Corfu 23 juni 1994 – det historiska steget.

CORFU: En vacker morgon på Corfu. Mobilen insisterar på att koppla upp sig på det albanska nätet, men detta är förvisso Grekland.

Och här är jag för en ceremoni senare i dag för att fira det historiska EU-toppmöte här där Sverige undertecknade avtalet om medlemskap i EU.

Det gjorde vi tillsammans med Finland, Norge och Österrike. Och folkomröstningar under den följande hösten gjorde att vi också slutgiltigt sade ja – med Norge som ett ledsamt undantag.

Mycket mer kan sägas om detta möte – Rysslands president Boris Yeltsin var här för att underteckna det stora samarbetsavtalet mellan EU och Ryssland, det gjordes försök att hitta en ersättare till Jacques Delors som ordförande i EU-kommissionen och det fattades beslut som skulle ha betydelse för den fortsatta utvidgningsprocessen för lång tid framöver.

Här är det korta tal som jag höll i samband med den högtidliga ceremonien där de olika avtalen undertecknades:

Denna dag innebär ett historiskt steg för Sverige och ett historiskt steg för det europeiska samarbetet med alla dess möjligheter för framtiden.

Det avtal jag i dag undertecknar är det viktigaste avtal som mitt land förhandlat fram och undertecknat under detta århundrade.

Det kommer att underställas hela det svenska folkets för ställningstagande i folkomröstningen i november i år.   

Sverige har alltid varit en del av Europa. Vi känner stolthet över de bidrag vi under olika skeden har kunnat ge till den gemensamma europeiska utvecklingen, och vi känner tacksamhet för de bidrag som denna i olika sammanhang kunnat ge oss.

Att vi undertecknar detta avtal i det Grekland där demokratins vagga stod, och där samarbetet mellan självständiga stater först visade sin nödvändighet och styrka, är symboliskt och talande.

Därför att den union vi vill vara med och utveckla är en gemenskap för att stärka demokratin och samarbetet i Europa, och därmed säkra den fred som är allting annats förutsättning.

Jag representerar den generation som är född efter världskrigets slut. Men vår generation har inte rätt att ta freden i Europa för given.

Bortom bergen på andra sidan Corfu-sundet ligger Albanien – med frigörelsen från kommunismen – och därbortom ligger Kosovo – med det kvarvarande förtrycket – och därbortom  Bosnien och Sarajevo med tragedierna och lidandet.

Vi har inte rätt att ta freden i Europa för given. Och det är min djupa övertygelse, att det bara är ett fördjupat och vidgat samarbete mellan Europas nationer och folk som kan säkra freden och rida spärr mot tragedierna, lidandet och eländet.

Det gäller i denna del av Europa. Men det gäller i varje annan del av Europa också.

Nu enas äntligen den västra delen av Europa. De nordiska länder som alltför länge stått utanför samarbetet ges nu en möjlighet till inflytande och delaktighet.

Det har betydelse för stabiliteten och säkerheten också i de nordliga delarna av vårt Europa.

Men att ena de västra delarna av Europa är icke tillräckligt. Vi måste sträva efter att förena hela Europa.

De problem som detta kommer att innebära skall inte underskattas. Men de problem det förr eller senare kommer att leda till om vi inte lyckas kan knappast överskattas.

Europas återförening är vår historiska uppgift under de kommande åren

Det samarbete vi vill vara med om att fördjupa och vidga skall vara ett öppet och förtroendefullt samarbete mellan fria och stolta europeiska nationer.

Men samtidigt ett samarbete som står starkt och kraftfullt inför de stora uppgifter som bara kan lösas gemensamt.

Vi vet att det krävs gemensamma insatser för att stärka tillväxt och konkurrenskraft i våra ekonomier för att på det sättet kunna bryta stagnation och den arbetslöshet som plågar oss alla.

Vi  vet att det krävs gemensamma insatser för att ge våra ekonomier den styrka utan vilken trygghet och välfärd för alla aldrig kommer att vara möjlig.

Vi vet att det krävs gemensamma insatser för att möta de miljöproblem som inte känner några nationella gränser.

Vi vet att det är gemensamt vi bäst kan arbeta för fria samhällen, fria ekonomier och fri handel i världen i dess helhet.

En av efterkrigsdecenniernas mest framstående svenskar, Dag Hammarskjöld, som senare blev Förenta Nationernas generalsekreterare, skrev redan 1951 om hur vi måste ”välja Europa”.

Ett Europa som för honom representerade inte bara traditionerna från Jerusalem, Athen och Rom, utan också den gemensamma förpliktelsen att bygga samhällen grundade på de humanismens, demokratins och rättsordningens principer dessa traditioner bidragit med.

Det är i hans anda – humanismens och internationalismens – som Sverige i folkomröstningen ges  möjligheten att välja Europa och  fullt deltagande i hjärtat av det europeiska samarbetet.”

One Response to Corfu 23 juni 1994 – det historiska steget.

  1. fenix9188 skriver:

    Vackert. Som anställd av moderaterna då kände jag just den vördnad och ansvar för uppgiften, att medverka till ett positivt utfall i folkomröstningen, vardagsfågor åsido, i samverkan med alla goda krafter. Tack för att jag fick vara med då och tack för att jag får ta del av dessa personliga brev.

    Jörgen Hansson Då Kronoberg Nu Helsingborg.

    Skaffa Outlook för Android

    ________________________________

%d bloggare gillar detta: