Lite perspektiv från Zürich-sjön.

ZÜRICH: I början på året är vi några från olika delar av den västliga världen som brukar tillbringa något dygn här för att med blandad framgång försöka att blicka framåt.

Och det har ju sitt intresse att också lyssna på olika perspektiv från detta land.

Även här i Schweiz brottas man med relationerna med EU.

Ett nytt brett samarbetsavtal har förhandlats fram, men har blivit påtagligt kontroversiellt, och det ser inte ut som om regering och riksdag skulle kunna samla sig till en samlad politik i frågan.

Dagens Neue Zürcher Zeitung har en tämligen förödande artikel över halva förstasidan i dag på tesen att ett land faktiskt behöver en regering i viktiga frågor, och att att det är påfallande bristfälligt med den varan i dessa frågor i detta land just nu.

Så de stackars britterna behöver inte känna sig alldeles ensamma.

Hur det sedan blir i Sverige återstår att se.

Kommer den rödgröna minoritetsregeringen att kunna ge vårt land den kraft i Europa- och säkerhetspolitiken som de närmaste åren kommer att krävs?

Efter två års utflykt i FN måste utrikespolitiken återvända till verkligheten i vår egen del av världen.

Att den lundinska utredningen på ett tämligen kraftfullt sätt avrått från fördraget med förbud mot kärnvapen har noterats i påtagligt breda kretsar – det kunde jag notera så fort jag satte mig vid middagsbordet här i går kväll.

Och det blev åtskilliga frågor om vad som händer nu. Många tittar med lupp på hur vårt land uppträder i viktiga säkerhetspolitiska frågor.

Någonting som är påfallande i våra diskussioner här, men också i övrigt, är hur det i dag diskuteras kring termerna strategisk autonomi eller strategisk självständighet runt om i Europa.

För några år sedan var detta otänkbart utanför begränsade kretsar i främst Paris. Och jag tillhörde förvisso dem som såg med betydande skepsis på de diskussionerna.

Men nu har den strategiska verkligheten, inte minst i den transatlantiska relationen, lett till en förändrad situation.

Och i Berlin och Bryssel, för att nu bara nämna dessa två, lägger man pannorna i djupa veck och försöker fundera på om det är möjligt att ge dessa begrepp ett mer operativt innehåll.

Till dit är vägen lång, vilket inte minst en del svårigheter i samband med de ekonomiska delarna av de nukleära avtalet med Iran har visat. Och går man in på delar av försvarsområdet, inte minst de nukleära, blir detta självfallet än mer påtagligt.

Men att det nu seriöst börjat att tänkas i dessa termer är trots detta en betydande utveckling. Och förr eller senare kommer detta också att ge avtryck i den konkreta politiken.

Vi kommer att få höra mera om detta i de olika strategiska debatterna runt om i Europa. Och begrepp av denna typ formar på sikt politik.

Efter mina dagar i New Delhi skrev jag här om de begrepp som kom att sätta ramarna för många v diskussionerna där.

Och på samma sätt är det i Europa i dag.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: