EU, Storbritannien, Iran och Ukraina mitt i sommaren.

ZRNOVO: Sommar är sommar, och det var ty följande ett tag sedan jag hade anledning att teckna ner några reflektioner här. Men världen har ju inte stått still.

Ursula von der Leyen fick stöd ov Europaparlamentet som ny ordförande i kommissionen, men fick det med påtagligt liten marginal, vilket väl visar på en del problem längre fram.

Hon fick det stödet efter ett linjetal inför parlamentet som strykte detta medhårs på en rad viktiga punkter, och där hon dessutom lade kursen tydligt så att den skulle ha stöd också till vänster om mitten. Men trots detta blev stödet inte så imponerande.

Viktigare än de problem som kan komma i parlamentet är dock att hon på ett antal punkter skisserade ambitioner som det inte kommer att vara alldeles enkelt att få alla medlemsstaters stöd för. Men det är ju en senare sak.

Först skall en ny kommission i dess helhet komma på på plats. Medlemsstaterna har till slutet av augusti att nominera sina kandidater, därefter sätter Ursula von der Leyen ihop sitt förslag och de olika kandidaterna utfrågas av parlamentet innn det blir dags för en omröstning om kommissionen i dess helhet.

Redan ser man konturerna av dragkamperna. Åtskilliga stater säger att de vill ha tunga poster när det gäller den ekonomiska politiken, och det är möjligt att det blir där som kampen kommer att stå hårdast. Av mycket stor strategisk betydelse blir vem som efterträder Cecilia Malmström som handelskommissionär, men också posterna kring den inre marknaden är ju av central betydelse. En fråga som säkert kommer att diskuteras är hur säkerhets- och försvarsfrågorna kommer att inordnas, och de tillhör ju dem som tillsammans med klimatfrågorna fått påtagligt ökad tyngd.

Också Sverige skall nominera en ny kommissionär.

Ursula von der Leyen har klart sagt att hennes kommission skall ha en jämn könsfördelning, men de nomineringar som hitintills kommit in ser ut ungefär som man hade kunnat förvänta sig i detta avseende.

Vid vart och ett av de fem tidigare tillfällen som Sverige haft att nominera en kommissionär har vi nominerat en kvinna. Jag anser självfallet att kompetens skall vara allena avgörande, men för de som talar om könsfördelningen borde det kanske vara naturligt att säga att det är hög tid för en man från Sverige.

Men jag utgår från att statsministern och partiledarna i sedvanlig ordning har överläggningar om detta.

Denna veckas viktigaste tilldragelse är bytet av ledare för det konservativa partiet i Storbritannien och därmed också av premiärminister. Allt talar för att det är Boris Johnson vi nu kommer att se på denna post.

Hur det sedan kommer att gå återstår att se. Jag höjer sannolikheten för att Storbritannien lämnar utan ett avtal vid utgången av oktober och höjer samtidigt sannolikheten för att vi kommer att se ett nyval i landet innan året gått till ända. Ingenting av detta är säkert – ingenting av någonting är dessa dagar säkert i Brexitannien.

Omedelbart när han går in i 10 Downing Street kommer Johnson att konfronteras med den kris med Iran man kommit in i. Med all sannolikhet var det på amerikansk begäran som man bordade och tog i beslag ett iranskt tankfartyg utanför Gibraltar, och i den allt mer upptrappade spänningen ledde ju detta till att Iran tog i beslag ett svenskägt men brittiskregistrerat fartyg i Hormuz-sundet.

Och där är vi.

Denna kris är i sig bara en mindre del av den övergripande kris som Trump-administrationens övergivande av avtalet med Iran och dess politik av ”maximalt tryck” på Iran lett till, och den krisen kommer med stor sannolikhet att fortsätta att trappas upp under de kommande veckorna.

USA sänder nu trupper till Saudiarabien, vilket inte skett sedan Gulf-kriget 1991, och från iransk utgångspunkt skulle jag tro att man är beredd att trappa upp i syfte att sedan kunna trappa ner som ett led i någon typ av öppning. Och jag noterar att vissa röster i regionen som tidigare stött den hårda amerikanska linjen nu börja att låta som européer som i stället talar om ”maximal” återhållsamhet”.

Det är intressant, men kommer nog dessvärre inte att förändra dynamiken i det mest omedelbara perspektivet. Fortsatt upptrappning – tidigast i september kan det komma till någon form av öppning.

I Ukraina resulterade gårdagens val till parlamentet Radan att president Zelenskys parti fick en egen majoritet. Med ca 42% av rösterna fick man ett starkare stöd än något parti någonsin haft i något av landets åtta val sedan självständighet. Smolket i glädjebägaren var möjligen att valdeltagandet sjönk under 50%.

Nu återstår att se hur presidenten utser en ny regering och vilken inriktning denna får. De ekonomiska siffrorna just nu är bättre än väntat, men förhandlingar med IMF om ett nytt avtal måste inledas tämligen omgående. Hanteringen av oligarken Kolomoyski blir av avgörande betydelse – presidenten måste visa att han inte står på dennes sida.

Och sedan kommer relationerna med Ryssland. Zelensky har ett start intresse av att ta ner intensiteten i konflikten i östra Ukraina, och ett möte med Putin i det s k Minsk-formatet inom de närmaste två månaderna är sannolikt. Med Ryssland kommer också gasfrågorna att bli stora under de närmaste månaderna.

One Response to EU, Storbritannien, Iran och Ukraina mitt i sommaren.

  1. Jag har följt Din blogg i snart 10 år. Det har blivit till en vana. Det jag undrar och oroar mig är tidsaspekten september.

%d bloggare gillar detta: