Farligt mellan Indien och Pakistan.

HAUTE-SAVOIE: Så kom då den väntade indiska attacken mot Pakistan som svar på det terrorattentat i den indiska delen av Kashmir som en Pakistan-baserad terrorgrupp tog på sig ansvaret för.

Och mönster var det som vi sett förr.

Massiv indisk uppmärksamhet med avsikt att få det att framstå som en mäktig och framgångsrik militär operation.

Media fylldes av detaljerad information om de flygplan som deltagit, de bomber som fällts och de ca 300 terrorister som dödats, och nationen enades i hyllningar till det indiska flygvapnet och dess piloter.

Men på den pakistanska sidan hävdade man att de indiska planen i rädsla släppt sina bomber fel, visade upp fyra bombkratrar och sade att en person förvisso hade skadats av splitter av anfallet men att det inte var mer än så.

Oavsett sanningen får man hoppas att man i Indien respektive Pakistan nu fäster tilltro till respektive versioner av vad som hände. Indien kan då känna att man fått sin hämnd, och Pakistan kan säga att det väl inte var så farligt mycket att hetsa upp sig över.

Men om det stannar vid detta är långt ifrån säkert. Vi kan bara hoppas att så blir fallet.

Indien har utan tvekan rätt i sina klagomål om olika kvarvarande terrorgrupper med hemvist i Pakistan, och dessa utgör ett faromoment som Islamabad borde ta på än större allvar.

Men situationen i Kashmir, och då tänker man främst på den indiska delen, är fortfarande efter sju decennier ett öppet sår som förhindrar den samverkan i hela denna region som borde komma till stånd.

Och gång på gång har ledare i ömsom Islamabad och ömsom New Delhi tagit steget tillbaka när det borde ha varit möjligt att komma till en uppgörelse som bägge länderna kan leva med.

Därför flammar dessa konfrontationer upp med jämna mellanrum. Och även om det ömsesidiga innehavet av kärnvapen ofta säkert verkar återhållande finns det ju en Isi för att det utvecklas en situation där så inte är fallet.

Och då kan vi hamna i en utomordentligt farlig situation.

Toppmötet mellan EU och Arabförbundet, som alldeles säkert innehöll viktiga och bra diskussioner, avslutades med ett litet offentligt gräl om mänskliga rättigheter, och det var väl hälsosamt att så faktiskt blev fallet.

På värdarnas sida ville man göra gällande att frågan över huvud taget inte tagits upp från europeisk sida, men blev då offentligt korrigerade, eftersom frågan faktiskt hade nämnts i flera anföranden på mötet.

Och detta ledde i sin tur den egyptiska presidenten Sissi till en tirad i ämnet.

Men det var bra att frågan inre sopades under bordet, och ironiskt nog var det kanske det arabiska försöket att göra det som gjorde att frågan uppmärksammas än tydligare.

Men nu riktas världens blickar mot Hanoi och toppmötet där.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: