Ovisshetens och osäkerhetens dagar.

STOCKHOLM: Efter min vecka i Kina och med de olika utmaningar detta lands utveckling innebär är det nu en lugn helg hemma i Stockholm. Trots allt är det ju så att julen närmar sig, och det med stormsteg.

Men utvecklingen i Kina kommer på olika sätt att fortsätta att sysselsätta mig under veckan som kommer. Och året som kommer blir också mycket präglat av utvecklingen för och i Kinas relationer med framför allt USA.

EU-toppmötet i slutet av veckan kom mediamässigt att domineras av Theresa Mays från början fruktlösa försök att få någon ändring eller förbättring i de avtal som hon slutit med EU för att med någon utsikt till framgång kunna gå tillbaka till parlamentet och vinna en omröstning.

Men av detta blev det föga förvånande intet.

Och den brittiska utvecklingen har därmed blivit om möjligt än mer omöjlig att förutsäga. Det är tilltagande svårt att se ett mer ordnat scenario för de kommande månaderna.

Sannolikheten för att det skall vara möjligt att få parlamentet att godkänna utträdesavtalet måste nu betecknas som mycket låg. Samtidigt finns det förhoppningsvis en medvetenhet om att ett utträde utan avtal blir en mycket besvärlig och skadlig operation.

Och därmed tilltar spekulationerna om olika andra möjligheter, inklusive att skjuta upp utträdet några månader och utnyttja tiden till en ny folkomröstning. Sannolikheten för en sådan har successivt ökat.

Svårigheterna med den vägen skall dock inte underskattas.

Det som krävs är att parlamentet stiftar en lag som också fastställer frågan eller frågorna som skall besvaras i en sådan folkomröstning. Och det är lätt att se betydande svårigheter i dessa avseenden.

Samtidigt med tumultet i Storbritannien godkände Europaparlamentet i Strasbourg det stora handelsavtalet mellan EU och Japan, som är ännu en del i den globala offensiv för frihandel som EU varit engagerat i under de senaste åren.

Däremot lyckades EU-toppmötet knappast komma framåt i de vikigaste frågorna om migrations- och flyktingpolitiken. Åtskilligt har förvisso gjorts efter krisåret 2015, men de återstående stegen blir tydligt allt svårare.

Och även om jag tror att den högerpopulistiska vågen i olika länder har nått sin kulmen visade ju de bisarra kampanjerna i olika länder mot FN:s deklaration om migrationsfrågor de känslor som fortfarande kan röras upp. De visade ju dessutom en närmast total skrupelfrihet vad gäller fakta från dessa kampanjmakare.

FN-processer som dessa har ett betydande värde när det gäller att försöka få fram globala ramverk för hur olika globala utmaningar skall hanteras. Och att migration är en global utmaning kan det knappast råda någon tvekan om.

Samma sak gäller alldeles självklart klimatfrågan, där överläggningarna i Katowice nu nått fram till en överenskommelse om vad länder bör göra under de kommande åren. I takt med att medvetenheten om frågornas betydelse ökar borde det också finnas bättre möjligheter till än mer robusta internationella överenskommelser.

Här hemma förefaller regeringsfrågan nu att ha hamnat i ett helt låst läge.

När jag läser de olika uttalanden som görs dessa dagar har jag svårt att hitta några öppningar värda namnet.

Två statsministeromröstning återstår nu innan vi hamnar i mardrömsscenariet med ett nyval. Och enligt min mening borde dessa två omröstningar klaras av innan jul. Det finns inga legitima skäl att efter alla dessa veckor skjuta frågorna ytterligare över jul- och nyårshelgerna.

De två omedelbara alternativen är en ny regering Löfven eller en regering Kristersson, och jag har svårt att se att de som hitintills gjort så kan fortsätta att bara rösta nej till dem bägge.

Valet må vara svårt för dem, men valet måste icke desto mindre träffas.

Sedan har jag svårt att förstå varför centern och liberalerna nu förefaller avvisa att själva sitta i något av dessa regeringsalternativ. De har försatt sig i en situation där de har att välja mellan två alternativ som bägge ger dem påtagligt mycket mindre inflytande än vad de skulle kunna få.

Visheten i detta är inte alldeles uppenbar.

Vill man släppa fram en ny regering Löfven borde man självfallet också ta plats i denna för att då påtaglig kunna vara med och påverka den dagliga politiken. Och vill man släppa fram en regering Kristersson bör man självfallet också ta plats i denna för att vara med och utforma den dagliga politiken.

Och argumentet att man aldrig någonsin vill acceptera att en regering Kristerssons budgetförslag går igenom riksdagen med hjälp av Sverigedemokraternas röster kastade man ju själv på sophögen i voteringen om statsbudgeten för det kommande året.

Hur allt detta kommer att utvecklas återstår nu att se. Alldeles uppbyggligt är skådespelet dock knappast.

För min del blir det nu dagar i Stockholm innan jag mot slutet av veckan styr färden mot sydligare nejder för att fira jul.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: