Samtal i Tallinn och sammanbrott i Wien.

TALLINN: Den årliga konferens som bär f d presidenten Lennart Meris namn ger alltid en möjlighet till att få en del nya perspektiv också på mer klassiska frågeställningar inom främst utrikes- och säkerhetspolitiken.

Och så också denna gång.

Jag satt i diskussioner om utvecklingen i och kring Vitryssland, om attityder hos de yngre generationerna i Ryssland, om utvecklingen på Balkan och om åtskilligt annat.

Ämnen att diskutera saknas sannerligen inte i dessa dagar.

I Estland självt har ju centerpartiet nu bildat regering med högernationalistiska EKREE, och svallvågorna kring det går fortfarande höga. Inte så få frågar sig om inte detta, alldeles oberoende av politiska sakfrågor, kommer att ha en negativ effekt på omvärldens hitintills mycket positiva bild av utvecklingen i detta land.

Och jag tillhör dem som instämmer i den frågan.

Hur centerpartiet tänkt i denna fråga vet jag inte. De har tidigare grundat sin position i landets politiska liv inte minst på det stöd man haft av landets ryska invånare, och det torde nu rämna. Vart de väljarna tar vägen blir en inte oviktig fråga framöver.

Hur långlivad regeringen sedan blir återstår att se. Jag hörde mycket olika bedömningar på den punkten. Vi får se.

Men president, utrikes- och försvarsministrar försäkrade dock alla entydigt att landets grundläggande politiska kurs inte kommer att förändras.

Under de gångna dagarna exploderade så den rätt praktfulla politiska skandalen kring högernationalistiska FPÖ i Österrike.

Det finns åtskilliga frågetecken kring omständigheterna kring den videoinspelning med FPÖ-ledaren Strache som utlöste krisen, men det förändrar knappast skandalen kring vad som sades på den.

Och konsekvensen i går blev ju först att han först tvingades lämna regeringen och förbundskansler Kurz därefter upplöste regeringen och bad presidenten att utlösta ett snabbt nyval.

När dåvarande förbundskanslern Schüssel 1999 tog in FPÖ under dess dåvarande ledare Haider i en koalitionsregering blev det ju ett betydande oväsen, men samtidigt lyckades ju denne faktiskt domptera och decimera Haider under en regeringsperiod som i sak blev framgångsrik.

Detta lyckades nu inte för Sebastian Kurz, och möjligen ligger förklaringen i att det nu handlar om ett mer förhärdat FPÖ med mer av dunkla nätverk i ryssvänliga och s k identitära kretsar med allt vad detta innebar.

Att utrikesministern dansade med och bugade förtjust för Putin kunde tydligen tolereras, men sedan lades det ena ovanpå det andra, videon från Ibiza fällde FPÖ-ledaren och regeringen blev omöjlig när FPÖ tydligen vägrade att backa i ett antal andra frågor.

Tydligen försökte Kurz under gårdagen att rädda vad som räddas kunde, men när FPÖ vägrade at offra den i andra avseenden tydligt belastade inrikesministern gick det inte längre. Med ett år och fem månader blev detta ett också med österrikiska mått mätt kort koalitionsexperiment. Nu väntar nyval sannolikt i september.

Ingen situation är den andra lik, men nog skulle jag tror att explosionen i Wien lade avsevärd sordi på de högerpopulistiska partiernas samtida försök till stort samlande möte i Milano.

På den vidare scenen fortsätter spänningen mellan Iran och USA.

President Trump fann sig visserligen föranledd av de mer militanta tongångarna från sin omgivning att gå ut och förklara att han inte ville ha krig, men att spänningen fortfarande är hög illustreras ju av att USA samtidigt varnade civilt flyg i området för att detta skulle kunna förekomma ”missförstånd”.

Det var ju ett sådant som 1988 ledde till att en amerikansk robotjagare sköt ner ett iranskt passagerarflygplan med 290 passagerare. Ingen överlevde.

Med de stora flygplatserna i Dubai och Doha är ju flygtrafiken i det aktuella området mycket omfattande och viktig.

Allmänt hade det förväntats att gårdagens parlamentsval i Australien skulle leda till regeringsskifte. Det hade alla opinionsundersökningar sedan lång tid förutspått.

Men så blev det inte.

Frågetecken kring Labour-ledaren och en energisk kampanj av den liberale ledaren och premiärministern Morrison förändrade situationen på valdagen.

Och vi lärde oss åter att det är valdagen – inte opinionsundersökningar – som avgör.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: