Närmast härdsmälta.

LONDON: Ett dygn här kan knappast sägas bidra till att man för större klarhet om vart detta land är på väg.

Jag spenderade en del tid i dag med en av regeringens när det gäller hela frågan om Brexit allra mest insatta ministrar, och det var påfallande hur även han famlade om vad den kommande veckan skulle innebära.

I nästa vecka skall det ju till s k meningsfulla omröstningar i underhuset.

Och det kan sluta hur som helst.

Det kan bli så – och det verkar de flesta tro – att regeringen fortfarande förlorar omröstningen på tisdag om skilsmässoavtalet med EU, och det även om man nu sätter in alla krafter för att förhindra det.

Och sedan kan det då bli så att underhuset därefter på onsdag röstar för att ett utträde ur EU utan avtal – med alla de allvarliga konsekvenser detta skulle ha – inte kan accepteras.

På torsdag kan det så bli en tredje omröstning om huruvida man skall gå till Bryssel och behöva att utträdet ur EU skall skjutas upp. Många tror att det förslaget då kommer att vinna, men det finns de som tror att det kommer att tillbakavisas, och i så fall kraschar landet ut ur EU den 29 mars.

En förlängning av processen löser dock inte i sig så mycket.

Vill man ha en ny folkomröstning – vilket premiärminister May är påtagligt mot – torde det inte även om man förkortar alla möjliga procedurer vara möjligt förrän efter sommaren.

Och hur gör man då med valen till Europaparlamentet i maj? Då måste Storbritannien delta i dessa – och finns det verkligen tid för att nu plötsligt förbereda detta?

Frågetecknen lastas på varandra ju länge varje samtal pågår. Och klara vägar ut ur de olika svårigheterna är svårt att se.

Ändå – och det är det skrämmande – handlar det än så länge bara om de relativt sett enkla sakerna vad gäller Brexit. Utträdesavtalet är en långt mindre komplicerad sak än alla de frågekomplex som ligger i den kommande relationen och de kommande avtalen.

Och trots detta är det dessa relativt sett mindre och lätta problem som nu fört det brittiska politiska systemet till randen av en renodlad härdsmälta.

Men ju var det inte främst för detta som jag kom till London.

Dels handlade det om att diskuteras former för informell dialog mellan Storbritannien och de nordiska och baltiska länderna efter Brexit. Det behovet kommer att vara stort.

Och dels handlade det om diskussion om kommande utrikes- och säkerhetspolitiska utmaningar. På plats för dessa fanns också de norska och nederländska försvarsministrarna plus åtskilliga andra.

Själv hade jag förmånen att diskutera de lite längre perspektiven både bakåt och framåt i en panel med historikern Margaret MacMillan.

Tidigt i morgon bryter jag upp härifrån med Italien som destination för dels en familjehögtid och dels en diskussion om relationerna mellan Europa och Kina.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: