Oro och instabilitet runt om i EU just nu.

BERLIN: Runt om i landet packas det nu väskor för att ge sig iväg till Hamburg i morgon för den extra partikongress med CDU som skall välja Angela Merkels efterträdare som partiledare.

Och det är ingen liten fråga. Det handlar om en ersättare till Europas sannolikt viktigaste och framgångsrikaste politiska ledare under senare år.

I morgon kväll börjar det försiktigt, men det är på fredag som de 1.001 delegaterna träffar sitt val. Det är tusen delegater från de olika partiföreningarna runt om i Tyskland och en delegat från föreningen i Bryssel.

Självfallet spekuleras det här i Berlin mycket om utgången av valet och vad det i olika avseenden kommer att innebära. Ingen är alldeles säker på någonting av detta.

Men med all sannolikhet blir det en mer eller mindre påtaglig period av politisk osäkerhet, och det hänger ju också samman med socialdemokraternas svaghet och vad detta kan betyda för regeringskoalitionens framtid.

Gör SPD ett lika uselt Europa-val i maj som man gjort delstatsval under de senaste månaderna har partiet förmodligen inget annat val än att dra sig ur regeringen, och vad som händer då är det för tidigt att sia om.

Nyval nästa år tillhör de möjligheter jag lyssnade på olika spekulationer kring.

Frapperande är hur huvuddelen av de större länderna i EU nu präglas av politisk osäkerhet.

Allvarligast är situationen tveklöst i Storbritannien.

Jag tillhörde tidigare de få som trodde att de fanns en möjlighet att Theresa May skulle få igenom skilsmässoavtalet med EU i omröstningen i underhuset på tisdag, men så förefaller nu inte att bli fallet.

Nu handlar spekulationerna bara om vilka konsekvenser olika storlekar av nederlaget kommer att få.

Och därefter går landet från en period av betydande osäkerhet in i ett skede av än djupare osäkerhet.

Sannolikt går Theresa May tillbaka till EU och försöker få några mer eller mindre kosmetiska förändringar i den politiska deklarationen om den framtida relationen, och utnyttjar sedan dessa i en andra votering där det faktiska alternativet är att landet kraschar ut ur EU utan något avtal med alla de kaotiska konsekvenser detta får.

Många hoppas allt detta kommer att driva fram en ny folkomröstning, men även om sannolikheten för det onekligen ökat är vägen dit inte alldeles enkel, och det finns också betydande frågetecken om vad en sådan skulle resultera i.

Jag har under de senaste dagarna mött mycket erfarna brittiska politiker som är påtagligt rädda för hur motsättningarna i landet blir allt hårdare och för riskerna för att detta på ett eller annat sätt spårar ur.

Men påtagligt allvarlig är situationen förvisso också i Frankrike.

Regeringen har nu bl a skjutit upp den aviserade höjningen av miljöskatterna på bensin och diesel i ett försök att blidka de allt argare demonstrationerna. Om detta räcker för att mer påtagligt ta luften ur den omfattande protestvågen lär vis sig på lördag.

Och med all sannolikhet måste president Macron själv ta till orda innan dess. Utvecklingen är en första klassens utmaning direkt riktad mot honom.

Det finns all anledning att oroas för att protestvågen nu kommer att bromsa eller helt stoppa det reformprogram som presidenten inlett men som så väl behövs. Ett land med arbetslöshet kring 10% och ungdomsarbetslöshet kring 25% är alldeles uppenbart i skriande behov av reformer.

Hur det hål i statsbudgeten på ca två miljarder euro som nu uppstått skall täckas är oklart, och risken är ju påtaglig att de fortsatta nödvändiga insatserna får att sanera statsfinanserna och minska det hårda skattetrycket nu kommer att bli mycket svårare.

Också här spekuleras det i att nyval till nationalförsamlingen kan vara ett sätt att hantera situationen.

Ett problem är dock att landets partier är påtagligt svaga efter de senaste årens utveckling.

Socialisterna är mer eller mindre slut som artister. Republikanerna har gått kraftfullt till höger. Nationella Fronten plågas av inre strider. Och president Macrons nybildade parti har knappast hunnit konsolidera sig.

Och i Italien är det sannolikt att den politiska och ekonomiska krisen kommer att fördjupas.

Det spekuleras i en allt starkare ställning för högerpopulistiska Lega Nord under de kommande åren – inget av de mer traditionella partierna förefaller att vara i ett tillstånd där de kan utmana det som nu sker.

Ser vi fram mot Europavalet nästa år förefaller det nog att vara Polen där man kan hysa de bästa förhoppningarna om ett positivt resultat.

Så det är oroliga tider i både Europa och världen.

Men nu bär det hemåt efter mina dagar i Bayern och Berlin.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: