Dimmor om robotar och kris i Sydasien.

STOCKHOLM: Fortfarande ser jag åtskilliga svallvågor i den globala debatten efter den föregående helgens möte i München. Själv har jag bidragit med artiklar i både Washington Post och för Project Syndicate med dess spridning i olika tidningar i ärendet.

Sedan dess har president Putin hållit sitt årliga tal till nationen, om man nu skall använda denna amerikanska parallell.

Där sades att utländska investerare i Ryssland kan känna sig trygga, vilket rimmade särskilt dåligt dagen efter det att den störste individuella utländske investeraren hade blivit arresterad, och dagen före han presenterades med ett massivt åtal.

Pressade av fallande opinionssiffror talades om olika sociala satsningar, men samtidigt är tillväxtkraften i den ryska ekonomin under nuvarande förhållanden relativt svag.

Som vanligt spelade olika strategiska vapensystem en betydande roll i framställningen. Åter var det hypersoniska missiler, och nu sades man också vara redo att snart ta den atomdrivna strategiska jättetorpeden i bruk. Den senare kommer f ö mycket tydligt att fokusera ny uppmärksamhet på Nordatlanten och Norska Havet.

Dock sades att Ryssland inte kommer att utplacera några nya system som skulle vara spärrade av INF-avtalet så länge inte USA gör det. Och än så länge är signalerna från Washington att man inte avser att göra det i Europa.

Däremot tätnar snarast dimmorna kring det robotsystem som USA och dess allierade säger har brutit mot avtalet.

Kreml visade ju upp delar av det s k 9M729-systemet utanför Moskva för några veckor sedan, och vidhöll att dess robot hade en räckvidd under 500 km. Man gav inte information om allt, men dock betydligt mer än tidigare. Och man var rätt detaljerad om skillnaderna mellan 9M728-roboten i det ordinarie Iskander-systemet och denna robot.

Men nu säger mer eller mindre sanktionerade artiklar i media i Washington att man där inte alls anser att det är denna robot det handlar om, och det trots att andra motsvarande artiklar pekat på just den.

Och man undrar hur många nya robotsystem det kan finnas. Dimmorna i denna fråga framstår som tämligen täta.

Den potentiellt farligaste utvecklingen på den vidare globala scenen just nu är dock alldeles tydligt mellan Indien och Pakistan.

Ett terrordåd i den indiska delen av Kashmir har lett regionen in i en ny kris. En terrorlistad organisation med säte i Pakistan har tagit på sig ansvaret, och i New Delhi pekar man dessutom på kopplingar till den pakistanska säkerhetstjänsten ISI.

Alldeles bortsett från att det är valrörelse i Indien, och att premiärminister Modi alls inte är ohotad, är det en politisk nödvändighet för Indien att på ett eller annat sätt svara. Man säger nu att man gett det indiska försvaret fria händer att slå tillbaka.

Förra gången detta skedde var jag i New Delhi, och minns väl en skickligt koreograferad operation med mycket kraftfulla uttalanden, stort buller men tämligen liten faktisk militär insats och påtagligt internationellt stöd.

Men frågan är om det går att upprepa denna gång. Då gjordes det faktiska tillslaget så begränsat att Pakistan kunde säga att de ingenting noterat och inte behövde slå tillbaka.

Men nu är retoriken från bägge sidor uppe på betydligt högre nivå. Och även om man inte alltför tydligt skall måla det spöket på väggen handlar det ju om två kärnvapenstater.

Indien har sin valrörelse, och Pakistan har sin utomordentligt prekära finansiella situation. Man gav i dagarna den saudiske kronprinsen MBS det ståtligaste mottagande som tänkas kan i hoppet om stora mängder miljarder i stöd, men ett brutalt IMF-program går sannolikt inte att undvika i alla fall.

Pakistan speglar dessutom just nu en viktig och tydligen i huvudsak konstruktiv roll i de amerikanska samtalen med talibanerna. En ny omgång samtal är planerad för den kommande veckan.

Och så har vi givetvis Kinas roll i det hela. Landet är ju Pakistans s k allvädersvän, och har tidigare blockerat försök att i FN terrorlista den person som leder den terrorgrupp som nu tagit på sig ansvaret. Nu sägas Frankrike göra en ny framstöt i FN i just denna fråga, och hur Kina ställer sig där blir betydelsefullt,

Det finns all anledning att följa utvecklingen.

Men helgen innebär också viktiga val.

Dels presidentval i Nigeria av uppenbar betydelse, och dels parlamentsval i betydligt mindre Moldavien som inte är helt utan betydelse heller.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: