Januariöverenskommelsens nya landskap.

STOCKHOLM: Det är dramatiska dagar i svensk politik, och utgången är ännu inte alldeles given.

Det måste dock anses sannolikt att Januariöverenskommelsen kommer att ge oss en ny rödgrön regering med centern och liberalerna som inlåsta stödpartier.

Att denna inte kommer att kunna föra utpräglad vänsterpolitik är inte särskilt sensationellt.

Förutsättningarna för en sådan försvann helt efter fjolårets val. Och det kan sägas att detta bekräftas i överenskommelsen. Det är ett surt äpple Stefan Löfven får bita i för att sitta kvar, men det är det äpple väljarna serverade honom.

Och jag har svårt att se några liberala reformer i överenskommelsen som inte en alliansregering skulle kunna genomföra – med alliansmått mätt handlar det ju om ett minimum.

För socialdemokraterna är det avgörande dels att man nu definitivt blivit av med den allians som successivt reducerat dess roll i svensk politik, och dels att man nu får i stort sett obestridd kontroll av regeringsmakten för en betydande tid framöver

Det är strategiska vinster av i svensk politik sällan skådad dimension.

Att avskaffa värnskatten är ett mycket begränsat pris för den framgången.

Hur det blir med alla utredningar som överenskommelsen innehåller återstår att se. En del gott kommer säkert att komma ur några av dem. Andra kommer säkert att utvecklas till utdragna fördröjningsstrider av känt snitt.

Det kommer att ta åtskilliga år innan det kommer att vara möjligt att utvärdera vad de leder till. Om det är reformpolitik, så är det sådan i synnerligen slow motion.

Överenskommelsen är en märklig blandning av smått och stort, och bär i viktiga avseenden intryck av att vara ett hastverk. Sådana leder alltid till problem längre fram.

Till överenskommelsens mer anmärkningsvärda delar hör att den förbjuder de deltagande partierna att i någon av de frågor som berörs av den samarbeta med andra partier.

Det är säkert till del riktat mot Vänsterpartiet, men innebär ju också ett förbud för centern och liberalerna att samarbete med sina forna allianskollegor över ett mycket brett fält av frågor.

Man gör sig faktiskt till kedjefångar i uppgörelsen.

Hur allt detta kommer att utvecklas på sikt är det inte alldeles lätt att sia om.

Vänsterpartiet borde få goda möjligheter.

Och detsamma borde gälla moderaterna och Kristdemokraterna om de sköter sina kort väl.

Inför valet 2022 kan de ju alldeles sanningsenligt säga att enda sättet att byta regering är att rösta på dem.

En röst på Sverigedemokraterna är ju alldeles uppenbart kontraproduktiv. Och en röst på centern eller liberalerna är en röst på en fortsatt socialdemokratisk regering.

Vi har trätt in i januariöverenskommelsens nya Sverige.

Men det kan inte uteslutas att de kommande dagarna bjuder på ny dramatik.

Själv håller jag mig hemma de närmaste dagarna, men är i Berlin i mitten av veckan och i Zürich mot dess slut.

2 Responses to Januariöverenskommelsens nya landskap.

  1. Adrian Johansson skriver:

    Om det kommer fram att Ulf Kristersson inte kunde acceptera en anti-SD klausul då det är en Utopi men Stefan Löfven kunde acceptera en anti-V klausul så har ju Moderaterna tagit över rollen som det statsbärande partiet.

    ^Politiken är det möjligas konst !

  2. stig2entreprenoren skriver:

    Att bedriva effektiva utredningar med tydliga slutsatser i siffror och svart på vitt kan komma att behöva utvecklas till en högre konstart. Tydliga direktiv med mål och tidsramar. Kan sen ge pris för bästa research med ”nyttomått” för landet. Blir även nyttig övning för media.

%d bloggare gillar detta: