Statsmannen George HW Bush – som jag minns honom.

STOCKHOLM: USA:s 41sta president George HW Bush, som nu gått bort i den respektingivande åldern av 94 år, kommer att gå till historien som en statsman av rang och konsekvens.

Mycket skrivs nu om hans långa karriär: krigshjälte, ambassadör till FN och till Kina, CIA-chef, vicepresident och president. Och därefter i nära samarbete med sina efterträdare i olika viktiga internationella frågor.

Själv minns jag honom från en rad olika kontakter under främst min tid som statsminister.

Det blev ofta informella samtal i olika frågor i samband med olika större internationella möten under de åren. Stora Earth Summit i Rio de Janeiro i juni 1992, som ju för första gången satte klimatfrågorna på dagordningen, och ESK-konferensen i Helsingfors senare samma sommar.

Men än viktigare var de mer officiella kontakterna.

I februari 1992 hade jag i bjudits till officiellt besök i Vita Huset. Jag hade bara varit statsminister i några månader.

Det blev stiligt som det brukar vara i sammanhang som dessa. Helikopter från Andrews-flygbasen in till Pentagon. Stor ceremoni med kransnedläggning på den okände soldatens grav. Inkvartering i Blair House alldeles vid Vita Huset. Fint mottagande i Rose Garden innan samtalen började.

Men ändå är det mest det mänskliga som jag kommer ihåg starkast.

Mia och jag hade med vår nyfödde son Nils, och det hade ställts i ordning för honom på Blair House. Men den lille Nils togs framför allt varmt om hands av Barbara Bush och fick sina kramar också av presidenten själv.

Den elegant inpackade present han fick då har den nu något äldre sonen fortfarande stående ouppackad i sin bokhylla.

Samtalen med också utrikesminister James Baker och säkerhetsrådgivaren Brent Scowcroft, men separat också med CIA-chefen Robert Gates, handlade till större delen om alla frågorna i samband med hanteringen av det sovjetiska sammanbrottet och relationerna till det nya Ryssland.

För oss var situationen i de tre baltiska länderna i fokus – deras nya självständighet var inte ens ett halvår gammal – och det kom att utvecklas ett nära samarbete i dessa frågor som fördjupades ytterligare även sedan president Bush i januari 1993 efterträtts av Bill Clinton.

Men det handlade också om utvecklingen av EU och våra svenska ambitioner. Ännu hade kriget i Bosnien inte blossat upp.

Och vi talade om de förändringens och frihetens vindar som blåste över Europa och världen.

Efter det att han avgått som president kom han förbi Sverige i augusti 2993, och jag bjöd in honom till en middag med övernattning ute på Harpsund.

Dit bjöd jag också den f d socialdemokratiske utrikesministern Sten Andersson, som jag trots en del sammandrabbningar hade ett gott samarbete med och djup respekt för, och vår f d mångårige ambassadör till Washington Wilhelm Wachtmeister.

Och det blev en kväll med många spännande perspektiv både bakåt och framåt. Det var inte minst Mellersta Östern som stod i fokus innan vi sent gick till sängs. Vi vandrade på på de fina gräsmattorna och diskuterade.

Sten Andersson hade ju arbetar intensivt och inte alldeles utan framgång med att försöka föra det hela fram till en fredsprocess mellan Israel och PLO – det som sedan med främst norska insatser skulle komma att bli Oslo-avtalet.

Det kan väl noteras att det var de poliser som han hade som säkerhet som i samband med detta besök upptäckte och avvärjde det mycket avancerade ryska försöket att kidnappa Peter Wallenberg i hans bostad på Värmdö.

Relationerna till Sverige är knappast något som förekommer i allt det som nu skrivs om hans olika insatser, och det med all rätta. Annat var mycket större och mycket viktigare.

Det var tider av omvandling och tider av fara, och det var en lycka inte minst för Europa att ha en statsman med erfarenhet, omdöme och vision i Ovala Rummet i Washington.

Men ändå förtjänar det han gjorde för våra bilaterala insatser ett omnämnande från oss som faktiskt var med.

Han var en statsman.

Det var en ynnest att lära känna, och i alla fall i vissa avseenden, arbeta tillsammans med honom.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: