Blandad bild i Finland.

STOCKHOLM: Gårdagens riksdagsval i Finland resulterade i en splittrad bild med inget parti över 20%, och landet sällar sig därmed också i detta avseende till den europeiska trenden just nu.

Det blåste kraftigt mot den sittande regeringen efter det att den inte lyckats att föra den stora välfärdsreformen i hamn, och förloraren är framför allt statsministerns centerparti, medan däremot koalitionsbrodern samlingspartiet klarar sig relativt väl och trots viss minskning i röstandel faktiskt vinner ett mandat.

Som väntat blev socialdemokraterna efter åren i opposition största parti, men med ett resultat som var en bra bit svagare än vad man hoppats på – faktiskt det näst sämsta i partiets historia – och så gott som jämnstora med nationalkonservativa sannfinländarna och bara mycket marginellt större än samlingspartiet.

Sannfinländarna förefaller att ha varit själva valrörelsens vinnare, och ett nytt inslag i dess politik var tydligen motstånd mot klimatåtgärder på samma sätt som de s k gula västarna under sina protester i Frankrike.

Här ser vi kanske början till ett nytt inslag i den populistiska arsenalen.

De förefaller nu att ha etablerat sig ordentligt i det politiska landskapet. Det var ju 2011 som de gjorde entré med en skräll med ett resultat ett par procentenheter över gårdagens, men tesen var ju att de skulle malas ner av sin medverkan i regeringen under de senaste åren.

Och det var ju ingen vacker bild när de splittrades och t o m partiledaren lämnade partiet. Men till slut gjorde det ingen större skillnad. De lyckades återuppfinna sig självs.

Nu blir det med stor sannolikhet en socialdemokratiskt ledd regering, men vilken sammansättning den får i övrigt återstår att se.

Svenska Folkpartiet, som gjorde ett bra val, kommer väl sannolikt med i regeringen igen. Det behövs. Men antingen centern eller samlingspartiet, och sannolikt också de gröna, måste med för att man skall få ihop mandaten.

Att centern skulle klara av att gå in i regeringen igen i denna situation är väl inte så sannolikt, men det är inte heller säkert att politiska skillnader mellan socialdemokraterna och samlingspartiet kan överbryggas.

Lite mer besvärligt än vanligt blir det förvisso, men i Finland finns det vana och tradition att hantera situationer som denna.

Och kan socialdemokraterna i Sverige regera ett år på en moderat och kristdemokratisk budget och året därpå ha avskaffandet av värnskatten som huvudnummer i budgeten är väl det mesta möjligt.

Alltför lång tid får det dock inte ta.

Vid halvårsskiftet övertar Finland ordförandeskapet i EU, och gör det för en sexmånadersperiod då EU:s institutioner skall nybesättas och förhoppningsvis också beslut kan fattas om EU:s nya långtidsbudget.

Veckan som kommer för oss fram till presidentvalet i Ukraina på söndag, men innan dess är det på onsdag val i Indonesien av såväl president som parlament.

Det enorma parlamentsvalet i Indien, som inleddes den gångna veckan, sker i fem olika omgångar, men valet i Indonesien är ett av världens största demokratiska val på en och samma dag med 193 miljoner röstberättigade.

I Ukraina talar det mesta fortfarande för ett skifte, men i Indonesien pekar det mesta på att sittande presidenten Joko Widodo kommer att få ett nytt mandat,

Snart stundar påsken.

Innan jag då styr kursen mot våren i norra Italiens sol och blomstring blir det för min del ett dygn uppe i Tatra-bergen i Slovakien där vi i ECFR samlar några personer för att fundera på EU:s utrikespolitiska utmaningar under femårsperioden efter Europavalet.

Sådana finns – lindrigt uttryckt.

One Response to Blandad bild i Finland.

  1. Marie skriver:

    Vore intressant att höra tankar om Europas tystnad kring utvecklingen i Serbien. Den styrande regimen, ledda av SNS-autokraten Alexander Vucic backad av organiserad brottslighet, har drastiskt vänt utvecklingen i landet mot en allt mer odemokratisk riktning. Detta från ett inte alltför smickrande utgångsläge.

%d bloggare gillar detta: