Alltid viktigt i Berlin.

BERLIN: Medan det lätt underhållande spelet om det hemliga papper mellan Stefan Löfven och Jonas Sjöstedt som var minnesanteckningar eller något annat fortsätter i Stockholm är jag i Berlin för två dagar av blandade samtal.

Detta är Europas viktigaste huvudstad, och blir det än mer inom EU när på ett eller annat sätt med största sannolikhet Storbritannien lämnar vårt samarbete. Att känna pulsen i Berlin, och att ha kontaktnäten här, blir ännu viktigare.

Här talas det mycket om Brexit och dess konsekvenser. Man beklagar men konstaterar faktum.

Då handlar det som vanligt att gå vidare i samarbetet med Frankrike. På tisdag undertecknas i Karl Den Stores gamla stad Aachen ett nytt fördrag om samarbete på olika områden som läggs ovanpå det viktiga fördraget från 1963.

Och självfallet alla frågor om EU-samarbetets framtid efter valen till Europaparlamentet i maj och de olika besluten om förnyelse av ledningen av EU-institutionerna därefter.

Tydligt är att man redan nu tänker en del på det tyska EU-ordförandeskapet våren 2020 och de olika initiativ för att ge samarbetet ny kraft som då skulle kunna bli möjliga. Den diskussionen finns det all anledning att följa mycket noga.

Relationerna med USA oroar hela tiden.

Detta moderna och demokratiska Tyskland har växt fram under amerikanskt säkerhetsskydd, och hur situationen med detta oberäkneliga USA skall hanteras är en fråga man inte har alldeles lätt att hantera, och som berör många fler områden än vad man omedelbart föreställer sig.

Att balansera det europeiska och amerikanska är inte alldeles lätt.

Man står inför ett beslut om att anskaffa nya stridsflygplan för att ersätta de äldre Tornado-flygplan som har som en av sina uppgifter att också kunna bära kärnvapen, och hör blir det nu ett val mellan ett europeiskt och ett amerikanskt alternativ.

Eller ett mindre rationellt beslut att köpa bägge.

Med Kina har man bygg upp en stark kommersiell relation, som nu faktiskt nu blivit nästan lika stor som den med USA, och som under kommande år mycket väl kan komma att bli större.

Men nu reses allt fler frågetecken över olika aspekter av denna relation, och det är alldeles uppenbart att detta är en fråga som kommer att diskuteras allt mer. Finansministern avreste just till Peking för att diskutera de olika utmaningarna i relationen.

Och det inflytelserika tyska industriförbundet BDI har i dagarna publicerat ett papper om relationerna till Kina som det talas påfallande mycket om.

Digitalisering är ett begrepp som finns i snart sagt varje diskussion här.

Man vet att ett är nyckeln till framtiden, och man vet också att man just nu inte ligger i framkant på utvecklingen.

När Angela Merkel kommer till Davos och talar nästa vecka tror jag vi kommer att få höra mycket också om detta. Och när Sverige blir nationen i fokus på den jättelika Hannover-mässan i april kommer det med all säkerhet också där att handla om detta.

Den politiska stabiliteten har i alla fall för ett tag återvänt till den tyska scenen, och det kan behövas i dessa i övrigt turbulent dagar.

Den nya CDU-ledningen agerar med tydlig säkerhet, och rimligt är väl att Angela Merkel under sin återstående tid som förbundskansler kommer att fokusera mer på de Europa- och utrikespolitiska frågorna.

Men går det riktigt illa för SPD i EU-valet kan det lätt bli lite turbulent för regeringen.

Nu återsänder jag dock snart till Stockholm igen.

Efter de nattliga samtalen mellan Stefan Löfven och Jonas Sjöstedt är det ju nu klart att den förre släpps fram som statsminister i morgon med en politik i många frågor förankrad i det nya blocket med liberalerna och centern men alldeles uppenbart med olika livlinor av hemligt slag till också Vänsterpartiet.

Och det innebär att vi på måndag får en ny regering också.

Till den frågan kommer det då att finnas anledning att återkomma.

Kommentarer är stängda.

%d bloggare gillar detta: