Inte alls så dåligt – men tid för att tänka efter.

HAMBURG: Efter att inte ha varit i denna stad på decennier har det nu slumpat sig så att jag nu är här för andra gången på ett par veckor och det dessutom kommer att bli ett tredje besök innan sommaren är över.

Men det finns ingen anledning att klaga över det.

Den gamla hansa- och hamnstaden har gått igenom en imponerande förnyelse. De renoverade hamnkvarteren är spektakulära, med det nya och inte alldeles billiga konserthuset Elbphilharmonie som tydligaste blickfånget.

Och där hade jag möjlighet att avnjuta en konsert i går kväll.

Mycket av uppmärksamheten också här i Tyskland ligger självfallet på det fortfarande pågående dramat i Bryssel om de olika positionerna inom EU- systemet för de kommande fem åren.

Att det skulle bli problematiskt var givet på förhand.

Jag tillhörde dem som redan från början var starkt skeptiska till systemet med s k spetskandidater, och minns ett partiledarmöte med EPP-partiet i Wien för ett antal år sedan,där jag ersatte Fredrik Reinfeldt och tillsammans med Angela Merkel försökte varna för vart detta system kunde leda.

Men det hjälpte föga. EPP-ledningen i Bryssel hade redan övertygat sig själv om systemets förträfflighet. Man talade i termer av att stärka demokratin i EU, men risken var ju att det skulle komma att bli tvärt om.

Och nu har detta system drabbats av ett spektakulärt magplask.

Ingen av de som spetskandidaterna föreslås för någon av de s k spetspositionerna eftersom de olika EU-partigrupperna hade grävt ner sig i sina positioner så till den grad att de blockerade varandra, och därför gjorde det nödvändigt för stats- och regeringscheferna att söka andra vägar.

Det tog sin tid, men det som nu ligger på bordet är betydligt bättre än vad det fanns anledning at befara för bara några dygn sedan.

De av dem jag känner – Ursula von der Leyen från Tyskland och Josep Borell från Spanien – har utan tvekan kompetens och erfarenhet för de positioner de nu föreslås till. Och samma gäller alldeles självklart Christine Lagarde på Europeiska Centralbanken.

Så det finns all anledning att sätta ett tydligt plustecken i kanten för detta.

Nu återstår att se hur den vidare processen blir.

Europaparlamentet skall nu om några veckor rösta om förslaget till kommissionsordförande, och det kommer alldeles säkert att vara många våndor inför den omröstningen.

I Tyskland går redan socialdemokraterna SPD i sitt miserabla tillstånd till attack not förslaget. Och inom EPP är det nog många som kommer att svälja hårt.

Men ytterst skall det nog mycket till för att Europaparlamentet skall säga nej.

I ställe blir det nog så att olika partigrupper och andra inte minst nationella intressen kommer att försöka att pressa ur Ursula von der Leyen så många löften av olika slag som möjligt. Jag har ett intryck av att Manfred Weber i sin kampanj hade ställt ut ett rundlig antal sådana, och de är nu plötsligt ingenting värda alls.

En innovation är nu dessutom att partigrupperna i Europaparlamentet håller på att förhandla fram en rätt omfattande politisk plattform som de vill binda kommissionen till och därmed minska ministerrådets möjligheter att sätta den politiska agendan.

Det är institutionell maktkamp av klassisk karaktär, men om det kommer att lyckas för parlamentet i det lite längre perspektivet är tveksamt.

Inom EPP-partiet kommer det förvisso att finnas anledning att ställa frågan hur man hamnade i denna position. Jag skulle nog säga att det behövs ett rätt rejält nytänkande. Fler debacle av denna art vore inte bra.

Värt att notera i den omfattande publiciteten som varit kring olika formella och informella turer och förhandlingar i dess frågor att den svenska regeringen verkar att ha varit helt frånvarande.

Några avtryck går hur som helst inte att finna. Länder som Kroatien eller Bulgarien, för att inte tala om Spanien eller Portugal, förefaller däremot art ha varit högst aktiva.

Totalt nya statsministrar i såväl Köpenhamn som Helsingfors kan förklara deras lite svårare situation, men det gäller ju inte för Sverige.

Men efter en halv dag här tar jag mig nu hem till Stockholm igen.

Snart blir det semester. Och min första resa efter den kommer faktiskt att gå till Hamburg. Men dit är det ett tag.

One Response to Inte alls så dåligt – men tid för att tänka efter.

  1. Stig Palm skriver:

    Lika bra Carl att redan nu inse att EU kommer i likhet med Sovjetunionen att implodera.
    EU en bra teoretsk tanke i likhet med kommunismen.
    Folslag är för olika att kunna ‘klumpas’ ihop samt styras centralt.
    Sedan varje stat har ett ‘gammaldags’ parlament. Sverige med 349 medlemmar för 10 mille folk. Inte klokt med EU som ett överparlament.
    Värre med EU att styras av fransoser vilka kräver flytt två gånger per år mellan Bryssel och Strasbourg? Går inte detta elände att ändra på?
    Vi hade mått bättre av en Nordisk union. Folk som är rätt lika.

%d bloggare gillar detta: