ECFR i Lissabon.

LISSABON: Årskonferensen med European Council on Foreign Relations här under dessa dagar har bjudit på spännande diskussioner över ett brett fält av frågor.

Och det har också varit intressant att ta del av lite av de utrikespolitiska perspektiven från denna horisont.

Här har man en både rik och tragisk historia av nära kontakter och umgänge med många områden i såväl Latinamerika och Afrika som Asien, och det spelar fortfarande sin roll.

Att Angolas utrikesminister tillhörde gästerna på vår konferens är en återspegling också av detta, även om han kom för att diskutera de nya perspektiven på relationerna mellan EU och Afrika.

Och här känns det ju också naturligt att lyssna på detaljerade diskussioner om situationen i Brasilien.

Men vårt fokus har självfallet varit på Europas utrikespolitiska utmaningar under de kommande åren. Medan man i Bryssel intensivt diskuterar hur olika toppositioner i EU-samarbetet skall besättas, och man i London är på väg mot skifte av premiärminister och politik, har vi försökt att fokusera på de sakpolitiska frågorna.

Vi har bl a presenterat en stor rapport om det vi kallar europeisk suveränitet, d v s våra möjligheter art faktiskt självständigt fatta beslut om vår politik. Den frågan har ju fått stark aktualitet genom Trump-administrationens användning av s k sekundära sanktioner riktade också mot europeiska företag, och kommer med all sannolikhet att öka i aktualitet under de kommande åren.

Och vi kommer snart med en rapport om förutsättningarna för den europeiska utrikespolitiken under de kommande fem åren.

Men allra viktigast på möten som detta är nästan alltid de mer informella diskussionerna. Och ämnen har inte saknats.

Nu bär det för min del vidare för ett dygn i London innan det efter denna lite utdragna resa bär hem till Stockholm igen.

Världens blickar riktas samtidigt mot Osaka i Japan och mötet där med G20-ländernas ledare.

Hur kommer handelskonflikten mellan USA och Kina att utvecklas? Mötet mellan Donald Trump och Xi Jinping blir viktigt.

Ingen av dem bidra ha ett intresse av att trappa upp konflikten ytterligare, men samtidigt är positionerna på viktiga områden tämligen låsta. Tron i Vita Huset att det går att tvinga Xi Jinping till kraftiga eftergifter har rimligtvis fått sig en törn efter de senaste månaderna.

Men också den amerikanske presidentens möte med Vladimir Putin kommer att tilldra sig intresse. Kommer man att göra framsteg när det gäller samtal om strategisk rustningskontroll?

Frankrikes Emmanuel Macron har sagt att om inte kommunikén från mötet är tydlig när det gäller klimatfrågan kommer han inte att skriva under den, och det skall bli intressant att se hur den saken utvecklas.

Förra årets möte i Toronto kämpade ju för att komma överens om formuleringar om frihandeln, men när allt trots allt var klart tog ju Trump i ett plötsligt tweet tillbaka sitt godkännande av det hela.

Förhoppningsvis kan just den cirkusen undvikas i Osaka, men osvuret är nog bäst.

Och i marginalen av mötet där borta kommer närvarande ledare från EU-länder art diskutera vilka personer som skall tillsättas för de kommande åren. På söndag kväll skall man ju träffas i den samlade kretsen igen i Bryssel.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: