Hem från Arizona,

PHOENIX: Efter några dygn här i Arizonas fascinerande landskap med dess dramatiska röda klippor bär det nu via oligarch flygplatser hem till Sverige igen.

Sedona några timmar norrut härifrån är f d senatorn John McCains trakter, och konferensen där var arrangerad av det institut som bär hans namn. I går kväll hade vi också klassisk amerikansk grillkväll på den vackra ranch som var hans.

Hit kom dessa dagar en imponerande samling av senatorer och kongressmän som sysslar med olika delar av amerikansk utrikes- och säkerhetspolitik. Det är McCains breda nätverk som man, nu med senatorn Lindsay Graham som ledande, för vidare.

Han var republikan av den klassiska skolan, men hit dess dagar kom också olika framträdande demokrater.

Också i diskussionerna här märktes det dock att presidentvalet 2020 är i antågande. På den demokratiska sidan är det ju redan ett tjugotal kandidater som anmält sig, med f d vicepresidenten Joe Biden som den som på detta tidiga stadium har en ledning i opinionsmätningarna.

Den amerikanska ekonomin fortsätter att gå påtagligt bra.

Nya siffror de senaste dagarna visar en tillväxt en bit över tre procent och den lägsta arbetslösheten på ett halvt århundrade, och med alla rimliga mått borde detta leda till en mycket Stael position för den sittande presidenten.

Men även om hans förtroendesiffror ligger stadigt en bit över 40% är de som inte har förtroende för honom stadigt betydligt fler.

Om ett år är bilden klarare. Då vet man rimligen, men inte alldeles säkert, vem som blir den demokratiske utmanaren. Alldeles säkert blir det en brutal valrörelse, där president Trump kommer att fokusera på att med alla de metoder som är hans demontera sin utmanare.

Vackert är det inte, men presidentens alla härjningar till trots står den amerikanska demokratins institutioner starka. Han väsnas och hojtar, men det finns en robusthet i det konstitutionella systemet som i alla fall än så länge förmår att stå emot.

Men fyra år till skulle tveklöst innebära en viss påfrestning också i detta avseende.

De utrikespolitiska frågor som tränger sig på här är dels situationen i Venezuela och dels det migrationstryck som den oroliga situationen i delar av Centralamerika lett till.

I den förra talas det åtskilligt om vad som gick fel i försöken i tisdags att tränga bort Maduro från makten. Man trodde att allt var uppsytt och klart – och så misslyckades hela operationen.

Och i den senare talade Arizonas guvernör med oro om att det detta år – här gränsar man ju till Mexico – redan kommit fyra gånger så många över gränsen som under tidigare år, och att delstatens kapacitet för att ta emot knappt klarar av det.

Veckan som kommer innebär en rad viktiga möten.

I Rovaniemi i norra Finland är det dags för ministermöte med Arktiska Rådet när Finland avslutar sitt ordförandeskap. Såväl USA:s som Rysslands utrikesminister finns på plats, och de kommer väl förutom besök hos jultomten att ha en del annat att prata om också.

Venezuela är väl det omedelbara tvisteämnet just nu, men mer lovande är att man förefaller att ha börjat att tala om strategisk rustningskontroll, och det även om tankar i Washington om att få med också Kina i delar av detta förefaller mindre realistiska.

Det skall bli intresset att se hur man till slut kommer överens om att skriva om de klimatförändringar vars effekter ju är mer påtagliga i Arktis än någonstans annars. Men den amerikanska inställningen kring detta är ju minst sagt kluven.

Och på torsdag är det dags för extra EU-toppmöte i Sibiu i Rumänien där det är tanken att man skall börja att dra upp riktlinjerna för de kommande årens samarbete.

Det arbetet skall så leda till mer konkreta slutsatser vid det toppmöte i juni då man, i bästa fall, också kan börja att fatta beslut i olika personfrågor.

De olika dokument som presenteras inför mötet kan det måhända finnas anledning att återkomma till, och möjligen kan de ge någon inspiration också till debatten inför valet till Europaparlamentet.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: