En dag med blandade besked.

STOCKHOLM: Så släppte då centern och liberalerna – och självfallet vänsterpartiet – fram socialdemokraterna och Miljöpartiet till en ny period vid regeringsmakten.

Jag kan inte påminna mig att det talades så mycket om den möjligheten under valrörelsen. Och den allmänna uppfattningen omedelbart därefter var väl att de rödgröna förlorade valet.

Men träder ett nytt politiskt landskap fram.

Socialdemokraterna och miljöparti fortsätter som regeringspartier, centern och liberalerna blir stödpartier och moderaterna och Kristdemokraterna står för den borgerliga oppositionspolitik som förvisso kommer att behövas.

Hur den faktiska politiken sedan kommer att utvecklas återstår att se.

Först får vi invänta att en ny regering tillträder och att statsministern presenterar en regeringsförklaring på måndag.

Vänsterpolitik av äldre snitt är icke längre möjlig. Den saken avgjordes egentligen av valresultatet i höstas, men bekräftades ju i januariöverenskommelsen. Och det är självfallet viktigt.

Hur det sedan blir med genuin reformpolitik, bortom den välkomna avvecklingen av värnskatten, återstår att se.

Omedelbart blir det ju intressant att se hur mycket man kommer att försöka förändra i det som beslutades i den moderaternas och kristdemokraternas budget för detta år som ju beslutades av riksdagen.

Att återinföra avdraget för fackföreningsavgifter är ett tydligt krav från Vänsterpartiet, och jag är övertygad om att socialdemokraterna kommer att försöka att få stödpartierna med på detta.

Det blir en spännande dragkamp.

De flesta reformer som möjligen skulle kunna bli skarpa ligger några år fram i tiden efter olika utredningar. Det kommer nog att hinna att rinna åtskilligt med vatten under broarna intill dess.

Under den närmaste tiden blir det väl mest en dragkamp om direktiv till och sammansättningen av en del av de stora utredningar som nu skall till.

Men låt oss återkomma till en del av detta efter måndagen och de möjliga besked som kan komma då.

Dagen har dock inte bara inneburit detta.

I dag presenterade regeringens utredare Lars-Erik Lundin sin utvärderingar av frågan om en svensk anslutning till konventionen om förbud mot kärnvapen, och hans analys slutade i ett mycket bestämt avrådande.

Jag har ju tidigare skrivit kritiska om denna konvention från mer globala och säkerhetspolitiska utgångspunkter, men avstått från offentliga kommentarer om de konkreta implikationerna för Sverige.

Men den lundensiska analysen är entydig och skarp i bägge avseendena.

Den förefaller inte tro att konventionen kan leda till kärnvapennedrustning. Och den ser grava säkerhetspolitiska problem med en svensk anslutning.

Allt detta var uppenbart från början, men tydligt är ju att det funnits en djup splittring i den rödgröna regeringen i frågan.

Nu går utredningen ut på en kort remiss, som knappast kommer att tillföra diskussionen någonting nytt efter den genomgripande analys som nu skett, och sedan återstår att se vad som händer.

Men jag bedömer nog förslaget om att Sverige skulle underteckna och sedan ratificera konventionen som så gott som alldeles dött.

Försök till återlivande kan inte uteslutas – det finns ju de som verkar ha satsat mycket i frågan – men utsikterna till framgång är mycket små.

Det får väl betecknas som dagens goda nyhet.

Själv har jag nu utlokaliserat mig till utkanten av Zürich för ett dygn av diskussioner med både schweiziska och internationella företrädare om vad det nya året kan komma att innebära på den europeiska och den globala scenen.

Men redan i morgon kväll kommer jag att vara tillbaka hemma igen.

One Response to En dag med blandade besked.

  1. Rulle skriver:

    2004 fick Liberalerna 13,4 % av rösterna. 2018 var man nere i 5,5 %. Majoriteten av de nästan 8 procenten måste ha tillfallit SD. Det finns nu alltså fler Liberaler hos SD än de överblivna som då var kvar i L, vilka nu är nere i 3,6 %.
    Är det då inte löjligt att Jan Björklund inte ens vill tala med sina tidigare partikamrater?

%d bloggare gillar detta: