Regnigt men jäktigt i Bryssel.

BRYSSEL: Mitt ärende här denna gång var att diskutera hur arbetet med att fastställa olika typer av standards – låter tråkigt! – faktiskt har stor betydelse för den globala ekonomins utveckling och Europas plats i denna.

Tydligt är detta förvisso i den aktuella diskussionen om 5G och Kina, men det gäller med minst samma kraft på många anda områden.

Traditionellt har Europa haft stor tyngd i detta globala arbete, men nu är det uppenbart att vi utmanas av andra aktörer. Och frågan är vilka slutsatser som detta borde leda till.

Men när man är här är det alltid mycket annat som fångar uppmärksamheten.

I går publicerades den senaste upplagan av de försök att se på det kommande decenniets frågeställningar som då och då görs med stöd också av olika tankesmedjor.

Och det blev några snabba kontakter under dagen också om hur detta skall följas upp.

Dagens viktigaste begivenhet i den regnkalla staden var annars toppmötet mellan EU och Kina.

En stor kinesisk delegation under premiärminister Li Keqiang mötte en stor EU-delegation under rådsordföranden Donald Tusk och kommissionspresidenten Jean-Claude Juncker.

Och förhandlingar som alldeles uppenbart inte var alldeles enkla ledde fram till en gemensam kommuniké som om den implementeras fullt ut innebär betydande och viktiga förändringar i kinesiskt uppträdande inte minst gentemot europeiska företag.

Men avgörande är alldeles självklart att detta faktiskt genomförs. Kommunikéer i sig förändrar inte världen.

Mötet här i Bryssel skall självfallet också ses i ljuset av de pågående förhandlingarna mellan USA och Kina. Åtskilligt av det som stod på agendan här står ju på agendan också i dessa.

Till det jag diskuterat här i dag hör också utvecklingen i EU:s östra grannskap.

Det finns naturligt nog ett stort intresse för utvecklingen i Ukraina. Vad kommer de olika valen där att resultera i? I maj är det dessutom dags att ihågkomna att det är ett decennium sedan EU:s Östliga Partnerskap mer officiellt sattes i sjön.

Det var ju som bekant ett resultat av ett initiativ av de dåvarande svenska och polska regeringarna.

Men åtskilligt annat tränger sig på i diskussioner här.

Hur långt kommer USA att driva sin konfrontation med Iran och hur stora är riskerna för att det faktiskt leder till krig? Vilka är de krafter som står bakom de militära operationer som nu skapat nyss kaos i Libyen och kollapsat den spröda politiska processen? Står vi inför en ny period av förändring i arabvärlden i ljuset av det som hänt i Algeriet och möjligen kommer att hända i Sudan? Hur långt kommer president Erdogan att driva sitt motstånd mot att oppositionen uppenbarligen vunnit lokalvalet också i Istanbul?

I St Petersburg ordnas i dessa dagar ett stort Arctic Forum, och i anslutning till detta har ju president Putin också bilaterala möten med Finlands och Islands presidenter samt Sveriges och Norges statsministrar.

Mötet är utan tvekan ett sätt att också internationellt markera Rysslands arktiska ambitioner.

Man hoppas att en panel inom FN snart skall avgöra frågor om avgränsning av det arktiska områden upp mot Nordpolen i rysk favör, och på mötet talas det tydligen också om de stora planer man har för kraftigt utbyggd produktion av naturgas inte minst från det arktiska Yamal-området.

Och allt detta är frågor som det förvisso ät viktigt att fortsätta att följa.

Efter ytterligare en kväll här sätter jag mig i morgon på flyg i riktning Pittsburgh i USA.

Där har vi styrelsesammanträde i RAND Corporation och vid sidan av uppenbara administrativa frågor handlar de sammanträdena alltid om delar av de olika forskningsuppdrag vi har för olika uppdragsgivare, och åtskilligt av detta handlar om olika utmaningar på den globala scenen.

Men det blir också åtskilligt om USA:s olika inre utmaningar. Den stora s k opiod-krisen – ett skenande och dödligt beroende av olika preparat – tillhör det som RAND ombetts att studera och komma med förslag kring.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: