Ukraina inför de dubbla valen.

KIEV: Strax lyfter jag tillbaka mot Stockholm igen efter mindre än ett dygn här.

Det blev middag i går kväll med några av de bäst informerade ambassadörerna här, och i dag diskussion om Ukrainas ekonomi och framtidsutsikter på konferens med bl a president Poroshenko och premiärminister Groysman.

Inte mindre än 44 kandidater ställer upp i presidentvalet med en fördra omgång 31 mars och en andra och avgörande mellan de två ledande 21 april.

Utgången är helt öppen. Just ju har TV-producenten och komikern Zelensky tagit ledningen i opinionsundersökningarna, f d premiärministern Tymoshenko förlorat lite mark och president Poroshenko seglat upp på andra platsen.

Men mycket kan förändras. Ingen av kandidaterna har ett omedelbart stöd över 20%, vilket väl illustrerar osäkerheten.

Och efter presidentvalet kommer så parlamentsval i slutet av oktober. Mängden av kandidater i presidentvalet förklaras mindre av att de alla tror sig kunna vinna än av att de börjar positionera sig för en position i parlamentet.

Även om presidentmakten informellt är stark i landet, är dess formella makt mer begränsad, med undantag för utrikes- och säkerhetspolitiken. All makten över den ekonomiska politiken ligger i parlamentet och i den regering som måste ha dess stöd.

Så det kommer att dröja en bra bit in i höst innan vi får större klarhet om landets kurs under kommande år. I värsta fall kan regeringsbildningen ta än längre tid.

Jag talade här om lärdomar av landets väg under de senaste decennierna.

Självständigheten från Sovjetunionen. De förlorade decennierna av misskötsel. EU:s Östliga Partnerskap för ett decennium sedan och avtalen med EU som följde. President Putins försök att tvinga in landet i en ny union med Ryssland och den ekonomiska, politiska och militära aggressionen mot landet i detta syfte från sommaren 2013 fram till i alla fall vapenvilan efter de stora striderna på slätterna i östra Ukraina i augusti/september 2014.

I kombination med den massiva misskötseln av ekonomin och den massiva korruptionen under dåvarande presidenten Yanukovich ledde detta till att landet bokstavligen stod på avgrundens rand. Dess själva överlevnad som självständig sat hotades.

Men i stället för att splittras under trycket kom Ukraina att enas.

Vägen tillbaka har inte varit lätt. Även om man nu registrerar tre åt av allt bättre tillväxt är ekonomin fortfarande inte tillbaka på nivån från år 2013. Och gapet till EU-medlemmen Polen fortsätter att vidgas.

Men reformerna har varit genuint imponerande, och med en fortsättning efter valen är det inte alls omöjligt att hoppas på en tillväxt på 5-7% som premiärminister Groysman talade om i dag

Då skulle man börja att komma ikapp Polen.

Men det kräver fortsatt makroekonomisk stabilitet, reform av möjligheten till ägande av land, privatisering av de många statsföretag som blöder pengar och göder korruption, steg mot energiberoende och åtskilligt mera.

Och att man håller stången mot den farliga populism som alltid har en tendens att breda ut sig i valrörelser – och inte minst i detta land.

Så farorna och riskerna finns förvisso. Men möjligheterna än mer.

Men nu får jag sluta. Det är dags att lyfta hem mot Stockholm.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: