Skall rätten eller makten avgöra?

BRYSSEL: Det kändes lite vår i luften här nere denna dag.

Och som vanligt är det mycket som händer i Bryssel.

Jag ser att Sveriges kung och drottning är på besök och konkurrerar om uppmärksamheten med bl a ordföranden i FN:s generalförsamling, Armeniens nye president och Georgiens premiärminister, och då är det med all sannolikhet någon eller några av betydelse som jag har missat.

Förutom diskussioner om lärdomar som måste dras av de senaste fem åren av EU:s gemensamma utrikespolitik inför de kommande fem åren deltog jag i diskussioner om de invecklade men viktiga naturgasrelationerna mellan Ryssland, Ukraina och EU.

Och de kommer vi med all sannolikhet att höra mer om senare under året.

Det var ju vintern 2009 som vi hade den stora gaskrisen, när Putin stängde av kranarna, vilket ledde till ett avtal mellan Ykrsuna och Ryssland som dels föranlett åtskilligt inrikespolitiskt tumult i Ukraina och dels omfattande legala tvister mellan Ukraina och Ryssland, men som löper ut med utgången av detta år.

Just nu flyter ca 45% av den ryska naturgas som når EU-länderna genom Ukrainas omfattande pipeline-system, men alldeles uppenbart är att Gazprom i Ryssland genom bl a den nya Nordström 2 genom Östersjön vill komma bort från beroendet av transit genom Ukraina.

Och detta leder till en lång rad olika frågor.

Olika skiljedomsförfaranden i Stockholm har alla förlorats av Gazprom, som nu är skyldig att betala närmare 30 miljarder kr i skadestånd, men som envist vägrar att göra det.

Därmed blir frågan om det är makten eller rätten som skall gälla i dessa relationer. Och här står vårt europeiska synsätt entydigt mot det synsätt som Ryssland företräder.

Den kontroversen är viktig. I detta fall gäller det omfattande leveranser av naturgas, men i andra fall kan det röra sig om någonting helt annat. Att upprätthålla respektive för rätten är av mycket stor betydelse.

Nu blir det hemfärd till Stockholm, en halvdag där i morgon, och sedan iväg till London för middag och en dag där.

Och på torsdag är det ju på nytt viktig omröstning om Brexit i underhuset. Frapperande i Bryssel var att man nästan hade slutat att hänga med i de allt mer invecklade och märkliga brittiskas turerna i denna fråga.

Det är inte utan att man har en viss förståelse för det.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: