Vart går Brasilien?

SAO PAULO: Efter ett och ett halvt dygn av samtal i Brasiliens huvudstad Brasilia någon timmas flygtid härifrån har jag i kväll anlänt till denna det södra halvklotets största metropol och landets ekonomiska kraftcentrum.

Mina dagar här i Brasilien syftar till att försöka pulsen på vad detta stora land med sina ca 210 miljoner invånare, och en yta som skulle kunna rymma hela EU, står inför under de kommande åren.

De senaste åren har varit mycket krävande för det alltid lika lovande landet..

Med en utredning som startade vid en biltvätt, och som kommit att få namn efter denna, har det rullats upp ett gigantiskt nätverk av korruption som genomsyrat betydande delar av landets politiska liv och sträckte sig ända upp i presidentpalatset.

Den f d presidenten Lula tillhör ju dem som nu sitter i fängelse, och rättegångarna också mot andra personer på hög nivå fortsätter att rulla.

Och det var inga småsaker det handlade om.

Väskor med hundratals miljoner dollar växlade händer. Kontrakt i offentlig upphandling blev dubbelt så dyra. Personer med kontakter blev plötsligt mångmiljonärer eller t o m miljardärer.

Och att raseriet bland vanliga människor, som dessutom tvingats gå igenom en djup nedgång i ekonomin med stark ökning av arbetslösheten, växte sig starkt är knappast förvånande.

Till dessa utmaningar – raseriet över korruptionen, den kraftiga nedgången i ekonomin – skall så läggas det utbredda våldet i delar av det brasilianska samhället.

Förra året noterades 64.000 mord vilket är en bra bit mer än ett enstaka år i det syriska inbördeskriget. I Rio de Janeiro sätts nu armén in med också stridshelikoptrar på låg höjd över de kända stränderna.

Valet av den påtagligt starkt högerprofilerade Jair Bolsonaro till ny president har också i svenska media setts i samma sammanhang som de högerpopulistiska grupperingarna i Europa eller Donald Trumps seger i USA, men jag tror att det är att missuppfatta utvecklingen.

Den brasilianska utvecklingen har föga att göra med den typ av främlingsfientlighet vi sett i partier i Europa och delvis också i Donald Trumps olika kampanjer, men skall nog i stället i allt väsentligt ses i perspektivet av korruptionsskandalerna och våldsvågen i det brasilianska samhället.

Den f d presidenten Henrique Cardoso, som tillhör dem jag skall träffa i morgon, har skrivit om ”en tsunami av raseri” som svepte genom det brasilianska samhället.

Det tidigare regerande arbetarpartiet, vars sociala framgångar var obestridliga, ansågs ha misslyckats med brottsbekämpningen, och var alldeles tydligt djupt inblandat i den omfattande korruptionen.

Att detta ledde till att man förlorade i trovärdighet var inte så förvånande.

För något decennium såg vi ju hur motsvarande korruptionshärvor rev isär det italienska politiska landskapet.

I denna situation trädde den gamle militären Bolsonaro fram med sitt påtagligt robusta budskap. Han var inte en del av de tidigare misslyckandena, och uppfattades ge raka besked. Att hans retorik ibland var påtagligt brutal var man tydligen i många fall beredd att överse med.

Men nu är valet avgjort, och det handlar det om hur Brasilien faktiskt skall regeras efter det att han tar över i början av det nya året, och där finns betydande frågetecken.

Det politiska systemet, med delstater med stor makt, och med en påtagligt splittrad kongress som i många frågor har den avgörande makten, gör att systemet inte är alldeles enkelt att manövrera.

Traditionellt har det skett genom att presidenten lovat utnämningar till olika grupper i utbyte mot stöd, men denna väg har Bolsonaro avvisat, och i stället gått fram med utnämningar som inte är resultat av uppgörelser med olika grupperingar.

Åtskillig av de utnämningar som gjorts hitintills har nu också mött positiva kommentarer.

Inte minst gäller det på det ekonomiska området där behovet av omedelbara och smärtsamma reformer är mycket påtagligt. Det talas allmänt om ett starkt liberalt team som internationella bedömare förefaller att sätta ett påtagligt plus i kanten för.

Och som justitieminister har nominerats den person som drivit fram hela biltvätt-utredningen med alla dess konsekvenser, och som åtnjuter någonting som närmar sig nationell hjälte-status.

På andra områden reses dock påtagliga frågetecken.

Den nya utrikesminister har tidigare strött olika uttalanden omkring sig som lett till åtskilliga höjda ögonbryn. Och den starka kristna högern i den nya administrationen kommer säkert att sätta viss ytterligare av sin färg på utrikespolitiken.

Och det finns ett ifrågasättande av miljö- och klimatfrågorna som med all rätta ses som starkt oroande. Brasilien med sina enorma regnskogar i Amazonas är inte vilket land som helst i dessa avseenden.

Brasilia med sin modernistiska arkitektur är alltid fascinerande att besöka, och då inte minst utrikesdepartementets byggnad.

Nu var jag också inbjuden att tala om digitala frågor och diplomati på ett öppet möte med dess diplomatakademi. Det blev också ett spännande samtal med den tjänstgörande utrikesministern.

Här i den pulserande metropolen blir det så fortsatta samtal de närmast dagarna.

Nu kommer fokus att ligga mer på näringslivsfrågor – Sao Paulo är ju en Sveriges allra största industristäder – och på Brasiliens plats i världen.

One Response to Vart går Brasilien?

  1. Kachinà skriver:

    ”Väskor med hundratals miljoner dollar växlade händer. Kontrakt i offentlig upphandling blev dubbelt så dyra. Personer med kontakter blev plötsligt mångmiljonärer eller t o m miljardärer.”

    Märkligt hur väl delar av denna artikel stämmer med Sverige och den tid som gått sedan ”Jeltsin-eran” inleddes 2006. Många höga politiker i 7-klövern har skott sig rejält, särskit inom S. När det gäller Karolinska, försäljningen av Vårdcentraler, etc,……finns så starka misstankar på korruption att vi borde göra som Brasilien, en ordentlig brottsutredning.

%d bloggare gillar detta: