Så drar det hela så sakteligen igång igen…

ŽRNOVO: Så sakta går nu sommaren mot sitt slut. Och vi nalkas en höst som kommer att bjuda på betydande dramatik.

På den europeiska scenen kommer mycket att handla om Brexit och det brittiska dramat samtidigt som den ny besättningen av EU-institutionerna sakta kommer på plats.

På den amerikanska handlar det om Trump-administrationens fortsatta handelskrig, om det val som närmar sig nästa år och om en serie av internationella konflikter med situationen kring Iran mest i fokus.

Och i Moskva och Peking handlar det om hur regimerna där skall hantera den utmaning mot deras legitimitet som de stora och ihållande protesterna i Moskva och Hong Kong innebär.

Över allt detta svävar så en tilltagande osäkerhet om vart den globala ekonomin är på vägg. Signalerna om en förespående avmattning och nedgång har blivit allt fler, och de späds självfallet på av handelskrig och politiska spänningar.

Den kommande veckan blir i den större politiken lite av en uppladdning inför toppmötet med G7- länderna i Biarritz i Frankrike den kommande helgen. Som vanligt är det en ambitiös agenda, men jag skulle tro att uppmärksamheten kommer att ligga dels på Trump och hans Iran-politik och dels på Boris Johnsons entré på scenen och vad han har att säga främst till EU-ledarna.

Numera tillhör ju inte Vladimir Putin dem som inbjuds till dessa möten, men han kommer under veckan att besöka först Paris där nog inte minst Ukraina står på dagordningen och därefter Finland för samtal som väl numera tillhör lite av rutinen i den finska utrikespolitiken.

Mötena mellan Boris Johnsson och de olika ledarna för EU- länderna – främst Angela Merkel och Emmanuel Macron – kommer väl knappast att kännetecknas av någon större värme, men alldeles säkert är man mån om så goda förbindelser som den eländiga situationen gör möjligt.

Budskapet från EU kommer att bli att det ”skilsmässotal” som det tog ca två år att förhandla fram inte kommer att kunna ändras, men att det självfallet är möjligt att göra olika deklarationer och ändringar i den mer långsiktiga s k politiska deklarationen om relationerna.

Men detta kommer knappast att räcka för Boris Johnson. Han har surrat sig vid masten när det gäller att inte acceptera detta avtal, och förefaller tro att EU kommer att blinka i sista sekunden. Det vi kommer att se denna vecka är bara de begynnande förpostfäktningar i ett drama kring detta som kommer att komma till sitt crescendo i den andra halvan av oktober.

Som det ser ut nu är det svårt att se hur det skulle gå att undvika att Storbritannien kraschar ut ur EU utan avtal den 31 oktober. I den brittiska debatten cirkulerar alla möjliga scenarier för hur det skulle kunna undvikas, men inget av dem förefaller för dagen särdeles sannolikt.

President Trump anländer till Biarritz i en situation där hans utrikespolitiska problem blir allt mer påtagliga.

Den stora charmoffensiven med Nordkorea har lett till absolut ingenting alls, och med Kina ser det allt mer besvärligt ut. I Caracas sitter den förfärliga Maduro fortfarande kvar vid makten, och politiken med ”maximalt tryck” vad gäller Iran har hitintills bara lett till att den iranska politiken rört sig i en riktning motsatt den önskade.

I upptakten till G7 kommer Irans utrikesminister Zarif till såväl Helsingfors som Stockholm under de närmaste dagarna, där väl besöker i Helsingfors skall ses i ljuset av EU-ordförandeskapet och Sverige ju fortsatt att försöka att spela en roll för att överbrygga motsättningarna.

Samma ambition har president Macron tydligt haft, och emissarier har åkt fram och tillbaka mellan Paris och Teheran. Detta har dock uppenbarligen tagits illa upp i Vita Huset, och föranledde Trump att i ett tweet indirekt kritisera Macron för hans ansträngningar i frågan.

Jag skulle inte tro att det har förbättrat stämningen mellan Vita Huset och Elysée-palatset inför den kommande helgen.

Senare kommer ju president Trump att besöka både Danmark och Polen, och redan har visst tumult utbrutit kring dessa resor.

Idén att köpa loss Grönland från Danmark sågs i Köpenhamn som ett tecken på allmän galenskap, men garanterade i alla fall att frågor om just Grönland kommer att stå i centrum för det besöket. Och vad gäller Polen tycks Trump vilka flytta amerikanska baser från Tyskland, som han ju i största allmänhet tycker illa om, dit men för nog finna sig i att substantiella sådana förändringar knappast är möjliga.

Den kommande veckan inleds dock med att Angela Merkel kommer till Sopron i Ungern för att tillsammans med Victor Orbán högtidlighålla att det är 30 år sedan den s k paneuropeiska picknick där som ledde till att 600-700 östtyska medborgare kunde fly genom järnridån.

Det var början på den historiska process som några månader senare ledde till att muren i Berlin föll. Skepsis mot Viktor Orbán och hans politik är en sak, men den tyska tacksamheten mot Ungern för den roll landet spelade då är naturligt nog viktigare för Angela Merkel.

Min egen vecka innebär en försiktig start efter sommaren.

I kväll landar jag i Hamburg – mitt tredje besök i denna Hansa-metropol denna sommar – för en dag av diskussioner med bl a den rådgivande styrelsen till den stora indisk tankesmedjan ORF.

På tisdag är jag dock i Stockholm, och där blir det också för min del ett möte med den iranske utrikesministern förutom en diskussion med styrelsen för svensk-amerikanska handelskammaren i New York.

På onsdag bär det dock av till Riga för först informell middag i Jurmala och sedan ett stort arrangemang på torsdagen med anledning av att det är 30 år sedan den mäktiga manifestation som den s k baltiska kedjan av närmare två miljoner människor längs cs 600 kilometer utgjorde.

Det kommer att bli många hågkomster denna höst av den närmast mirakulösa europeisk utvecklingen för tre decennier sedan.

Men direkt från Riga återvänder jag till Medelhavet för ytterligare en helg här innan det blir lite mer definitiv återkomst till Stockholm efter denna sommar.

2 Responses to Så drar det hela så sakteligen igång igen…

  1. Stig Palm skriver:

    Carl Bildt har ett problem med sitt bloggande? Berättar för oss läsare att inte hittat ett klimatsmart resande. Risk för att nu seglande GRETA kommer att ge Carl en reprimand.

  2. stig2entreprenoren skriver:

    Segla kan man göra för sin personliga utveckling och för nöjes skull.
    Flyget är det överlägsna alternativet om man vill vara effektiv och få någonting gjort. Flygplanen blir allt effektivare och renare. Biobränsle kan användas till flyget men regelverket måste då uppdateras. Rationell storskalig produktion kan sen ta fart och då bli ett fullgott alternativ. Flygskam är ett bakvänt begrepp. Fler borde flyga för att göra mer nytta globalt i fler sammanhang.

%d bloggare gillar detta: