En mycket annorlunda värld.

NEW DELHI: Om någon timmar eller så bär det hem igen efter dagarna här med diskussioner på detta års upplaga av Raisina Forum.

Konferensen har utvecklats påtagligt de senate åren, och håller nu på att bli en global mötesplats för idéer som knappast kan ignoreras. Allt alldeles självklart med en viss men dock inte dominerande indisk karaktär.

Världen förändras, och medan nu Kinas starka ställning och vad denna betyder implikationer avseenden diskuteras intensivt i främst USA men även Europa finns det all anledning att reflektera över vad som kommer därefter.

Om den kinesiska utvecklingen fortsätter med samma ekonomiska kraft som vi sett under de senaste decennierna är väl högst tveksamt, men några decennier framöver är det fick sannolikt att den kinesiska ekonomin kommer att vara dubbelt så stor som den amerikanska.

Den indiska tillväxten är i dag starkare än den kinesiska, om än från en påtagligt lägre nivå.

Men kommer denna att fortsätta, och jag skrev ju om de också demografiska förutsättningarna för detta tidigare, så kommer den indiska ekonomin väl innan mittpunkten i detta sekel at ha passerar den amerikanska i storlek.

Framtidsbedömningar är ju bara mer eller mindre välinformerade gissningar, men de flesta som görs på detta område ser en situation där de största nationella ekonomierna kring halvsekelskiftet kommer att vara den kinesiska, den indiska, den amerikanska och den indonesiska i nu nämnd ordning.

En bedömning för något år sedan sade att då kommer Kina att vara 20%, Indien 15%, USA 12% och EU27 9% av den globala ekonomin.

Att detta då blir en mycket annorlunda värld är uppenbart. Den redan tydliga förskjutningen av världsekonomins tyngdpunkt till Asien kommer att bli påtagligt mycket tydligare.

En konferens som Raisina handlar i viss utsträckning om detta, nämligen om att bygga de globala nätverk som ett påtagligt mycket mera betydelsefullt Indien kommer att behöva i denna värld. Man bygger institutionell och intellektuell kapacitet för att bli ett av världens globalt viktigaste länder.

Och det arbetet är det självfallet viktigt att vara med i.

På årets konferens var Europa mer närvarande än vad som var fallet förra året. Och det finns åtskilligt som tyder på att relationen håller på att fördjupad.

Bryssels institutioner fanns på plats med ledande företrädare. Från främst Paris hade man alldeles uppenbart gett mötet prioritet, och från London kom för några timmar den nationella säkerhetsrådgivaren och premiärministerns närmaste man.

Vi hade f ö ett spännande samtal om de strategiska utmaningarna i världen bortom det omedelbara eländet med Brexit.

Slående var hur vi nu diskuterar de strategiska utmaningarna också i annorlunda termer än förut.

Det var i Australien som man för några år sedan började ersätta det då allmänt använda begreppet ”Asia-Pacific” med det nya ”Indo-Pacific” i ljuset av också Indiens och den indiska oceanens växande betydelse.

Och nu har detta begrepp blivit allt mer accepterat.

Tidigare i år döpte USA om sitt stora militära Stilla Havs-kommando, med högkvarter i klassiska Pearl Harbour på Hawaii, till just ”Indo-Pacific Command”. Lite skämtsamt talade dess befälhavande amiral här om sitt ansvarsområde ”från Hollywood till Bollywood”.

Det andra begreppet som kommer fram allt mer är Eurasia. Och i kombinationen av Eurasia och Indo-Pacific växer det fram nya mönster för strategisk analys och förståelse av vad framtiden kommer att innebära.

Den atlantiska världen förblir fortfarande den i många avseenden dominerande. Men det är i dessa andra områden som den nya globala dynamiken är som mest påtaglig.

Att förstå denna mångfasetterade och av mångfald präglade subkontinent är inte alldeles enkelt. Skämtsamt sade vi att Indien och EU i alla fall förenas av att de inte är alldeles lätta för utomstående att fullt förstå.

Men viktigt i detta land förblir den demokratiska övertygelsen. Inget annat land i världen uppvisar en sedan mångfald, och ur denna växer också övertygelsen om demokratin som den enda möjliga styrelseformen.

Och den kommer också att manifesteras i valen nu under våren.

Den politiska atmosfären är redan påtagligt upphetsad, och mer av den varan kommer det att bli innan avgörandet fälls.

Men nu bär det hemåt för min del.

Återstår att se vad som kommer att hända där.

Helgen blir de stora avgörandets dagar.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: