Kollapsen i Hanoi.

HAUTE SAVOIE: Så visade det sig att jag hade fel om vad som skulle hända i Hanoi. Jag tillhörde dem som trodde att det nu investerats så mycket i relationen mellan Trump och Kim att de bägge skulle se sig nödsakade att åstadkomma åtminstone något.

Men så blev det inte.

Den planerade lunchen andra dagen inställdes, liksom allt annat.

Och när detta skrivs sitter Kim i sitt tåg på väg hem de 70 timmarna genom Kina till Pyongyang. Trump torde väl i sin Air Force One vara på väg ut över Atlanten efter sannolik mellanlandning på den amerikanska basen i Qatar.

Om vad det var som inte fungerade kommer det säkert att skrivas åtskilligt, och varje kommentar nu blir med nödvändighet preliminär.

President Trump sade i sin offentliga kommentar att Nordkorea krävt att alla sanktioner skulle hävas redan nu, vilket i så fall var en monumental felbedömning från deras sida.

Men samtidigt sade utrikesminister Pompeo i en sidokommentar att Nordkorea inte hade gått med på en fullständig redovisning av sin nukleära infrastruktur, och utan en sådan hade det ju i alla händelser varit svårt att gå vidare.

Samtidigt talas det i amerikanska media om olika meningar i administrationen. Att säkerhetsrådgivaren Bolton är mot det mesta överraskar inte, och han har tydligen gjort allt för att bromsa det särskilda sändebudet Bieguns försök att prova olika vägar att komma fram.

Men mer kommer säkert att komma fram de närmaste dagarna.

Vad händer nu är självfallet en viktig fråga.

Med all sannolikhet har man nu för ett bra tag framåt uttömt vägen med toppmöten utan grundliga förberedelser, och kommer att återgå till mer traditionell metodik med försök till gradvisa framsteg.

Det förefaller t ex som om man i grunden är eniga om att upprätta någon form av ömsesidiga förbindelsekontor i Pyongyang och Washington, och det kan mycket väl komma att ske.

Det kommer nog att finnas ett tryck på att göra något för att visa att processen inte är alldeles död.

Det verkar också som om det som kom ut ur mötet i Singapore för ett år sedan – Nordkorea avstår från nya tester, och USA avstår från större militära övningar i Sydkorea – kvarstår.

Och sedan återstår det att se om det kommer att gå att gå fram med en mer traditionell metod i nära samarbete med främst Peking och Moskva. Bägge dessa kommer att kräva att den amerikanska inställningen i sanktionsfrågan mjukas upp, samtidigt som de alldeles säkert kommer att pressa Pyongyang till substantiella steg i de nukleära sakfrågorna.

I Washingtons säkerhetspolitiska kretsar har jag en känsla av att många drar en suck av lättnad. Det fanns en farhåga för att Trump hade satt sig i en situation där han skulle tvingas att gå med på en dålig uppgörelse.

Där besvikelsen alldeles säkert är stor är Seoul, där man hade hoppats på inte minst en ekonomisk öppning med bl a industrizonen Kaesong. Och det kommer nog inte att bli alldeles lätt för Washington att hålla tillbaka olika försök i Seoul att nå fram på dessa områden i alla fall.