Blandat men intressant i Moskva.

MOSKVA: Som det brukar vara blev det en tämligen blandad kompott i samtalen och diskussionerna under mina två dygn i den påtagligt sommarvarma ryska huvudstaden.

De s k Primakov Readings som jag var i bjuden till är en påtagligt stor tillställning med åtskilliga hundra personer i publiken för de olika diskussionerna och dessutom en betydande närvaro av media.

Och i allt väsentlig var det också öppna och bra diskussioner.

Att olika ryska företrädare lade ut texten om den ryska positionen i olika frågor var naturligt, och även om ingenting var direkt överraskande har det i all fall sitt intresse att ta del av helheten.

Presidents utrikespolitiske rådgivare Ushakov, utrikesminister Lavrov och de bägge vice utrikesministrarna Grushko och Rybakov tillhör dem som deltog i mer eller mindre betydande delar av diskussionerna.

Men inbjudningar hade ju också utgått till företrädare med i vissa frågor klart kritiska synpunkter på den ryska politiken, däribland undertecknad, och vi hade inga svårigheter att framföra våra budskap.

Känsligast bland ämnen är självfallet den ryska aggressionen mot Ukraina, och även om situationen där inte stod på dagordningen var det ofrånkomligt att den kom upp inte minst i den panel där jag medverkade.

Men viktigare var måhända de informella diskussionerna, och en middag i går kväll blev ett mycket livligt meningsutbyte om Ukraina-politiken i synnerhet och den ryska politiken i närområdet i allmänhet med några centralt placerad officiella personer.

Jag skulle tro att det var anledningen till att utrikesminister Lavrov i dag var mer utförlig än vanligt om den frågan. Han hade ett tydligt behov av att lägga ut texten om den ryska positionen.

Men i sedvanlig ordning utgår den från att det skulle ha skett någon form av statskupp i Kiev i februari 2014. Det är en falsk myt som tillhör standard i den ryska officiella retoriken, men även om så skulle ha varit fallet ger det inte vare sig Ryssland eller något annat land rätten att invadera Ukraina och annektera delar av dess territorium.

Som vanligt är det möjligt att ha informerad och intressanta diskussioner om geografiskt mer avlägsna ämnen. Det var bra diskussioner om situationen i Mellersta Östern och utvecklingen i olika delar av Asien.

Men när man kommer in på det ryska närområdet blir det omedelbart annorlunda. Då handlar det om en kombination av oförmåga att förmå andra post-sovjetiska staters strävanden och en tendens att tänka i äldre termer av dominans.

Och detta är Rysslands verkliga Akilles-häl som ju blockerar det fulla samarbete med Europa och USA som landets fortsatta modernisering ju skulle kräva. Så länge man inte förmår att respekterar grundläggande regler för umgänget i Europa fruktar jag att den situationen kommer att bestå.

Samarbetet med Kina är förvisso viktigt, men en situationen där man blir en junior partner till den stora och växande makten i Öster tror jag i det längre perspektivet kommer att bli allt mer obekväm.

Dagens sista och alldeles utomordentliga diskussion handlade om situationen när det gällde strategisk rustningskontroll, och i den deltog några av de allra bästa inte bara ryska utan också amerikanska namnen i ärendet.

Situationen är tveklöst oroande. Avtal efter avtal rivs upp eller löper ut, och det finns en överhängande risk för att vi på detta område är på väg in i ett skede av strategisk instabilitet som kommer att innebära nya faror.

På detta område är det uppenbart att Moskva vill ha samtal med Washington, och jag skulle tro att sådana också kommer att komma igång. Däremot är det betydligt osäkrare om dessa kommer att leda till några konkreta resultat i ljuset av en del av de motsättningar som finns.

Men nu bär det tillbaka till Stockholm igen.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: