Om Ukraina, Turkiet och Storbritannien.

KASTRUP: Det blev mellanlandning och väntan här i dag efter det att en ursprungligen planerad flygning fick inställas. Också i går blev det några oplanerade timmar här.

Men ute skiner solen, även om det blåser duktigt ute på Öresund.

Tre val eller omröstningar de senaste dygnen kan tarva en kommentar.

I Ukraina blir det nu Volodymir Zelensky och Petro Poroshenko som går vidare till den avgörande omgången den 21 april.

Den förre fick ett bättre resultat än väntat, med nästan dubbelt så många röster som den senare.

Och med tanke på att en del övriga kandidater nog kommer att uttala stöd för Zelensky, mera därför att de vill stödja en vinnare än av något annat skäl, är det en mycket påtaglig uppförsbacke för Poroshenko.

Men alldeles avgjort är det nog inte.

Zelensky kommer att komma under attack för dels sin oerfarenhet och dels sina påstådda band till den påtagligt mindre rumsrena oligarken Kolomoisky. Tre veckor är en lång tid i politik.

Det finns när det gäller Ukraina också anledning att erinra om att efter presidentvalet kommer ett parlamentsval tidigt i höst med en regeringsbildning därefter.

Först därefter finns det lite mer av klarhet om hur Ukraina kommer att styras under de kommande åren.

Noteras bör att de internationella observatörerna gav ett klart godkänt till den demokratiska kvaliteten på det ukrainska valet.

Och det är viktigt i dessa dagar.

Samma omdöme kan knappast ges till det turkiska lokalvalet, där presidentpartiet AKP tydligt utnyttjade maktens alla resurser.

Totalt sett fick man också flest röster, och utropade sig därmed som segrare, men man förlorade tydligt i huvudstaden Ankara och med all sannolikhet också i än mer betydelsefulla Istanbul, även om man där begärt en nyprövning.

Tveklöst är detta ett betydande bakslag för president Erdogan. Säkert kommer det att grymtas åtskilligt i leden i AKP efter detta. Att oppositionen gjorde betydligt bättre ifrån sig än väntat var en tydlig signal.

Men trots detta sitter han med all sannolikhet i orubbat bo och med starka maktbefogenheter fram till nästa planerade val 2023.

Politiska förändringar som ett resultat av bakslaget är dock sannolika. I vilken riktning dessa kan komma att gå är dock en öppen fråga.

Till betydande del handlar det alldeles säkert om den ekonomiska politiken, med en allt mer besvärlig utveckling, men till viss del säkert om det allmänna politiska klimatet i landet.

Kommer den farliga polariseringen att skärpas ytterligare, eller slår man in på en mer försonande och moderat kurs? Valresultatet är svårt att tyda på annat sätt än ett stöd för den senare linjen.

I London fortsätter dramat.

I går kväll lyckades underhuset säga nej till samtliga de fem alternativ som fanns på bordet efter det att man i förra veckan avvisade de åtta som då var aktuella. Och ytterligare en konservativ parlamentsledamot lämnade i raseri sitt parti.

I morgon blir det tydligen nya omröstningar av detta slag, och i media sägs att premiärminister May vill ha en fjärde omröstning om sitt utträdesavtal under de närmaste dagarna.

Och ingen vet hur någon av dessa omröstningar kommer att sluta.

Det sägs att inga media i Storbritannien i går vågade sig på några första april-skämt. De skulle knappast gå att skilja från det ordinarie Brexit-nyhetsflödet.

Dilemmat är att medan det i underhuset finns en tydlig majoritet för någon typ av mycket mjuk Brexit – inre marknad eller tullunion eller dem bägge – är premiärministern, delar av regeringen och betydande delar av det konservativa partiet bestämt mot.

Och det kan inte sluta på annat sätt än med någon typ av krasch.

Nu talas det om nyval, men om det mest är ett hot för att skrämma in konservativa rebeller i ledet är oklart.

Större delen av denna dag lär den brittiska regeringen – som nu är en formell snarare än reell samling – sitta i krisdiskussioner.

Stay tuned.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: