INF-avtal och protester i Hong Kong och Moskva.

ZRNOVO: Sommarveckorna har nu också givit möjlighet till ett antal dagar i olika delar av Bosnien, Montenegro och Albanien, vilket förvisso inte saknat intresse.

Förutom naturskönhet har ju de olika delarna av Balkan åtskilligt att bjuda på när det gäller såväl fascinerande historia som komplicerad politisk verklighet.

Inte minst var det trevligt att se hur Bosnien nu sakta men säkert håller på att bli en turistdestination, och det inte bara för dem som från Mellersta Östern landar i Sarajevo för att uppleva lite av grönska och natur i en kulturell miljö de inte uppfattar som mer vänlig, utan också åtskilliga andra.

Och inte minst trevligt är att träffa på många som har en bakgrund i flykten från krigets grymma verklighet men som funnit en ny framtid i Sverige. Byggnadsingenjörer, säkerhetsföretagare, kommunfullmäktigeledamöter och jag vet inte vad som som nu var tillbaka under några veckor i det land där deras familjer en gång hade sina rötter.

Men världen trängde sig stundtals på.

Från ett hotell i norra Albanien deltog jag i en diskussion med BBC om konsekvenserna av att det s k INF-avtalet nu upphört att gälla. Står vi inför en ny era av nukleär kapprustning och instabilitet?

Enligt min och mångas mening hade det varit bättre om USA hade stannat inom avtalet och inom det fortsatt försöken att få klarhet om Moskvas vilja till total efterlevnad av dess bestämmelser. Om det hade lyckats eller inte går inte att veta, men klart är att det nu inte finns några instrument kvar för en sådan strävan.

I såväl Ryssland som USA arbetar man nu med att ta fram nya landbaserade medeldistansrobotar av den kategori som INF-avtalet eliminerade. I bägge fallen handlar det inledningsvis om landbaserade varianter av de kryssningsrobotar man redan har.

Det militära värdet av detta i Europa har jag inte alldeles lätt att se, och de politiska svårigheter USA skulle få om man började att söka baser för dessa system skulle vara betydande. Polen, som i Europa pekats ut som en kandidat, har sagt att man bara ger grönt ljus om det är ett resultat av sett beslut som omfattas av Nato i dess helhet.

Från rysk sida har nu föreslagits att man skall uttala ömsesidigt att några nya system inte skall placeras ut i Europa, vilket i alla fall är en ansats till diplomatisk öppning. Av de fyra förband med den robot som USA säger bryter mot avtalet finns bara ett i de europeiska delarna av Ryssland, även om det i och för sig handlar om rörliga förband.

I Washington talas det om att det nu handlar om att få med Kina i det hela, och president Trump påstår att Kina med entusiasm har sagt att man vill vara med om detta. Sannolikheten för att det uttalandet är sant är mycket begränsad. Skulle Kina omfattas av INF-avtalet skulle det innebära att de skulle tvingas skrota kring 90% av sin samlade robotarsenal eftersom denna ju långt mer än USA:s och Rysslands mycket större arsenaler i allt väsentligt är regionalt inriktad.

Och det kan noteras att den nye amerikanske försvarsministern sagt att han gärna ser att vapen av denna typ kan placeras ut i Asien. Men inte heller där är det alldeles lätt att se var de skulle kunna baseras – bortsett från den amerikanska ön Guam.

Relationen mellan USA och Kina fortsätter att försämras, och det var tydligen mot också sina närmastte rådgivare som president Trunp kom med sina nya hot om ytterligare ökade tullar på kinesiska varor. Att detta omedelbart ledde till kinesiska hot om betydande motåtgärder, med bl a stopp för import av jordbruksprodukter från USA, var knappast överraskande, vilket det däremot var när valutafrågorna plötsligt drogs in i bilden.

Ingenting talar i dag för att denna konflikt får någon snar lösning. Efter en förhandlingsomgång i Shanghai nyligen talas det om nya samtal först i september, och det förefaller i dag som om positionerna snarast håller på att hårdna på ömse sidor. Oron för de effekter detta kommer att få på världsekonomin i dess helhet har dessutom ökat högst påtagligt efter den senaste upptrappningen.

I Peking skulle jag dock tro att det i dessa dagar snarare är situationen i Hong Kong som sysselsätter partiledningen. Det som utvecklats där är en direkt utmaning mot den kinesiska makten, och får man inte situationen under någon typ av kontroll finns det en risk för att man kommer att ta till mer dramatiska metoder.

Det är värt att notera att man avvisar de relativt enkla medgivanden som skulle kunna lugna situationen. Ingen kommissionen för att se på polisens våldsanvändning, och inget formellt tillbakadragande av det förslag om utlämning till egentliga Kina som utlöste de stora protesterna.

Det förefaller som om man tror att en upptrappning av försöken att stoppa demonstrationerna kommer att lyckas. Hitintills har så inte varit fallet.

Något direkt samband mellan utvecklingen i Hong Kong och de stora protester vi sett under de senaste veckorna i Moskva finns självfallet inte, men bägge visar på skörheten i respektive regimers legitimitet på ett sätt som är vårt att notera.

I Moskva handlar det om oppositionens rätt att fritt ställa upp sina kandidater i höstens lokalval, men här har tydligen regimen sagt att en gräns måste dras, och det med besked. Alla som skulle kunna vara ledare har arresterats, och under den senaste helgens protest var det ett tusental som fördes till arrest.

Detta vittnar knappast om en regim med starkt självförtroende, och redan tydligare detta år har vi ju sett hur lokala protester i Ryssland fått en påtaglig kraft. Kanske har stämningen i det ryska samhället, och framför allt bland yngre människor, förändrats.

Hösten lovar, också i detta avseende, att bli intressant.

One Response to INF-avtal och protester i Hong Kong och Moskva.

  1. Stig Palm skriver:

    Har GRETA kontaktat dig Carl med tanke på ditt sätt att resa?

%d bloggare gillar detta: