Venezuela, Brexit, Kina, Golan och Ukraina.

STOCKHOLM: Efter en vecka i Latinamerika är jag nu tillbaka i Sverige, och avser att så förbli under hela den kommande veckan. Förhoppningsvis börjar våren att anlända.

Dagarna i Latinamerika var inte minst dagar med diskussioner om den venezuelanska krisens fortsättning.

Det finns inga enkla och snabba lösningar. Även en omedelbar kollaps för regimen kommer med all sannolikhet att leda till en längre period av mycket svåra umbäranden och utmaningar. Att förstöra ett samhälle är dessvärre betydligt enklare än att därefter försöka bygga ett nytt.

Men allt talar för att regimen försöker att bita sig fast trots ett allt hårdare strypgrepp om ekonomin genom de olika sanktionerna.

Stora grupper är i dag beroende av livsmedelspaket från regimen, och detta system kan lätt manipuleras. Den strypta sanktionsekonomin skapar dessutom grupper med betydande intressen i de vinster som ligger i smuggling och olika typer av illegala aktiviteter, och åtskilligt av detta är med all sannolikhet förankrat i militären och de olika säkerhetsstrukturerna. De har inget intresse av att ge upp.

Och samtidigt flyr yngre människor och de med utbildning. I Santiago talade många om det tillskott för Chiles ekonomi som ca 300.000 välutbildade personer som flytt från Venezuela, och det är bara den ström ut från landet som ironiskt nog kan göra det lättare för regimen att bibehålla greppet.

Vi har sett det förr. Castros Cuba eller Saddam Husseins Irak. Brutala regimer som biter sig fast, och som kontrollerar sina säkerhetsstrukturer, är inte lätta att bli av dem.

Men detta innebär ju samtidigt att det mänskliga lidandet i Venezuela med all sannolikhet kommer att fördjupas. Jag kan bara hoppas att min bedömning om att detta blir långvarigt kommer att visa sig felaktig.

Toppmötet i Bryssel i slutet av förra veckan skulle ha handlat om annat, men kom ju att domineras av Brexit, och utvecklades till någonting som bara kan beskrivas som en massiv förödmjukelse av Storbritannien och premiärminister May.

Hon fick inte vara med vid bordet och middagen, och därifrån dikterades i grunden villkoren och tidsramarna för den fortsatta processen med att ta fällning till det brittiska utträdet.

I går demonstrerade många hundratusentals människor i London med krav på en ny folkomröstning, och samtidigt talas det om svåra motsättningar i regeringen om vägen framåt. Allt talar för att underhuset under de kommande dygnen på ett eller annat sätt försöker att ta kontrollen, och vad som händer med regeringen i ett sådant läge tillhör allt det som nu står skrivet i stjärnorna.

Den som lever får se. Så mycket mer kan inte sägas om detta drama.

EU-toppmötet hade också relationerna till Kina på agendan, och i dessa dagar är Xi Jinping på besök i först Italien och sedan Frankrike. Medan signalerna i det förra landet är om en mer eftergiven attityd till olika önskemål från Peking är signalera från det senare snarare det motsatta. EU:s försök att nå en mer enig linje i politiken gentemot Kina framstår som något stapplande.

Till mötet med Xi Jinping i Paris kommer f ö också Angela Merkel och Jean-Claude Juncker, och detta blir därmed lite av ett toppmöte som riskerar att något överskugga det formella toppmötet mellan EU och Kina i början av april.

Samtidigt följer man noga de fortsatta handelsförhandlingarna mellan USA och Kina. De flesta utgår fortfarande för att det kommer att bli någon form av överenskommelse, men tydligt är att samtalen gått in i ett kärvare skede.

I Vita Huset utgår man från att den kinesiska ekonomin befinner sig i ett tillstånd där den skulle ha svårt att klara en fördjupad handelskonflikt, och i Peking är det väl sannolikt att man ser att Trump behöver ett avtal för att få de siffror på börsen i New York som han anser är viktiga inför presidentvalet 2020.

Och därmed spelar bägge lite högre utgående från sina respektive bedömningar. Men grundtipset förblir att det blir en begränsad överenskommelse.

Den kommande veckan är den sista och avgörande inför den första omgången i presidentvalet i Ukraina kommande helg. Ingenting talar mot att det sedan kommer att gå vidare till en avgörande omgång den 21 april.

Allt talar nu för att TV-aktören Volodymor Zelensky kommer att få det högsta antalet röster. Det finns ingen opinionsundersökning som säger någonting annat, och att detta i grunden skulle förändras under den kommande veckan är inte sannolikt.

Dramat handlar nu om huruvida det är president Pero Poroshenko eller ständige utmanaren Yulia Tymoshenko som kommer att bli den som kommer att gå vidare till den avgörande omgången. Länge var det Tymoshenko som ledde stort, men sedan verkade Poroshenko gå om, och inför den kommande veckan ger olika mätningar olika resultat. Det är genuint osäkert.

I Moskva såg jag att premiärminister Medvedev tog emot den mer mer ryskvänliga kandidaten i valet i ett försök att ge denna lite stöd, och ingenting talar för att vederbörande kommer att få särskilt mycket stöd i valet.

Men för demokratins skulle är det självfallet viktigt att också den möjligheten finns. Totalt handlar det faktiskt om ett 40-tal kandidater i den första omgången.

På andra sidan Atlanten tar president Trump de närmaste dagarna emot Israels Benjamin Netanyahu med olika försök att ge denne stöd inför valet i Israel i början av april.

Redan har Trump skickat ut ett tweet där han säger att Israel har rätt att annektera de Golan-höjder man kontrollerar efter kriget med också Syrien 1967. Och Netanyahu har jublat över beskedet.

Jag är rätt övertygade om att det finns åtskilliga i Israel som är mindre hänförda över beskedet. Israel kontrollerar redan de facto området, men beskedet nu från USA kan komma att avsevärt försvåra kommande fredsansträngningar med alla de arabiska länder som inte erkänner landet. Och det ligger entydigt inte i Israels långsiktiga intresse.

Till detta kommer – och det är avsevärt värre – att det allvarligt undergräver internationell lag i andra frågor. I Moskva säger man redan att USA förlorat varje rätt att ifrågasätta Rysslands annektering av Krim. Om Israel har rätt att erövra territorier, varför har inte Ryssland samma rätt?

Viktigt i denna situation – bedrövlig som den är – är att EU står fast i sin uppfattning, och det finns ingen anledning att anta annat än att man kommer att göra det.

För min del blir det således en vecka i Stockholm, och den inleds i morgon med diskussion med bl a Cecilia Malmström och Marcus Wallenberg i samband med den internationella handelskammarens i Stockholm 100 års-jubileum.