detta går mot en upptrappning av drt handelskriget.

Hur det går med möjliga amerikanska åtgärder mot Europa – ett beslut om biltullar eller ej måste fattas senast i november – är inte heller lätt att veta. De olika EU-ledarna ägnade betydande tid i Biarritz åt att få Trump att inleda handelssamtal med EU inte minst för att minska risken för bilaterala åtgärder.

En viss avspänning kunde i alla fall uppnås i frågan om den digitala skall som Frankrike infört, och som USA reagerat mycket negativt på. En viss skatt tas nu ut, men blir det inte en global överenskommelse om en sådan kommer den att betslad tillbaka. Så förefaller kompromissen att se ut.

Klimatfrågan stod också högt på dagordningen i Biarritz, men under diskussionerna kring det ämnet valde Trump helt sonika att vara frånvarande. Han är totalt ointresserad av ämnet.

Mycket kom där att handla om de pågående stora bränderna i främst Brasilien, och här passade Macron på att vädra den skepsis mot frihandelsavtalet mellan EU och Mercosur-länderna som han i och för sig hade redan det började brinna i Amazonas. Franska jordbruksintressen har gjort vad de kan för att stoppa avtalet.

Tydliga var motsättningarna om huruvida Ryssland och president Putin skulle bjudas in till G7- mötena igen. Här tog Trump tydligen strid för Ryssland, men möttas av ett tydligt europeiskt motstånd.

Hur det kommer att bli med detta återser att se. Nästa år är USA ordförande i G7, toppmötet hamnar säkert på någon av Trumps golfklubbar, och det är svårt att se att det går att helt stoppa Trump om han verkligen satsar på att få Putin att sitta ner vid bordet.

Men olusten över ett sådant steg är påtaglig. G7 har nu blivit ett samrådsforum för några av världens viktigaste demokratier, och med Ryssland runt bordet skulle åtskilligt förändras, och det alldeles bortsett från frågan om Ukraina. Till detta skall läggas att entusiasmen i Moskva över att återvända också verkar att ha sina begränsningar.

De närmaste dagarna innebär åtskilligt. EU:s utrikesministrar har sitt informella möte i Helsingfors, och till Warszawa anländer bl a president Trump i samband med firandet av minnet av det andra världskrigets utbrott 1939.

Det var ju mot fästningen Westerplatte utanför dagens Gdansk som de första skotten i det stora kriget lossades i samband med att Hitler anföll Polen efter det att han fått grönt ljus av Stalin.

Men åtskilligt annat händer också i den europeiska politiken.

I morgon sägs det att vi går besked om det blir nyval eller en ny lätt märklig regeringsbildning i Italien.

Och på söndag är det viktiga delstatsval i Tyskland, närmare bestämt i Sachsen och Brandenburg i dess f d östliga delar, och de kommer att vara av betydelse framför allt för den inverkan de har på de stora partierna. För SPD handlar det om att överleva i Brandenburg, för CDU i Sachsen och för dem bägge i den osäkra regeringssamverkan i Berlin som styr Tyskland.

Så det är val att hålla ögonen på.

För mig blir det dagar i Stockholm fyllda med möten inriktade på vad som kommer att inträffa under de senaste månaderna.

2 Responses to Relativt sett en framgång i Biarritz.

  1. Stig Palm skriver:

    Jag är orolig för dig Carl med ditt resande? Nu kanske GRETA får Fredspris samt tala i FN och utöver detta Helgonförklaras av Påven. Detta ger henne makt att stoppa ditt flygande. GRETA förändrar hela världen. T o m VW chefen i Tyskland lät sig imponeras av denna skolskolkande tjej ledd av sin kommunistiska föräldrar.

  2. tack för sammanfattningen. Hade gott i Stockholm.

%d bloggare gillar detta: