Europas viktigaste val? AKK tar över.

STOCKHOLM: I dag kunde jag inte hålla mig borta från att via webben och video följa CDU:s partikongress i Hamburg och valet av efterträdare till Angela Merkel.

På sitt sätt är det kanske det viktigaste valet i vårt Europa i året.

Angela Merkel blickade i sitt anförande tillbaka på alla de utmaningar som CDU och hon själv haft att möta under de 18 år som gått sedan hon år 2000 valdes till ny partiordförande.

Under den tiden har hon varit med om att utkämpa inte mindre än 72 delstats-, federala och EU-valrörelser och i fyra federala val uppträtt som kanslerskandidat och också vunnit den positionen.

Jag var inte där när hon valdes 2000, men hon talade också om den första CDU-kongress hon hade varit på, nämligen den i Hamburg 1990 när ett CDU för såväl västra som östra Tyskland skapades.

Och där var också jag, och minns väl stämningen då i ett Europa och ett Tyskland som förändrades i rasande takt.

Att jag var där – jag var då moderat partiordförande – berodde på den betydelse som förbindelserna med Tyskland, och för min del med CDU, hade och har.

Min första CDU-kongress var faktiskt 1981 i Mannheim, då jag som mycket ung politiker också för första gången träffade Helmut Kohl. Det skulle bli många möten under åren, och i vissa situationer kom det att bli viktigt också för Sverige.

Och senast var jag med på deras partikongress i Hannover 2012. Fredrik Reinfeldt hade inte möjlighet att komma, jag skickades i stället, och jag minns att inte minst Angela Merkel satte värde på att vi var där.

CDU:s prestation som politiskt parti är imponerande.

Under de sju decennierna av den tyska förbundsrepublikens historia har landet i 50 år haft en förbundskansler från CDU. Det är ingen överdrift att tala om Europas viktigaste politiska parti under det senaste århundradet.

Men nu har det politiska landskapet förändrats också in Tyskland.

Socialdemokraterna SPD – Europas äldsta politiska parti – är en skugga av sitt forna jag Högerpopulisterna i AfD är förbundsdagens största oppositionsparti. De reformerade Gröna går tydligt framåt. Och även CDU har fått vidkännas smärtsamma förluster under de senaste åren.

Partiet har fortfarande 420.000 medlemmar, men fler av dessa är över 75 än under 40 år gamla. Mönstret känns dessvärre igen.

Och det talades mycket om vikten av att återvinna politisk kraft, liksom det talades mycket om Tysklands ansvar i Europa och i den vidare världen. Ordet Trump uttalandes inte av någon, men den utmaning han representerar nämndes i mer eller mindre tydliga ordalag av alla.

De tre kandidaterna uppträdde med imponerande anföranden.

AKK med kraft och fart som sällan förr. Friedrich Merz med tydligare bekännelse till ett nödvändigt ”strategiskifte”. Och Jens Spahn med tydlig inriktning på att bli efterträdare till efterträdaren.

Det blev ett spännande val, men till slut segrade AKK, och det var sannolikt inte oviktigt att Angela Merkel i sitt anförande lyfte fram att CDU i Saarland, där AKK lett partiet, fått över 40% av rösterna, men även hennes kraftfulla anförande gav säkert också sitt bidrag.

Med sin bakgrund i Saarland är hon förvisso en övertygad europé. I sitt inledande angörande talade hon om behovet av ”ett europeiskt säkerhetsråd och en europeisk armé”, vilket är att gå tämligen långt i dessa frågor.

Med valet av AKK ökar sannolikheten för att Angela Merkel kommer att sitta kvar som förbundskansler till nästa förbundsdagsval hösten 2021, även om det ju finns osäkerhet relaterat till främst SPD:s situation och det allmänna missmodet över den stora regeringskonstellationen.

Det var en imponerande demokratisk process som CDU genomförde inför och under denna dag i Hamburg.

Nu är valet träffat. I morgon avslutas partikongressen med ett programtal av den nyvalde partiledare.

Det kommer att finnas skäl att lyssna på det också.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: