Risk för fyra förlorade år.

STOCKHOLM: Det svenska regeringsbildningsdramat fokuseras nu på om Stefan Löfven kan få med sig Jan Björklund och Annie Lööf i en gemensam regering som ger talmannen möjlighet att den 3 december föreslå honom som nygammal statsminister.

Envisa mediauppgifter, vars sanningshalt jag på intet sätt kan bedöma, hävdar att Jan Björklund försöker få med sig sitt parti på att gå med i en nygammal Löfven-regering. Samtidigt har dock Annie Lööf varit mycket tydlig med att hon inte avser att sätta sig i en sådan.

Den sondering som Annie Lööf utförde ville hon själv fokusera på sakfrågorna, vilket nog hade sitt värde, och i den översiktliga redovisning hon lämnade av sina samtal kunde hon konstatera att det i viktiga frågor som arbetsmarknaden och bostadspolitik rådde betydande motsättningar mellan de klassiska blocken.

I detta viktiga konstaterande ligger ju då att en s k blocköverskridande regering med all sannolikhet kommer att vara förhindrad att ta de avgörande steg på dessa områden som så uppenbart behövs.

Sådana är ju också av avgörande betydelse för att den stora integrationsutmaningen under kommande år kan hanteras, och den utmaningen kommer förvisso inte att bli lättare om ekonomin går in i en svagare period, vilket förefaller sannolikt.

På dessa områden är det enligt dessa besked från Annie Lööf bara en alliansförankrad regering som kan ge Sverige de reformer som behövs. På andra områden borde dock i alla fall förutsättningarna för s k blocköverskridande överenskommelser rimligen vara bättre.

Det valresultat som väljarna producerade gav ju knappast de bästa förutsättningarna för den starka regering som Sverige skulle behöva under de kommande åren.

De gångna fyra åren har ju varit långt från imponerande, och de föregående fyra inte heller idealiska.

Och nu finns alldeles påtagligt risken för att landet kommer att gå mot fyra förlorade år när det gäller de avgörande reformer som Sverige behöver.

Men den som lever får se.

Nu blir det samtal och möten i mängder, med ett sannolikt crescendo kring helgen efter den kommande, och därefter vet vi i alla fall lite mera.

Och det händer sannerligen åtskilligt utanför landets gränser också.

Jag återkommer till delar av det senare under dagen.

5 Responses to Risk för fyra förlorade år.

  1. Åke Carlsson skriver:

    Förvisso är det så! Liberalernas partiledare försöker tillgodose vänsterfalangen som bildades och leddes av Birgitta Olsson men förstår inte att kärnan i partiet är de som fortfarande ser ett högerspöke i moderaterna och anser att Liberalerna är mera ”lagom”. Många av dessa har redan lämnat och nu riskerar partiet att bli ett 2,5% parti.
    Hur Centerpartiet kommer att förhålla sig är mer osäkert samtidigt som deras inställning är helt avgörande.
    Mycket beror på regeringens sammansättning, och en regering utan Mp och L men med stöd av V klarar inte av att få egen majoritet. En regering utan C och och L, där dessa lägger ned sina röster kan bli besvärligt för Löfvén som bara får ihop 144 mot 154.
    Så det återstår att se vilka eftergifter den tidigare fackföreningsmannen Löfvén kan ge Lööf när det gäller arbetsrätten och makten över lönebildningen?

  2. stig2entreprenoren skriver:

    Ge Sverige de reformer som behövs! Status quo och fortsatt tjafs leder till förlorad tid och kraft. Varje parti måste offra helig ko för att visa att man menar allvar. Sätt duktiga och drivande ministrar på varje post. Se till att vara pragmatiska och håll god fart. Framtiden kommer att belöna detta handlande och det blir en god cirkel när alla ser förändring. Lyssna på opinion, låt goda argument komma fram och försök att pedagogiskt ta hänsyn efter kalkyler och genomlysning. Ingen vet ju allt i förväg! Håll tempot. Rationalisera alla tänkbara verksamheter med minst 20% och använd resurserna offensivt. Arbeta med ständiga förbättringar överallt pss som man försöker i industrin. Starta specialutbildning för framtidens statstjänstemän! Holland har jobbat med detta under lång tid.
    Hur bra kan vi låta det bli?

  3. Göran Vesterlund skriver:

    Fyra förlorade år — eller en förlorad framtid? Det är valet som våra politiker i de demokratiska partierna nu står inför. Kommer de att träffa det rätta valet?

  4. Rulle skriver:

    Varför tar Alliansen inte in SD i en ny regering? Med 143 mandat mot 62 så får de rätta in sig i ledet och ta ansvar för de beslut som fattas. Inom regeringen är det majoriteten som bestämmer.

  5. Åke Carlsson skriver:

    Du har faktiskt rätt i det Rulle. Problemet är att det blir svårt, kanske omöjligt att pedagogiskt kunna kommunicera detta till alla som så hårt stigmatiserat ett parti och åsikter som snart alla utom det det yttersta vänsterblocket delar.
    Men som någon sagt ”mot okunnigheten kämpar även gudarna förgäves”
    Förvisso!

%d bloggare gillar detta: