Upptakt i EU – och åter midsommar på Corfu.

STOCKHOLM: Det drar ihop sig till midsommar, och det innebär traditionellt att det också drar ihop sig till toppmöte i EU. På torsdag samlas man i Bryssel.

Förhoppningen är att det mötet skall resultera i att stats- och regeringscheferna enas om ett paket av utnämningar till de olika toppositionerna i samarbetet, och att man därmed också kan lägga fram ett konkret förslag om ordförande för EU-kommissionen för Europaparlamentet att godkänna.

Sannolikheten för att man kommer att lyckas med detta på torsdag tror jag är tämligen begränsad. Situationen efter valet till Europaparlamentet är mer svåröverskådlig, och även om det skett överläggningar i olika grupper förefaller det inte som om man ännu kommit tillräckligt långt.

Det som krävs är ju att man når fram till ett paket där det finns en balans mellan de olika intressen som måste tillgodoses. Det handlar om politisk balans, om geografisk balans och om också en viss balans mellan män och kvinnor.

Spekulationerna handlar nu mycket om ordföranden i EU-kommissionen, men enligt min mening är posten som ordförande i Europeiska Rådet minst lika viktig, med potentialen att vara än viktigare, och till detta kommer ju att det skall utses också en ny s k Hög Representant för utrikes- och säkerhetspolitiken.

Min tips skulle nog bli att man inte syr ihop ett paket redan till torsdag, utan skjuter det ett par veckor framöver.

Det man däremot kommer att komma överens om är ett dokument om den strategiska inriktningen av EU-politiken under de kommande fem åren. Man diskuterades ju ett första utkast till detta på det informella toppmötet i Sibiu i Rumänien, men nu när det ett reviderat förslag som ligger på bordet, och jag skulle tro att man kommer att uppnå enighet om detta.

Noteras bör att de större partigrupperna i Europaparlamentet nu har dragit igång ett eget gemensamt arbete för att tas fram motsvarande politiska prioriteringar. Det är lite av dragkamp om var det politiska initiativet skall ligga, men i avgörande frågor är det knappast någon tvekan om att det ligger hos stats- och regeringscheferna i Europeiska Rådet.

På den vidare scenen ligger uppmärksamheten dels på den skärpta situationen mellan USA och Iran och dels på relationerna mellan USA och Kina när vi nu börjar att närma oss G20-toppmötet i Osaka och de bilaterala diskussioner om också handelskriget som kommer att äga rum där.

Och mitt i allt detta förväntas Donald Trump utannonsera att han ställer upp för ytterligare en period som USA:s president. Det har sin betydelse inte minst därför att han nu än tydligare kommer att formulera USA:s politik mot bakgrund av vad han bedömer som valrörelsens krav.

För min del har jag just återvänt från några dygn i Paris för möte med den s k trilaterala kommissionen, som samlar individer från Europa, Nordamerika och Asien för informella diskussioner, men redan i morgon eftermiddag bär det av i riktig Kiev för att följa upp den politiska utvecklingen där.

President Zelensky är dessa dagar på besök i först Paris och sedan Berlin, men jag hoppas att träffa honom i Kiev på onsdagen innan det för min del bär vidare till Bryssel för olika möten på onsdag kväll och delar av torsdagen. Det riskerar dock att bli lite stökigt i staden med det pågående toppmötet.

Efter diskussioner om multilateralismens framtid i Hamburg på fredagen far jag så under midsommarhelgen till Corfu i Grekland, och det av väldigt speciella skäl.

Denna helg är det ett kvarts sekel sedan vi där undertecknade de formella avtalen om Sveriges, Finlands, Österrikes oh Norges medlemskap i EU, och några av oss som var med från de olika länderna är nu inbjudna för att högtidlighålla detta. Också Frank Belfrage, som ju var chefsförhandlare för Sverige, kommer att komma med.

Det var det viktigaste internationella avtal som Sverige någonsin ingått, och det har med alla rimliga mått mätt tjänar både Sverige och det övriga Europa mycket väl.

För det kommer vi alldeles säkert att höja både ett och två glas i midsommarvärmen i Medelhavet.