En stämning av uppbrott och förväntan i Kiev.

KIEV: Ett snabbt besök här har gett en möjlighet att lite ta temperaturen på Ukraine efter det viktiga presidentskiftet.

Och det blev samtal såväl med president Zelensky och hans närmaste medarbetare som med premiärminister Groysman och utrikesminister Klimkin från det team som gradvis lämnar och dessutom med en rad företrädare för olika partier som nu förbereder sig för det viktiga parlamentsvalet.

Det mesta handlar nu om detta.

Presidenten och hans team är angelägna om att det skall äga rum den 21 juli därför att det ger dem möjlighet att segla på den omedelbara popularitet som han byggde upp med sin övertygande seger. Opinionsmätningarna nu talar om ett stöd väl över 40%.

Och därmed skulle ha få ett parlament mer i linje med den politik han vill driva under de kommande åren.

Av samma – eller snarast motsatta – skäl finns det åtskilliga i det sittande parlamentet som gärna ser att valen äger rum som planerat först i oktober.

Dispyten kring detta just nu är mest juridisk, men i slutändan skulle jag tro att cal i juli är det sannolikaste.

Och det kommer då med all sannolikhet att ge en mycket stark ställning till presidentens synnerligen nya parti, möjligen i samarbete med det parti som den f d rockmusikern Vardarchuk nu satt upp.

I bägge fallen är det mycket nya partier. När de nu presenterat sina respektive listor på kandidater hade de som princip att inte acceptera några nu sittande parlamentariker, vilket ju minskar deras tillgång till dem erfarenhet som kommer att behövas.

Men kravet på nya ansikten förefaller att vara mycket starkt.

De äldre politiska krafterna och politikerna kämpar förvisso också på, men även om vissa av dem kommer att klara 5%-spärren kommer deras position med stor sannolikhet att bli mer marginell.

Efter valet börjar så den nya verkligheten.

En tuff ekonomisk situation med inte minst stora skuldbetalningar som måste klaras av, och det innebär att man omedelbart måste sätta igång och förhandla fram ett rejält nytt mer långsiktigt stödprogram från IMF.

Och detta kommer att innebära att man med nödvändighet måste intensifiera reformpolitiken också på områden som inte är så politiskt enkla. Privatiseringar av tusentals ineffektiva statliga företag liksom möjligheten av privat ägande av land är tämligen avgörande för landets ekonomiska utveckling framöver.

Korruptionen och inte minst det korrumperade rättssystemet måste man ta itu med tydligt och bestämt. Just nu är ju situationen att många viktiga reformer, t ex av tullväsendet, kan blockeras av olika särintressen genom att gå till domstolarna.

Till detta kommer så utmaningen av kriget i Donbas och relationen till Ryssland.

Det är uppenbart att situationen i Donbas står högt på presidentens dagordning, och det spekuleras om olika möjliga åtgärder för att mildra i alla fall den sociala situationen för de som bor i de ockuperade områdena eller i deras omedelbara närhet.

Sådana åtgärder är förvisso viktiga, men huruvida de förändrar den grundläggande dynamiken i konflikten är mindre säkert.

Noteras bör ju denna dag att man i Haag nu efter grundliga efterforskningar formellt åtalat fyra ryska och en ukrainsk medborgare för nedskjutningen av det malaysiska passagerarplanet MH17 över Donbas sommaren 2014.

De kommer att ställas inför rätta – även i sin frånvaro.

Att president Zelensky denna vecka varit i först Paris och sedan Berlin och sökt stöd och förankring har dock varit viktigt. Och det är tydligt att man tycker att man fått det stöd man vill ha.

Man står ju också inför en möjlig konfrontation med Ryssland när det gäller gasleveranser och transit av gas genom Ukraina mot slutet av året. Här finns viktiga knutar som inte kommer att vara enkla att lösa upp.

Efter presidentens resor denna vecka väntar andra viktiga möten i Toronto och med EU, och möjligen också ett möte i det s k Normandi-formatet, innan det är dags för det viktiga valet.

Men även om det fortfarande finns anledning att ha en del frågetecken inför hur förbereda presidentens team är inför de olika utmaningar som väntar är det tydligt att atmosfären i Kiev är förväntansfull och optimistisk.

För första gången visar opinionsundersökningar att det är fler som anser att landet är på rätt väg än motsatsen. Och det speglar de förväntningar som nu finns.

One Response to En stämning av uppbrott och förväntan i Kiev.

  1. Gerra K-son skriver:

    Du både berättar bra och skriver så man förstår/tack…

%d bloggare gillar detta: