Dagens INF-besked – vart är detta på väg?

STOCKHOLM: Någon direkt blixt från klar himmel var det knappast när USA:s utrikesminister Pompeo i dag meddelade att USA avser att lämna det s k INF-avtalet.

Lite historia kan vara på sin plats.

När den nukleära kapplöpningen mellan USA och Sovjetunionen inleddes hade man forfarande inte utvecklat missiler med interkontinental räckvidd. USA utvecklade bombflygplan för att kunna nå Sovjet, medan Sovjet satsade hårdare på missiler som med bas i den teknologi från tyska V2 man hämtat in efter andra världskriget kunde nå mål i västra Europa.

SS4 och SS5 kallades dessa system med Nato-terminologi, och de placerades ut i rätt stort antal. Det var innan man hade möjligheten att i någon omfattning bygga system med interkontinental räckvidd.

I vårt närområde baserades dessa bl a i Litauen, och förbandet därifrån fick sin speciella historia när det i största hemlighet om ombaserades till Cuba och därmed föranledde det kalla krigets allvarligaste kris 1962.

Men så småningom började dessa V2-baserade system bli omoderna, och en ersättning planerades, och det blev de långt mer avancerade rörliga SS20-robotar med multipla stridsdelar som började dyka upp mot slutet av 1970-talet.

Från sovjetisk utgångspunkt sågs de sannolikt bara som en ersättning för de äldre systemen, men från västeuropeisk utgångspunkt sågs de som ett kvalitativt nyt och allvarlig hot.

Den som larmad tidigast och tydligast var den dåvarande västtyske förbundskanslern Helmut Schmidt. Utan ett tydlig svar från Nato såg han en risk för sovjetisk kärmvapenutpressning av Västeuropa i en krissituation.

Resultatet av den omfattande strategiska debatt som detta utlöste blev Nato:s s k dubbelbeslut 1979.

Om inte Sovjet avvecklade sina SS20 skulle Nato börja placera ut kärnvapenladdade missiler – kryssningsmissiler och ballistiska sådana – i Västeuropa.

Detta kom i sin tur att utlösa en påtagligt inflammerad debatt i de olika länder där dessa nya kärnvapensystem skulle placeras ut – kryssningsrobotar i bl a Storbritannien och ballistiska robotar i Tyskland.

Och det politiska och diplomatiska spelet blev omfattande. Mycket av den dåvarande s k fredsrörelsen, med häftigt understöd från den sovjetiska propagandan, argumenterar för en s k frysning, men en sådan skulle innebära att Sovjet hade kvar sina SS20 medan Nato inte hade någonting.

Men Nato-länderna, och inte minst den västtyska regeringen i Bonn, stod fast. Och resultatet blev till slut att Sovjet vek ner sig och accepterade att skrota alla sina SS20 och andra landbaserade system med räckvidder mellan 500 och 5.500 km i utbyte mot att USA inte placerade ut sina motsvarande nya system.

Det s k INF-avtalet undertecknades av Michael Gorbatjov och Ronald Reagan i Washington i december 1987.

Det var en betydande framgång. Ett mycket stort antal vapensystem skrotades. En farlig spiral av kärnvapenrustning bröts.

I dag kan några av dessa skrotade missiler ses som någon typ av konstverk utanför FN-högkvarteret i New York, och den intresserade kan se en komplett SS20 med sina tre stridsspetsar på museum i Washington.

Och därvid har det förblivit under en lång tid.

Sedan några år har emellertid USA rest frågetecken för huruvida Sovjet verkligen respekterar avtalets bestämmelser. Detta förbjuder bl a testning, tillverkning eller utplacering av landbaserade kryssningsmissiler med en räckvidd som överstiger 500 km.

Och USA har hävdat att Sovjet testat ett sådant system. Under det senaste året har man också hävdat att detta robotsystem utplacerats på förband. Tidigare har det talats om ett begränsat antal, men nu talas det om upp till fyra bataljoner. Efter att ha delgetts underrättelseinformation, och efter viss tvekan, har Nato-krisen accepterat denna slutsats.

Ryssland erkänner att robotsystemet med namnet 9M729 finns, men säger att USA har fel om dess räckvidd, och här blir det svårt att definitivt avgöra vad som är rätt och vad som är fel. Ryssland har för diplomater i Moskva visat upp delar av systemet, men inte roboten som sådan, och att förlänga en robots räckvidd genom att förlänga bränsletankar är knappast särdeles svårt.

