Och nu österut mot Moskva.

STOCKHOLM: Efter några dagar hemma bär det denna eftermiddag för min del iväg österut till Moskva. Jag har inte varit där på två år eller så, och det har alltid sitt värde att på ort och ställe se vad man kan finna.

Anledningen är att det stora institutet IMEMO, som funnits sedan gamla dagar och alltid haft en hyggligt central plats i det samlade systemet i den ryska huvudstaden, inbjudit ett antal personer också från andra länder till sin stora årliga konferens om olika globala utmaningar.

Jag minns IMEMO väl från den sovjetiska tiden, eftersom det var därifrån den inbjudan till att besöka Moskva som jag fick i början av 1985 emanerade, och det var också de som stods om värdar för mitt besök där.

Det var annorlunda tider. Här hemma hade den dåvarande regeringen fördömt mig för det mesta i svallvågorna av de olika kontroverserna om ubåtskränkningarna, också för att resa till Washington, och det var nog åtskilliga som höjde på ögonbrynen när jag på inbjudan åkte österut.

Men det blev ett påtagligt intressant besök. Michael Gorbatjov hade just tillträtt som ny sovjetisk ledare, och ingen visste riktigt vart det skulle bära hän. Jag kom att träffa också en och annan som nog var lite utanför det vanliga besöksschemat under dessa dagar.

Om det kan det nog finnas anledning att skriva vart det lider.

Sedan dess har det varit otaliga besök i den ryska huvudstaden. Rätt många under de uppbrottsår som skulle följa. Några av de kämpande ryska demokrater jag lärde känna då har jag fortfarande goda kontakt med.

Och sedan mer officiellt som statsminister. Med pompa och ståt i Kreml hos Boris Jeltsin. Därefter med olika uppdrag på Balkan och med Moskva som en viktig och faktiskt inte sällan konstruktiv samtalspartner. Åtskilliga gånger inbjuden av ryska tankesmedjor eller motsvarande för att utveckla dialog. Och sedan alldeles självklart åtskilliga gånger under mina åtta år som utrikesminister.

Det var inte alltid lätta diskussioner, och ibland var de t o m hårda. Men på ett eller annat sätt har jag alltid uppskattat mina besök i Moskva.

Vi får se hur det blir den här gången. Jag återkommer i ärendet.

På den vidare arenan må ju som positivt noteras att president Trump återvänt till USA och anser att vad man kommit överens om med Mexico nu gör att det inte behövs några höjda tullar. Det är en lättnad, men denna lättsinniga hantering av tullar lämnar dock en viss osäkerhet efter sig.

Ingen vet vad som kan komma härnäst.

Situationen i Mellersta Östern förblir spänd.

Såväl Japans premiärminister Abe som Tysklands utrikesminister Haas är på väg till Teheran för samtal, men viktiga representanter för Gulf-staterna kommer att ge moteld under besök i Europa under veckan.

Läget i Idlib-provinsen försämras genom också de allt intensivare syriska och ryska bombningarna. Någon jämförde med bombningen av Guernica under det spanska inbördeskriget, och tveklöst riskeras en ny humanitär katastrof.

Kampen mot terrorism är viktig, men respekten för människoliv är det också.

I Storbritannien inleds nu först voteringen i den konservativa parlamentsgruppen om vilka två namn som de ca 160.000 partimedlemmarna skall rösta om som ny partiledare och premiärminister.

I opinionsundersökningar leder Boris Johnson tydligt, och i intervjuer i dag säger han att han kommer att vägra att betala vad som överenskommits till EU innan vad han säger en slutgiltig överenskommelse finns. Samtidigt säger han att Storbritannien alldeles bestämt kommer att lämna den 31 oktober.

Hur allt detta skall gå ihop förblir ett mysterium. Och man häpnar när det nu t o m diskuteras en möjlighet för en militant Brexit-premiärminister att helt enkelt hemförlova parlamentet, och därmed förhindra det att fatta några beslut.

En ny premiärminister kommer att vara på plats i slutet av juli, men därifrån fram till 31 oktober är tiden rasade kort, och såväl EU-parlamentet som EU:s institutioner i övrigt kommer att ha åtskillig annat på menyn under dess veckor.

Det blir drama.

Drama ser det nu också ut att bli i Moldavien, där parlamentet godkände en ny regering i lördags, men där den sittande regeringen med stöd av en domstol vägrar att avgå och i stället försöker att upplösa parlamentet.

Jag utgår från att vi kommer att få se ett bestämt agerande från EU:s sida för att hjälpa till med att reda ut den situationen.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: