Skiften i FN och annorstädes.

STOCKHOLM: Så har det nya året så tagit sin början. Och kylan har efterträtts av mildväder i alla fall i denna del av Europa.

Årsskifte innebär alltid olika skiften.

Rumänien tar över från Österrike som ordförande i EU under det närmaste halvåret, och Finland som i sommar kommer att komma därefter kommer självfallet med i arbetet än närmare.

Hur det kommer att gå för Rumänien återstår att se. Det finns alldeles uppenbart en del frågetecken.

Det österrikiska ordförandeskapet förmörkades ju en del av Österrikes hantering av frågan om FN-ramverket för migrationsfrågor. Inrikespolitiken tog över från det europeiska ansvarstagandet.

Slovakien tar över efter Italien som ordförande i den europeiska samarbete- och säkerhetsorganisationen OSCE. Och jag ser att dess utrikesminister Miroslav Lajcak har ett besök i Donbas i östra Ukraina på sitt omedelbara program.

I Europarådets ministerkommitté är det sedan någon månad Finland som har ordförandeskapet. I Europarådet handlar nu åtskilligt om Rysslands framtida roll i organisationen,

I FN:s säkerhetsråd blir det nu Tyskland och Belgien som efterträder Sverige och Nederländerna på de två icke-permanenta platser som oftast är europeiska. Inte minst Tyskland förefaller att satsa ordentligt på detta, och landet har ju en betydande tyngd i sig självt.

Trion med Tyskland, Storbritannien och Frankrike borde ge en stark europeisk röst under de kommande två åren.

I media ser jag olika kommentarer om vad Sverige åstadkommit eller inte åstadkommit under sina två år. På sina håll lät det ju för ett par år sedan som att vi skulle förändra världen.

Att delegationen i New York gjort ett gott diplomatiskt arbete har jag hört omvittnat från åtskilliga håll.

Men jag har alltid varnar lite för tron att en icke-permanent medlem kan ha något mer avgörande inflytande i FN:s säkerhetsråd. Arbetet domineras så gott som helt av samspelet eller konflikterna mellan de fem permanenta medlemmarna – P5, med FN-språk.

Och där har det ju dessvärre i de viktiga frågorna varit avsevärt mer av konflikter än av samspel under de senaste åren.

Men självfallet är det viktigt för varje nation i säkerhetsrådet att försöka göra ett visst avtryck. Och det har också Sverige strävat efter.

Det jag har kunnat se på avstånd i detta avseende har dock främst handlat om politiskt knappast särskilt kontroversiella frågor. Mer skarpa initiativ har, i den mån de förekommit, i alla fall inte nått den bredare offentligheten.

Viktigast har sannolikt varit att man skött den löpande hanteringen av olika ärenden på säkerhetsrådets löpande agenda med kompetens och saklighet.

Och det räcker långt i sammanhang som dessa.

2 Responses to Skiften i FN och annorstädes.

  1. Stig Palm skriver:

    https://juliacaesar.blog/2019/01/01/annie-loof-pulvriserad-igen/

    Läs denna Carl och något för Sverige att bita i inför 2019

  2. Jojo p skriver:

    Ja, så är det nog. Att Sverige bara sett till att fullföra uppdraget.

%d bloggare gillar detta: