Blickar mot Bryssel och Buenos Aires.

STOCKHOLM: Om tumultet inom moderaterna inför Europavalet tänker jag för dagen inte skriva, även om jag förvisso har åsikter i frågan.

Bra för partiet har det – alldeles bortsett från allt annat – förvisso inte varit.

I morgon samlas man i Bryssel för toppmöte för att bekräfta avtalet om utträde med Storbritannien liksom den politiska deklarationen om riktlinjerna för den framtida relationen.

Om avtalet om villkoren för utträde har jag redan skrivit, och i frågan om detta kommet att kunna godkännas av underhuset i London finns för ögonblicket inte så mycket mer att säga.

Den allmänna meningen är att det kommer att bli svårt, men jag skulle tro att osvuret är bäst. Tumult är det hur som helst.

Den politiska deklarationen på 36 sidor kan ses som en förteckning på alla de frågor som måste lösas i det associationsavtal som under de kommande åren skall förhandlas fram mellan EU och Storbritannien.

Något friktionsfritt handelsutbyte som i dag kommer det inte att bli, men exakt hur relationen kommer att bli återstår att se.

Det finns de som tror att det de facto medlemskap i tullunionen som gäller under de år förhandlingarna pågår kommer att förlängas, men skrivningar i deklarationen pekar mer i riktning mot ett avtal i dessa avseenden met liknande det som slutits med Canada.

Men framför allt är det alla andra frågor som kommer att bli besvärliga. Fiskekvoter har t ex en erkänd förmåga att leda till starka känslor, och den frågan är dessutom nu knuten till andra frågor, vilket inte kommer att göra saken lättare.

Formuleringarna om samarbetet i olika utrikes- och säkerhetsfrågor är i princip bra, men hur detta kommer att utformas och hanteras är långt ifrån okomplicerat, och innebär dessutom betydande risker för t ex Sverige.

De närmaste åren blir mycket viktiga i det europeiska samarbetet. Mycket kommer att förändras.

Det spekuleras mycket i nya samarbetskonstellationer, och till dess hör det som kallas Hansa 2.0 och som omfattar såväl de nordeuropeiska länderna som Nederländerna, med betydande drivkraft från det senare landet.

Jag såg att Frankrikes stundtals något arrogante finansminister nu försökt att tillrättavisa sin nederländske kollega om detta samarbete.

Men det är en realitet att det nu sker ett sökande efter nya konstellationer, om än varierande sådana i olika typer av frågor.

Och för Sverige är det viktigt med en aktiv roll i detta arbete under de kommande åren. En regering med tydlig politik och inriktning i dessa frågor skulle i dessa avseenden vara en påtaglig fördel.

Toppmötet i morgon blir av allt att döma en relativt enkel affär. Den återstående tvistefrågan om Gibraltar förefaller gör ögonblicket, på ett eller annat sätt, att ha lagts åt sidan.

Och sedan är det tillbaka till tumultet i London.

En kommande veckan kommer världens blickar att riktas mot Buenos Aires och G20-ländernas toppmöte där.

Mötet i sig är kanske mindre intressant, men viktigt blir framför allt det bilaterala mötet mellan Donald Trump och Xi Jinping. Den prognos för detta jag hade tidigare är fortfarande min bästa gissning, men osvuret är som vanligt bäst.

Möjligen kan osäkerheten på de finansiella marknaderna något ha dämpat den omedelbara äventyrslysten när det gäller handelskrig, men den grundläggande motsättningen kommer att kvarstå.

Vid Rio de la Plata talas också om möte mellan Trump och Putin, och utöver detta kommer tydligen den saudiska mordanklagade kronprinsen att dyka upp och försöka se ut som om ingenting hänt.

Det uttalade i frågan om mordet på Khashoggi som president Trump producerade i tisdags måste nog rubricerar som ett svårslaget lågvattenmärke såväl moraliskt dom politiskt och diplomatiskt. Jag känner stark medkänsla med de amerikanska diplomater som har att försöka förklara sin presidents politik.

Och i Riyadh kan det svårligen uppfattas som annat än grönt ljus för fortsatt äventyrlighet, och den handlar ju inte minst om ett farligt agerande i regionen.

Jag kommer självfallet inte att befinna mig i Buenos Aires, men dock i den delen av världen, under den kommande veckan.

I morgon styr jag kursen mot Brasilien med ett antal dagar av olika engagemang i först huvudstaden Brasilia och därefter den ledande metropolen Sao Paulo.

På tisdag talar jag på diplomatakademin i Brasilia, och därefter såväl på en konferens med German Marshall Fund som vid möten med svenska handelskammaren i Sao Paulo.

Landet står inför stora förändringar med en kontroversiell ny president, samtidigt som Latinamerika i dess helhet också gör det.

Det var några år sedan jag senast var där, så jag ser fram mot en intressant vecka.

2 Responses to Blickar mot Bryssel och Buenos Aires.

  1. Hej
    Ja en ryslig röra, om än ej rödgrön, är det förvisso.
    Men vi har vår egen alliansröra här hemma.
    Hälsning Håkan

  2. Stig Palm skriver:

    Du Carl far fram och åter som skinnet på picken. Vad åstadkommer du mer än ökat koldioxidutsläpp?
    Du måste vara ett av Miljöpartiets hatobjekt inom detta ämne.

%d bloggare gillar detta: