Till tankeutbyte i Alperna.

SCHLOSS ELMAU: En gång om året samlas en grupp, som med tiden kommit att växa en del, här uppe i de bayerska alperna för att utbyta meningar och bedömning var om den globala situationen.

För ett antal år sedan kunde vi ha diskreta krismöten här uppe i olika frågor. Eller mindre möten för att diskutera speciella saker.

Men nu är det en kärna av det som utgör den årliga säkerhetskonferensen i München som samlas här för en lite bredare genomgång. Mest från Europa, med tyngdpunkt Tyskland, men också från USA och enstaka personer också från Ryssland och Kina.

Och delvis handlar det om att diskutera planeringen inför den stora konferensen i februari. Det brukar vara ju vara betydande slagsmål om utrymmet och uppmärksamheten där.

Härifrån fortsätter jag på tisdag till Berlin där vi har styrelsemöte med European Council on Foreign Affairs.

Vi har ju nu flyttat vårt formella huvudkontor från London till Berlin, och det har än då länge visat sig vara en lyckosam utveckling.

Nere i Buenos Aires lyckades man avveckla G20-mötet utan kris och katastrof, och det får väl i det rådande läget ses som något av en framgång.

Kommunikén imponerar knappast, men säger dock positiva saker om världshandeln, och talar om behovet av att gemensamt reformera världshandelsorganisationen WTO. Såväl EU som Kina har ju lagt olika förslag i detta avseende, men var USA står är i alla fall för mig mindre tydligt.

Middagen i går kväll mellan Xi Jinping och Donald Trump resulterade i en tidsbegränsad vapenvila i handelskriget. Under de kommande 90 dagarna inför USA inga ytterligare tullar, Kina försöker att importera mer från USA och man sätter sig åter vid bordet och försöker att lösa de större frågorna.

Så mycket mer kunde man i det rådande läget knappast förvänta sig. En vapenvila – men långt från en fred.

Hur sedan handelsrelationen med EU kommer att utvecklas vet vi inte.

När GM meddelade att man kommer att stänga bilfabriker började president Trump plötslig prata om nya tullar, och det trots att det i alla fall i viss utsträckning var dessa som nu orsakade problemen.

Nu har ledningarna för de stora tyska bilföretagen gått med på att infinna sig i Vita Huset på tisdag för någon form av samtal.

Vad detta syftar till återstår att se, men måhända är det så att när Vita Huset möter motstånd i sina samtal med EU försöker man att gå direkt på enskilda företag med olika krav. Vi har sett det förr.

Innan samtalen skall företagsledarna samordna med Cecilia Malmström, och man får innerligt hoppas att de inte undergräver EU:s bredare förhandlingar. Men att det är det som är Vita Husets avsikt finns det nog ingen anledning att tvivla på.

Osäkerhet som denna är inte vad världsekonomin behöver just nu. Pilarna pekar inte längre uppåt på samma sätt som tidigare.

Under veckan som kommer inleds förhoppningsvis samtal om möjligheter att börja lösa två besvärliga konflikter.

I Sverige blir det förhoppningsvis FN-samtal om konflikten i Jemen, och i Genève blir det FN-samtal om konflikten i Södra Sahara.

Det är sannolikt klokt att ha begränsade förväntningar.

I fallet Jemen är det ännu inte fredsavtal, utan ett möjligt förberedande steg. Martin Griffiths tar det försiktigt. Tidigare misslyckade förhandlingsrundor i Genève och Kuwait kastar sin skugga över det hela.

Och någon vapenvila i striderna kring hamnstaden Hodeida har vi ännu inte sett, och detta trots att t o m USA vädjat om en sådan och den amerikanska senaten nu alldeles tydligt förlorat tålamodet med främst den saudiska krigföringen.

Denna vecka vänds ju också världens blickar till klimatmötet i Katowice i Polen med dess uppföljning av Paris-avtalet.

I Buenos Aires blev det Angela Merkel som efter son försenade ankomst fick sätta sig ner med Vladimir Putin och diskutera det ryska aggressiva uppträdandet mot Ukraina i Kerch-sundet.

Om det konkret ledde till någonting vet jag inte, men det talas nu om samtal i ämnet i det s k Normandie-formatet av fyra nationer.

Men säkert kommer vi att tala åtskilligt om också denna utmaning, och vad det ryska uppträdandet betyder, här på Schloss Elmau. Här finns också de som kommer direkt från samtalen i Buenos Aires.

Ett stort samtalsämne blir med all sannolikhet också den kommande extra partikongressen med CDU i Hamburg på fredag.

Det handlar om ingenting mindre än att välja en efterträdare till Angela Merkel som partiordförande och därmed med betydande sannolikhet som förbundskansler i EU:s största och viktigaste land.

Och därmed om framtiden för Tyskland.

Utgången är på intet sätt given.

Söndagstidningarna här lyckas leta upp flest delegationer som vill se Friedrich Merz, men åtskilliga av de 1001 delegater som kommer att träffa avgörandet har inte bestämt sig, och ännu fler vill inte tala om hur de kommer att rösta.

Om detta kommer det att talas åtskilligt.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: