Klyftan vidgas. Tre dagar i München.

MÜNCHEN: När det kommer att blickas tillbaka på raden av säkerhetskonferensen här i München skulle jag tro att Angela Merkels anförande här 2019 kommer att noteras på samma sätt som Vladimir Putins anförande 2007 kommit att göras.

Han sände tydliga signaler om att en kallare tid höll på att komma, medan hon signalerade en övertygelse om en multilateral världsordning i bär kontrast mot dagens signaler från Washington.

Årets konferens slutade vid lunchtid i går, men en kärna fanns kvar för en traditionell middag för att summera upp i går kväll.

Och det handlade då mycket om de två talen här detta år – Angela Merkels och vicepresidentens Pences och kontrasten mellan dem. Och i detta fångades mycket av substansen i detta års möte.

Skall ett tal läggas till som mer värt att notera skulle det vara den iranske utrikesministern Zarif. Han är skicklig i en klass som tidigare Rysslands Lavrov, och demonstrerade det i ett anförande som polemiserade med vad han kallade USA:s närmast patologiska besatthet med Iran i olika avseenden.

Och i motsats till vicepresidenten Pence, som vägrade att besvara några frågor, utsatte han sig för en påtagligt tuff utfrågning efteråt.

Alldeles utan poänger var det inte.

Andra framträdande var något avslagna. Sergey Lavrov verkade trött på det mesta. Och av europeiska utrikesministrar var det väl ingen som direkt lyste.

Norges statsminister Erna Solberg och Finlands president Sauli Niinistö visade dock styrka i sina framträdanden.

Att Greklands och Nordmakedoniens premiärministrar Tsipras och Zaev belönades för sitt genombrott var mer än väl förtjänt, men Serbiens och Kosovos presidenter demonstrerade samtidigt att något närmande i alla fall inte är omedelbart förestående.

Klimatfrågorna och dess konsekvenser stod högre på dagordningen denna gång än tidigare, Afrika framstår allt mer som den viktiga europeiska utmaningen för framtiden och frågor om teknologi och Kina tränger sig ju också allt tydligare på.

Men när dagens tyska tidningar sammanfattar så är det Merkel och Pence och den allt tydligare klyftan över Atlanten som dominerar.

Och det nog en korrekt summering av de tre viktiga dygnen här.