Relevansen av systemet kan ifrågasättas.

INF-avtalet förbjuder inte sjö- eller luftbaserade system, och i samband med konflikten i Syrien har ju Ryssland använt sjö- och luftbaserade kryssningsrobotar med påtagligt lång räckvidd. Varför man skulle behöva ett landbaserat system med dessa räckvidder också är inte alldeles uppenbart.

Hur som helst säger Pompeo nu att Rysslands brott mot avtalet nu gör att USA kommer att lämna detta.

Till saken hör att Ryssland självfallet kommer med motanklagelser mot USA vad gäller brott mot avtalet. Dessa är något skruvade, och tämligen tekniska, men rysk klassisk misstänksamhet mot vad USA har för sig borde kunna hanteras.

I den amerikanska debatten framhålls som ett motiv för att säga upp avtalet att Kina inte är en del av det, och att så borde vara fallet

Och faktum är att upp mot 90% av Kinas strategiska missiler har räckvidder som skulle omfattas av INF-avtalet. De har byggt upp regionala system, med Taiwan i uppenbart fokus, men deras interkontinentala kapacitet mot USA är mer begränsad.

Frågan är nu vad som händer om avtalet går i graven.

Ryssland har om man så skulle vilja möjligheten att accelerera tillverkningen av sin kryssningsrobot, sannolikt relativt snabbt.

USA har dock knappast omedelbart några motsvarande system. Det kräver tid och resurser att utveckla, och dessutom skulle tanken att placera ut nya kärnvapensystem i de olika länderna i Europa omedelbart leda till mycket infekterade debatter.

Det är nog få regeringar i dessa länder som är beredda att gå den vägen. Många minns fortfarande debatterna kring det s k dubbelbeslutet. Det spekuleras om Polen som en möjlighet, men även det skulle bli osäkert.

Diskussionen just nu i Tyskland om att anförskaffa nya flygplan som också kan bära taktiska kärnvapen illustrerar väl svårigheterna. Här sägs SPD i regeringen säga nej till at fortsätta en kapacitet som man faktiskt har i dag.

Och att placera ut landbaserade system i Ostasien för att balansera Kina förefaller heller inte helt rationellt. Japan och Sydkorea förefaller knappast tänkbara som platser, förvisso inte heller Taiwan, andra möjliga platser ligger påtagligt långt bort. Då förefaller luft- eller sjöbaserade system mer möjliga, och här finns inte heller i dag några begränsningar.

Så rationaliteten i den amerikanska inställningen är inte alldeles uppenbar.

Det är inte svårt att se vilka problem den riskerar att skapa – betydligt mycket svårare att se vilka problem den skulle kunna lösa.

Och därför är det inte svårt att förstå den påtagliga olusten – försiktigt uttryckt – runt om i Europa med anledning av dagens besked från Washington.

One Response to Dagens INF-besked – vart är detta på väg?

  1. thesubjectivemoralmind skriver:

    Problemet med Kina är ju i första hand att de styrs av ett ett gäng mafiosos t.ex. Xi Jinping och hans efterställda kamrater I ett av världens mest mäktigaste ”företag” CPC. Tycker att ni inom EU, borde uppmana för starkare sammarbeten mellan Mellanöstern och Indien där entrepenörsandan är mycket mer trivsam. Finns så himla mycket fina sammarbeten inom t.ex sjukvård som skulle kunna kunna ske. Sverige behöver återskapa en mer fördelaktig Industri med låga löner och högutbildad kompetens utanför EU’s gränser. Denna tanke borde verkligen tas upp inom EU. Antingen är det Kineserna som kommer att nyttja detta eller så är det länderna inom EU. Kina har ingen förståelse för demokrati, de står emot våra fundamentala värderingar och de måste stoppas. Dessutom sägs det att Kineserna presterar rätt dåligt med produkterna exporterade till dessa länder. Däremot borde det Svenska näringslivet uppmanas för dessa tankar som bidrar till en trygghet att ta den själva risken. Särskilt med den mångkulturella kompetens vi har här i Sverige, vilket kan underlätta för kommunikationsvårigheter att uppstå.

    Arbitrary International Business Politics.

    Samtidigt är EU sammarbetet onekligen oerhört viktigt, skönt att Sverigedemokraterna nu bestämmer sig för att ändra planerna gällande att lämmna EU. Ja nu kan man äntligen slappna av! ;)

    #keepupthegoodwork

%d bloggare gillar detta: