Och nu till Mittens Rike.

STOCKHOLM: Efter några dagar hemma beger jag mig nu iväg några dagar till olika delar av Kina för att bekanta mig lite mer med utvecklingen i det landet och diskutera hur de nya spänningarna inte minst med USA kan komma att påverka dess politik.

Och medan jag befinner mig där borta i Mittens Rike får de som ägnar sig åt detta väl äntligen sortera ut styret här hemma i fäderneslandet.

Om det kommer det i sinom tid förvisso att finnas åtskilligt att säga.

Nästa vecka kommer med nödvändighet att ge större klarhet. Budgetvoteringen går inte att skjuta upp.

Och på tisdag kommer vi också att se hur stort premiärminister Mays nederlag i det brittiska parlamentet när det gäller skilsmässoavtalet med EU kommer att bli.

I morgon kväll lokal tid landar jag i Guangzhou i södra Kina och kommer att tillbringa några dygn med diskussioner på en anläggning en bit utanför själva staden.

Då och då inträffar det att Kina bjuder in ett antal av vad de tydligen betraktar som äldre statsmän – och kvinnor – för att dels presentera sin syn på tingens ordning och dels lyssna på vad som sägs i diskussionerna.

De antar väl att vi besitter någon typ av vishet och erfarenhet som kan vara av värde.

Jag har varit med en gång tidigare just utanför Guangzhou och en gång på en inte mindre imponerande anläggning utanför Peking.

Vid det senare tillfället hade vi dessutom möjlighet att fortsätta diskussionerna med Xi Jinping inne i centrala Peking.

Men att lyssna på röster och stämningar i provinsen Guangdong saknar förvisso inte sitt intresse. Dess ekonomi motsvarar i dag hela den ryska ekonomin.

Just nu talar man om att det är 40 år sedan Deng Xiaoping på ett möte med kommunistpartiets centralkommitté lade om rodret och initierade den politik av reformer och öppning som ju med alla rimliga mått blivit utomordentlig framgångsrik.

I centrum då var ju utvecklingen i just provinsen Guangdong.

Och det var också hit han återvände när han några år efter repressionsvågen efter massaken kring Tiananmen i Peking i juni 1989 ville återupprätta reformpolitiken.

Och även längre bak i den kinesiska historien är det ofta här som förändringar inletts. Sun Yat-sen med revolutionen 1911 och nationalistpartiet KMT:s store ledare Chiang Kai-shek kan läggas till listan.

Men hur låter det nu?

Reformpolitiken haltar. Repressionen har tilltagit. Och alldeles uppenbart är att den amerikanska politiken gentemot Kina har genomgått en tämligen djupgående förändring. De ekonomiska indikatorerna visar att det har sina effekter.

Det skall bli spännande att höra hur man vill tolka skeendet och framställa sin politik i denna förändrade situation.

Och efter diskussionerna utanför Guangzhou fortsätter några av oss upp till Peking för en dag av diskussioner där.

Provinserna är förvisso inte utan betydelse, men trots allt är det där som makten ligger.

Kina med dess regim är ett annorlunda land, men en växande jätte på den globala scenen såväl ekonomiskt som teknologiskt och politiskt.

Relationerna är långt ifrån enkla, det gäller inte minst mellan Sverige och Kina just nu, men de är icke desto mindre viktiga.

Så det blir säkert intressanta dagar.

Och därifrån för jag försöka att följa dramatiken i Sverige och Storbritannien.

One Response to Och nu till Mittens Rike.

  1. stig2entreprenoren skriver:

    Kina kunde gärna erbjuda Ryssland hjälp med att utveckla Sibirien.
    Utvinning av naturresurser och introduktion av småföretagskommers a la Afrika skulle kunna sätta fart på ett antal nya platser.

%d bloggare gillar detta: