Åter till kaoset i London.

BARCELONA: Efter ett dygn med solen vid Medelhavet bär det nu tillbaka till London.

Vi har styrelsemöte med ECFR där i dag och delar av morgondagen, och åtskilligt att göra, men med kaoset kring Brexit blir det åtskilligt annat också.

I kväll vill de jag skall vara med i BBC:s viktigaste nyhetsprogram Newsnight, och i morgon innan jag lämnar är det CNN som vill ha kommentarer i samma ämne.

I dag diskuterar och röstar underhuset om huruvida man skall be EU om ett uppskov med det utträda som annars kommer att äga rum 29 mars.

Och med all sannolikhet kommer man att be om ett uppskov. Men det finns påtagligt olika versioner av ett sådant och vad det skulle kunna tänkas innebära.

Premiärminister May kommer enligt vissa uppgifter att be om ett kortare uppskov, och sedan återkomma till parlamentet med en tredje omröstning om det utträdesavtal – WA, Withdral Agreement – som nu underkänts två gånger. MV3 kallas det – Meaninful Vote 3.

Det finns massiva frågetecken kring den möjliga operationen, men även om hon skulle genomföra och vinna en MV3 krävs det ett uppskov för att hinna med olika lag- och regleringsfrågor innan utträdet.

Ett sådant mer begränsat uppskov är jag övertygad om att EU kommer att vara med om.

Men ett mer begränsat uppskov – fram till senast slutet av juli – är ju bara meningsfullt om det faktiskt resulterar i någonting.

Hur man än vänder sig har man ändan bak, och ett utträde sker antingen med det WA som nu ligger på bordet eller utan detta och med den krasch som underhuset i sin omröstning i går sade att man absolut inte vill vara med om.

På sina håll talar man nu om möjligheterna av ett längre uppskov med det hela. Europeiska Rådets ordförande Tusk säger i dag att ha i konsultationer inför EU-toppmötet i slutet av nästa vecka kommer att argumentera för det.

Och det skulle då kunna ge utrymme för antingen en ny folkomröstning eller ett nyval i Storbritannien med allt dessa två optioner skulle leda till.

Men då talar vi om ett uppskov allra minst till utgången av detta år.

Det leder dock till en uppsjö av nya problem.

Storbritannien måste då delta i valen till det nya Europaparlamentet i maj, och kommer på ett eller annat sätt att sitta med när det fattas beslut också om de viktiga personfrågorna i EU under de närmaste åren.

Det kommer säkert att grymtas åtskilligt i åtskilliga EU-länder kring denna möjlighet, men i slutändan har jag svårt att se att EU kommer att säga nej till det uppskov som London ber om.

I grunden är det ju så att det är Storbritannien som sagt att man vill lämna – EU i övrigt vill ju helst att landet stannar kvar.

Situationen är milt uttryckt komplicerad – och jag känner ingen som vågar en mer säker bedömning av hur det kommer att utvecklas och sluta. På ett eller annat sätt tror jag att Brexit-tumultet och dess konsekvenser kommer att vara med oss under några år framöver.

Här i Barcelona fick jag den underfundiga frågan om det var lättare att gå in i EU än att gå ut.

Och det kan man fråga sig. Jag tror dock att det faktiskt är svårare att gå ur. När man går in tar man bort olika hinder mellan länderna när det gäller handel och mycket annat, men en förhandling vars själva kärna är att återinföra hinder mellan ekonomier och nationer som under decennier vävts allt närmare samman är nog en mer besvärlig operation.

Till det skall läggas att det aldrig tidigare skett – vare sig i Europa eller annorstädes i världen.

Nu lyfter jag snart i riktning London för ett dygn där med möjlighet att följa också det dramat på lite närmare håll.

Och om ett dygn styr jag sedan kursen till Sao Paulo i Brasilien.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: