Viktiga toppmöten i Sharm el Sheik och i Hanoi.

HAUTE-SAVOIE: Nere på Sinai-halvöns södra udde är det i dag och i morgon viktigt toppmöte mellan stats- och regeringschefer från EU och Arabförbundet.

Och alldeles självklart är det bra om denna inte okomplicerade relation utvecklas. Mötet är det första på denna nivå.

Omedelbar förefaller det att vara oron över okontrollerad migrationsströmmar över Medelhavet som drivit fram den nya relationen inte minst med Egypten. Men agendan för samarbetet måste självfallet vara vidare än så.

Vi har ett långsiktigt och strategiskt intresse av att dessa våra grannländer öppnar upp och reformeras.

Den s k arabiska vårens förhoppningar har gruvligt grusats. Bara Tunisien fortsätter på de stapplande reformernas väg, medan kontrarevolution och konflikt tagit över i mycket av regionen i övrigt.

Det gäller också i värdlandet Egypten, som fortsätter att växa befolkningsmässigt, och som nu torde räkna mer än 100 miljoner invånare längs floden genom öknen och i dess delta.

Under Mubarak-eran före den arabiska våren var läget för mänskliga rättigheter i landet förvisso allt annat än bra, men i dag anser de flesta att det är betydligt värre. FN:s höge representant för mänskliga rättigheter har i dagarna uttalat sina stora bekymmer över det höga antalet avrättningar, också för politiska brott, under den senaste tiden.

Senast i onsdag avrättades nio personer.

I längden går det aldrig att utveckla ett samhälle med massrepression. Och Egypten är i desperat behov av utveckling mot ett öppnare samhälle och en öppnare ekonomi. Att försöka att på olika sätt, också genom nära relationer, främja en sådan utveckling är ett starkt europeiskt intresse.

Jag hoppas att också perspektiv som dessa fanns med i diskussionerna nere i Sharm el Sheik.

Annars sviker vi vårt långsiktiga ansvar för vårt närområde.

I den kommande veckan kommer mycket uppmärksamhet att riktas mot Hanoi och det andra toppmötet mellan president Trump och Nordkoreas Kim Jong Un där under onsdag och torsdag.

Kommer verkliga steg mot denuklearisering nu att tas av Nordkorea? USA:s deklarerade mål är ju ett totalt och verifierat avskaffande av Nordkoreas samlade kapacitet på detta område.

Hitintills förefaller ingenting i den riktningen ha skett. Att tester upphört betyder föga för den kapacitet man faktiskt har.

Och de amerikanska underrättelsetjänsterna har ju varit påfallande öppna i sina slutsatser på denna punkt – till presidentens uppenbara irritation. Oberoende bedömare tror att Nordkorea producerat klyvbart material till ytterligare 5-7 laddningar under det senaste året, och bedömningar av den totala arsenalen varierar mellan 20 och 50 laddningar, vilket är ett inte obetydligt antal.

I Vita Huset är man nöjd med att Nordkorea inte gjort fler tester av sin interkontinentala robot, och att förmågan att med tillräcklig säkerhet nå USA därmed fortfarande är begränsad.

Men det är föga tröst för hela den ostasiatiska region, inklusive Japan, som ligger inom de existerande arsenalernas räckvidd.

I Hanoi blir det säkert fortsatt vackra ord – Trumps tweet om ledaren för vad som är världens brutalaste familjediktatur gränsar ju bisarrt nog till det kärleksfulla – men i motsats till Singapore ställs nu krav på konkreta steg.

Kim kommer alldeles säkert att ha sina krav. För ett år sedan fick han Trump att inställa USA:s militära övningar i Sydkorea, och alldeles säkert vill han fortsätta på den vägen. Och minst lika viktigt är säkert att uppnå vissa lättnader i de ekonomiska sanktionerna.

På den punkten har han dessutom Sydkorea med sig.

Där ser man gärna bl a att den sydkoreanska industrizonen Kaesong norr om den demilitariserade zonen i Nordkorea kan öppnas igen. För Pyongyang var den alltid en viktig källa för hårdvaluta – lönerna i hårdvaluta betalades till regimen, och vad den sedan betalade till de nordkoreanerna som arbetade där var inte riktigt känt. Det handlade om bråkdelar.

I Washingtons säkerhetspolitiska kretsar finns tydliga farhågor för att Trump i allmän entusiasm skall låta sig luras med alldeles för långt. Det var ju det som hände i Singapore. Han har ju sedan dess retoriskt investerat så starkt i relationen att han inte har utrymme för ett sammanbrott, och har därmed försatt sig i ett förhandlingsmässigt underläge.

Jag var med i en diskussion på ett av CNN:s söndagsförmiddagsprogram i dag där de farhågorna lyftes fram.

Möjligen kan man hoppas att besöket i Hanoi ger Kim lite intryck inför framtiden. Vietnam förblir en hård kommunistisk diktatur, men har dock liberaliserat sin ekonomi med positiva effekter.

Det sägs att han kommer att besöka en av Samsungs stora fabriker där. Den sydkoreanska jätten har hälften av sin tillverkning av mobiltelefoner i just Vietnam.

Och jag minns att när Sverige drev vissa program för att hjälpa till att utbilda nordkoreanska ekonomer valde vi att förlägga dessa till Vietnam. Att ta dem till Sverige fungerade sämre – chocken över kontrasten blev helt enkelt för stor.

Till den kommande veckans begivenheter hör också den jättelika mässan för mobil telekommunikation i Barcelona. När jag var där för några år sedan var det ca 100.000 personer på mässområdet varje dag.

Räkna med att det blir mycket om kommande 5G, om kinesiska Huawei och svenska Ericsson i media under de närmaste dagarna. I Tyskland väntas dessutom nu beslut om Deutsche Telekoms val av leverantör för sin 5G-satsning.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: